Låt barnen skapa: spjälsäng blir till soffa.

Snart har det gått två månader sen minsta föddes. Vi har äntligen blivit av med alla influensor och förkylningar. Dags för de äldre som börjar piggna till att få göra något kul.  Vi bestämde att det skulle bli en myshörna i deras rum.

Eftersom ingen av de tidigare barnen har gillat spjälsängen och minsta tänker jag inte prova med så kan den få komma till nytta här. De fick göra om den till soffa.

De ville gärna få såga så de fick såga av spjälorna på ena sidan och pilla loss alla spjälorna. 

Sedan flyttade vi ner övre listen på sängen och skruvade fast i botten.

I med madrassen och soffan var klar.

Barnyoga och avslappning - nedvarvning för aktiva barn

Jag har ett barn som är högkänslig och aktiv. Hans oro kommer fram när han blir överstimulerad. Det yttrar sig i att ha svårt att vara stilla och han slutar lyssna. Många misstolkar detta och tror det är understimulans det handlar om men ju mer intryck desto värre blir det.

Vi har arbetat mycket med känslokort för att sätta ord på det han känner och som hjälp till att sortera intrycken i hjärnan. 

Avslappning till musik och avslappningsberättelser är ett verktyg jag också använt mig av.

Alla mina barn är aktiva av sig. De gillar att kunna röra på sig. Springa och klättra. Men jag känner att det är viktigt att de även lär känna sin kropp på andra sätt.  När den är lugn och avslappnad.

En annan sak jag tycker är viktig är att kunna fokusera på en uppgift. 

Så nu har vi börjat med barnyoga hemma. 

Av en slump fick jag syn på denna bok på bokrean.  Den innehåller yogaövningar och även en CD-skiva med avslappningsberättelser.

Jag och barnen har valt ut ett antal övningar som vi tränar med. Vi började med de som såg lättast ut.

Vårt program är ca 15 minuter långt och vi gör det två gånger per vecka. En tredje gång per vecka gör vi med avslappning efteråt som pågår i ca 5-10 minuter.

Att vi inte håller på längre är för att de inte ska hinna tappa intresset för yoga.

Jag har märkt på en märkbar skillnad efter att vi gjort detta. 

Oron och rastlösheten verkar försvinna ur kroppen och ett lugnare barn framträder. Sonen tycker det känns skönt säger han.

Treåringen får göra så gott hon kan. Hon härmar oss. Ibland vill hon ha hjälp att få till övningarna och ibland vill hon inte. Det är inte varje gång hon vill vara med heller. Jag låter det bero eftersom de inte ska känna tvång inför detta. Jag vill att de ska upptäcka harmoni och ro i kroppen. 

Nog fungerar det för oss. Har även sett barnen göra yogaövningarna på egen hand tillsammans. 

Boken hittade jag på Adlibris och yogamattorna på rusta.

Men jag tror nog det går att googla fram "yoga för barn bok". Man får leta efter det som passar en själv och ens egna barn bäst för vi är alla olika.

Hemförlossningen, Wilma kommer till världen.

Mitt fjärde barn, femte förlossning.

Tänkte berätta här om min sista förlossning. Den skedde hemma, var planerad så och oassisterad. 

Vi upptäckte graviditeten sent. Strax innan jul. Det blev till att ställa om sig snabbt på ytterligare ett barn. Datum gick inte fastställa då vi var för långt gångna. 

Jag har alltid varit för naturliga förlossningar.  Med äldsta gick jag en kurs i psykoprofylax där man lär sig en andningsteknik som används under förlossningen. 

Min trea föddes på vägen in till förlossningen. 

Vi hade inga planer på fler barn men nu blev det så.

För ett år sedan började vår son tjata om att han ville ha ett till syskon.

I somras talade han om att jag hade bäbis i magen. Något vi avfärdade då vi borde veta om det. Mensen rullade på men en dag fick jag inte på mig byxorna. Vi köpte graviditetstest som visade positivt och sedan svällde magen helt plötsligt upp.

Han hade visst rätt. Då sa han att det är en flicka och hon ska heta Wilma. 

