Med detta inlägg känns det som jag går i cirklar. Eller att samhället går i cirklar. Jag får känslan av att samhället glömmer bort vad små barn är och då behövs det en påminnelse.
Små barn är små människor med egen vilja, integritet och behov. Precis som oss vuxna så har de egna känslor och går inte att sätta in i en mall som ska följas, just för att de är individer och inga ägodelar.
Nu var denna påminnelse gjord!
Fokus över till vad hemmabarn kan göra. Och utgångspunkten är den feta texten ovan. För hur mycket "alla" förespråkar förskola, gärna från ett års ålder, så är det inte säkert att det passar alla. Tyvärr tror jag att majoriteten av barn inte mår bra av stora barngrupper från tidig ålder. Normen säger att alla ska vara översociala och älska full fart utan vila. Om det vore så så skulle de flesta aldrig vara trötta efter en arbetsdag och jag tycker mig ständigt höra motsatsen.
Det är mina tankar, varför vill vi sträva efter en politisk ideologi när vi måste vara någon annan än den vi är?
Den dagen vuxna människor kommer hem från arbetet utan att vara trötta ska jag lyssna lite på den sidan men fram tills dess tror jag att människan är i behov av mindre stimulans och aktivitet än vad man har idag.
Men samtidigt är människan ett flockdjur, en social varelse. Och barnen kan behöva en viss social stimulans.
Men har ni tänkt på hur mycket barn tittar på sin anknytningsperson i stimmiga miljöer? Hur de läser av den vuxna som ska vägleda för att lära sig de sociala koderna.
Hur många barn har i dagens samhälle den möjligheten? Att få hjälp av en vuxen i varje social situation under de första åren? Hur många barn blir tvingande till jämnåringsorientering i brist på vuxna runt om?
Barn ska inte härma och lära sig av andra barn. Det är de vuxna som ska stå för den biten.
Däremot ska barn leka det de lärt sig med jämnåriga för att träna på färdigheten.
Jag tror på lugn miljö, trygg uppväxt och få anknytningspersoner. Detta för att minska stress hos barnen. Och det finns så många sociala möjligheter i samhället utan den "utbildade pedagogen i stora barngrupper".
Ta detta rätt nu,för jag tror inte att en utbildad pedagog är ett bättre val än en förälder, den primära anknytningspersonen. För i mina öron låter det fel att det skulle behövas utbildning till kärlek och omtanke. Men sedan är det självklart att man behöver utbildning för att kunna hantera barn man inte har en känsloanknytning till. Det kräver mer från den vuxne som inte per automatik har den vilkorslöse kärleken till barnen.
Hur som så tänkte jag ta upp lite sociala aktiviteter man gör med hemmabarn.
♡ vi handlat ihop. Står i kö i matbutiken, hälsar, tackar och kommunicerar. Barnet iakttar och lär.
♡ Vi går på barnaktiviteter. Öppna förskola och liknande, en del spelar fotboll, dans, gymnastik etc. Alla sådana aktiviteter gör att barnen är sociala och träffar andra barn.
♡ Vi träffar släkt och vänner. Man umgås med andra under vänskapliga förhållanden. Barnen ser och lär sig av det sociala samspelet.
♡ Vi säger Hej till grannen när vi är ute. Barn lär sig att vara artig för att du som vuxen är det.
Som ni ser finns det många situationer för vi utövar socialt samspel och barnen måste få en chans att iakttaga hur det går till. Jag personligen är inte road av folk som tränger sig på min privata sfär utan föredrar artighet från de jag träffar på. Så därför visar jag även mina barn att man kastar sig inte i famnen och frågar ut någon man precis har träffat. Lika lite som man kastar sig över en okänd hund för att den är söt.
Nu åter till vår vardag när jag fått förklarat hur jag ser på detta med socialt samspel.
Vi går regelbundet till öppna förskolan. Och på vår öppna förskola har de olika aktiviteter emellanåt. Nu sist så fick vi se på teater. Mycket spännande för båda minstingarna.
Att sitta still och titta på teater tyckte Matilda, 4 år, passade bra den dagen då hon kände sig trött.
På bilden nedan ser det tomt ut på barn men jag har valt att ta kort på detta sätt då alla faktiskt inte vill exponeras under olika texter.
Andra kanske inte alls vill synas i en blogg som handlar om hur man lär och aktiverar barn utan förskola.
Och det är den biten jag vill kunna visa upp. Att det är inte så avancerat att få in socialt samspel i vardagen. Det går i princip inte att undvika socialt samspel med andra, har ni tänkt på det?
Åter igen. Våga lita på er magkänsla. Ni känner vad era barn behöver och barn är individer med olika behov, intressen och förutsättningar. Precis som vi vuxna.
