Det finns mycket pedagogik i vardagen. Jag vill här visa upp vad vi gör för att barnen ska stimuleras och utvecklas. Allt vi gör kommer tyvärr inte kunna läggas upp eftersom det inte finns tid till det men jag hoppas detta ändå kan ge inspiration åt andra. Vad jag gör i vardagen kan ni läsa på: http://kreativasarah.blogspot.se/
Translate
onsdag 18 november 2015
Tumfigurer i vattenfärg
tisdag 17 november 2015
Ögonmasker av äggkartong
onsdag 11 november 2015
Regnrör
tisdag 3 november 2015
Att förklara kronisk värk för barn
Att leva med ständig värk är en utmaning. Att förklara den för sina barn kan ses som en större utmaning.
Man kan tänka sig att de inte skulle kunna hantera vetskapen om att en förälder är nedsatt och har ont.
Men de ser. De ser hur värken påverkar och att man behöver få vila för att orka. Självklart ska de få en förklaring.
Men hur gör man?
Jag har valt att bara berätta att jag har ont. Frågorna sköter de själva. Är det något de undrar över så frågar de. Och svaren behöver inte vara komplicerade, bara ärliga.
Metaforer är bra. Gärna något de kan känna igen själva.
Min värk känns brännande, skärande och explosiv. Stel och det känns som om lederna ska gå av när jag tvingar mig till rörelse.
Att översätta det till metafor för barnen fick mig att fundera över vad de har känt.
De har lyckats bränna sig på varma föremål och brännässlor. Där har jag det brännande.
De har undersökt taggbuskar lite för närgånget.
De har blivit getingstuckna.
Det jag då kan säga är att det känns som alla dessa saker i min kropp. Då får de en insikt i min värk, hur jag känner.
Dessutom låter jag dem emellanåt följa med till sjukgymnasten och läkare. De behöver se den vården jag får. De behöver få höra av vårdgivarna vad de tänker göra för att hjälpa mig.
De behöver också både träffa och höra från andra som har det likadant. Att vi inte är ensamma.
Nu på morgonen satt jag och min son och pratade om just min värk. Hur det känns för mig.
Efter en stund kom han tillbaka med en bild han ritat och berättade att de små prickarna är brinnande taggar. Han frågade om det är så det känns för mig.
Jag blev imponerad. Han har förstått hur det känns för mig och kunde även översätta det till en bild.
Att ha ont är individuellt. Att beskriva sin smärta är svårt. Att översätta smärtan till bilder och metaforer gör att man lättare kan beskriva den. Särskilt för barn som är öppna och vill kunna förstå. Att ljuga om det för barnen skapar bara oro hos dem. Att leva med någon som har kronisk värk är påfrestande. Låt barnen slippa lögner som skapar ännu mer funderingar och oro. Ärlighet ger dem chansen att få fråga vad de faktiskt undrar över för att lugna ner sin oro och känna sig trygga i situationen.