På ultraljudet såg det ut att vara en flicka.

Den 29 mars födde jag en flicka. Han hade rätt hela tiden.

Så nu tänker jag ge er min förlossningsberättelse av lilla Wilma. 

Med tanke på tidigare snabba förlossningar och min ovilja av sjukhus tog sig tankarna att föda hemma i lugn och ro form i mitt huvud. Jag har tidigare uppfattat förlossningspersonal som störande och vill gärna vara ensam och ifred när jag föder. 

Att fixa barnvakter och riskera att föda på vägen in kändes stressande. Så jag började läsa på om förlossningar, vad man bör tänka på och hur man ska hantera eventuella komplikationerna. 

Jag inhandlade en pilatesboll och sista månaden städade jag av rummet jag tänkt vara i princip varje dag. Handdukar såg jag till att det fanns många och rena av.

Jag drack hallonbladste inför och hade ett te med hallonblad och daggkåpa att dricka efteråt.  Daggkåpa hjälper till att stilla eventuella blödningar. 

Annan dag påsk, måndagen den 28 mars förstod vi på kvällen att det nog var dags. Jag började få värkar regelbundet. De blev starkare och starkare. Jag gungade igenom mig dem på pilatesbollen. Min treåring fick ammas till söms i knät på mig på bollen den kvällen.

Vi stressade inte barnen i säng utan talade om att det var nog dags att föda denna natt. De somnade en efter en. Sonen var fortfarande vaken när värkarna var så pass starka att jag hängde över datastolen.

Han somnade sedan i soffan och pappa bar upp honom till sängen.

Därefter  började det att dra i ordentligt strax efter tolv på natten. Jag la mig över pilatesbollen så jag kunde vila rygg och nacke och gunga med höfterna genom dem. Vi hade värmeljus upptända i rummet och musik på.

Efter ett tag blev värkarna ännu jobbigare och jag blev trött. Småslumrade liggande över pilatesbollen mellan dem och nynnade med i låtarna.  Även låtar jag i vanliga fall inte gillar.

Vid tvåtiden på natten började jag tycka det tog tid och var jobbigt. Min man som är förkyld fick en utskällning för att han "pustade". Jag ville bara få sova en stund och var irriterad på allt. Jag sa till honom att gå och lägga sig och blåste ut de ljus som fortfarande brann.

På något sätt stannade allt av. Jag var då i "vila och tacksamhetspausen" förstår jag nu.

Jag bäddade iordning på golvet och la mig ner och sov i ungefär  en timme.

Vid tretiden vaknade jag av en fruktansvärd smärta. Jag trodde jag skulle dö. Nyvaken och överrumplad började jag först räkna mig igenom de smärtsamma värkarna. Sedan börjar jag visualisera mig bort från rummet, värkarna och smärtan. Jag berättade avslappnande historier för mig själv om värme och vila. Så pass mycket att jag faktiskt kom bort en stund från värkarbetets smärta. Vattnet går. Min make som legat vaken kommer in till mig.

Värkarna blir ännu intensivare och jag nyper mig själv i låren för att jämna ut smärtan.

Det kommer helt plötsligt en krystvärk. Min man hämtar papper och börjar torka och hulka.  Den tryckte ut allt i tarmen på mig. Jag sa till honom att låta det vara så kan jag ta det sen istället.  Han städar upp efter mig ändå.

En stund till av de intensiva värkarna fortsätter innan nästa krystvärk kommer och huvudet sticker ut på Wilma. Instinktivt håller jag emot huvudet på henne fast hela kroppen skriker att den vill pressa ut barnet.

Strax efter kommer nästa krystvärk och jag låter henne glida mellan mina händer ner på filten.

Strax efteråt hör vi ett bäbisskrik. Wilma var född hemma.  Vi fixade det så långt. Klockan var 03:48

Vi gjorde iordning en fåtölj med handdukar och jag satte mig med morgonrock och började amma henne. Det var en så häftig känsla att ha henne ligga där i famnen och jag och maken satt där och pratade med henne.

Jag drack mitt te av hallonblad och daggkåpa.

Eftersom detta är stort för vår son så tänkte vi väcka honom. Maken gick upp och försökte få liv i honom men han har aldrig sovit så djupt som denna natt.

Vid sextiden gjorde maken kaffe. Jag satt fortfarande och ammade Wilma. Flickorna vaknade och kom ner. Treåringen som varit emot att vi skulle få bäbis blev jätteglad och stolt.

Efter kaffet behövde jag gå för att kissa. Då kom vi på att moderkakan inte hade kommit ut. Jag gick till badrummet och kissade på huk i duschkabin med Wilma i famnen och försökte även då att krysta ut moderkakan.  Det gick inte.

Vi ringde till förlossningen och berättade. Jag blödde inget som vi kunde se men satte mig ner ifall det skulle vara något.

Sedan inväntade vi ambulansen. 

Maken gick och väckte sonen så han skulle få träffa sin nya lillasyster innan jag åkte in.

Vid klockan åtta var jag på NÄL. 

På förlossningen var de väldigt trevliga. Kaffet hade gjort att jag behövde kissa igen vilket jag gjorde direkt väl på plats. De tyckte det var bra att jag kunnat kissa och allt var bra med lilla Wilma.

De kände på moderkakan och den var i princip lös. Barnmorskan masserade magen men den gick inte att dra ut. Då petade hon in ett finger och gjorde något och den släppte och slank ut.

Allt såg bra ut och jag hade inga blödningar. 

Wilma registrerades samt vägdes och mättes. Jag passade på att duscha av mig på plats.

Eftersom allt var bra blev det en kortvisit. Maken och barnen hämtade mig och Wilma klockan tolv och vi åkte hem.

Trotts att moderkakan inte kom ut så är jag väldigt nöjd med vår hemförlossning. Det känns så häftigt att ha gjort detta. Hur kroppen fixar arbetet och hur jag klarade av att hantera smärtan när värkarna var som jobbigast.

Vi skulle ändå åkt in till NÄL efteråt hade vi tänkt. Och plan B var att ringa ambulans om det skulle hända något och då var det främst moderkakan vi tänkt på.

Denna förlossning var tuffare än min treas. Och jag känner mig rätt mörbultad i kroppen nu efteråt. 

Det är otroligt ändå vad kroppen klarar av. Och det är en häftig känsla att faktiskt klara av att visualisera bort och hantera smärtan när man föder. För inte är det smärtfritt att föda barn. 

Jag valde att föda (troligtvis, för planen är inga fler) mitt sista barn hemma i lugn och ro. Det var genomtänkt och jag var medveten om riskerna.

Det var en häftig känsla att bara jag och pappan var där. Att vi i lugn och ro kunde sitta med lilla Wilma efteråt. Och att syskonen kunde få sova sig igenom det på natten och vakna upp den nya dagen med att få träffa lillasyster direkt.

Nu blev det långledig påsk och vi ska alla lära känna lilla Wilma och komma in i att vi nu mer är en familj på två vuxna och fyra barn.

TILLÄGG:

Angående moderkakan. Det bekymrade mig länge så jag forskade i det. Att det kan ta många timmar för moderkakan att komma ut är inget konstigt. Skulle man börja blöda så märker man det på allmäntillståndet. Och har man inte fått livmodersammandragande så är risken för blödningar liten. Kroppen sköter det i sin takt när den är redo.

Det är tyvärr sådan info vi inte får på våra förlossningsavdelningar i Sverige. Mycket handlar om tid och platsbrist. De behöver rummet när barnet är ute och vill därför skynda på processen. 

Så med tanke på att den nästan hade släppt helt efter fyra timmar och jag inte var yr, illamående eller blek så hade jag kunnat vänta  en eller två timmar till. Då hade den kommit av sig själv. 

Livmodern drar ihop sig i den takt kroppen orkar efter förlossningen. Ibland snabbt och ibland mycket långsammare.

Dessutom har jag hört rykten om att personalen inte får lämna rummet innan moderkakan är ute. Stämmer det är det för personalens skull den ska ut snabbt. Annars blir de låsta i rummet kanske uppemot sex timmar.

Sockergarnbollar till påskriset

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg har vi åkt på en riktigt tråkig och seg influensa som inte riktigt vill släppa greppet. Men lite påskpyssel nu när det börjar vända fick vi till i alla fall.

Till detta behöver ni;

Sockervatten 

Garn

Ballonger/vattenballonger

Koka socker vatten.

Lika delar socker och vatten. Vi hade 3dl vatten och 3 dl socker. Koka upp så sockret löser sig och låt svalna.

Blås upp ballongerna och förbered garnet.

Sedan är det bara lägga garnbitarna i sockerlösningen så de blir ordentligt igenomdränkta.

Linda garnet kring ballongerna.

Lägg de lindade ballongerna på tork.

När det torkat är det bara att sticka hål på ballongen och fästa garn för upphängnad. 

Färgglatt och enkelt till påskriset. 

Påskfjädrar av silkespapper

Lite påskpyssel har vi lyckats få till trots influensan vi drabbades av i år.

Eftersom vi är sjuka så är det svårt att komma iväg och handla så vi gjorde egna fjädrar av silkespapper. 

Vi använde oss av:

Silkespapper i glada färger

Piprensare

Sedan rev vi ut fjäderformar från silkespappret. 

Knycklade till botten och satte en bit piprensare runt.

Vi gjorde med en, två och tre fjädrar. 

Enkelt för vår treåring att göra var det också.

Färglatt i påskriset.

Och på grund av allergi här hemma hos oss använder vi vide.  Tycker det är så fint med de mjuka bollarna som växer på kvistarna.

Sega influensaveckor

Ett tag sedan jag skrev här nu. Vi har legat utslagna i influensa ett par veckor.
Varken kunnat eller orkat alla hjärtans dag -pysslat eller påskpysslat.
Vill ni ha lite tips på påskpåssel kan ni söka här på bloggen. Eller följ länken direkt till påskliljorna

Det är tur att vi långtidsammar.  På så sätt vet vi att lilla mini får i sig det hon behöver nu när aptiten varit borta.

Men jag som äntligen lyckats lägga på mig några extrakilon har tappat dem igen. Mitt stora problem är att hålla vikten uppe. Jag har alltid haft problem med det.

Var hos läkare i veckan.  Min ordinarie läkare. Sökte tidigare genom förlossningen men de var inte mycket att hurra för. Tyckte bara att man ska trycka i sig mediciner så man får sova. Mediciner jag inte tål.

Min läkare valde istället att kolla hur infektionen låg till och kolla värden och syresättning hos mig och bäbis.  Så att man vet att det går åt rätt håll och att allt ändå är okej.

Han berättade en intressant sak. Falska järnvärden.  Blir du uttorkad kan järnvärdena ligga högre än vad de är. Så om man då är gravid kan man gå med järnbrist vid influensa utan att någon reagerar på det. Varför känner inte mödravård och förlossning till sådana saker ? Det känns som det kan vara av vikt att ta hänsyn till.

Vi hade tänkt komma igång med yoga för barn här hemma.

Tvåan börjar skolan till hösten och skolan är inte anpassad för högkänsliga med behov av lugn och ro. Den är anpassad efter översociala personlighetstyper.

Men med rätt verktyg ska väl även högkänsliga orka med skoldagarna.  Han har i alla fall turen att kunna komma hem när skoldagen är slut så på det sättet blir det lite kortare dagar för honom.

Och mitt under när influensan var som värst. 40+ i feber, frossa, värk och hosta som inte gav med sig kom ett paket. Det var min mor som virkat tuttmössor åt bäbisen.

Hon tycker samhället går åt fel håll. Kvinnans frigörelse går mot att kvinnan ska begränsas i sina livsval. 

Tänk att amningen blev tabu igen (!) och något som åter igen ska förpassas inom hemmets fyra väggar. Dvs begränsa kvinnor som vill amma och som vill vara just mammor. Världens viktigaste arbete ❤

Nytt syskon, nära föräldraskap och orken tryter.

Vår lilla oplanerade växer i magen och tar upp mycket ork hos mig och mycket funderingar hos barnen.

Det är inte det lättaste att vara nära förälder till en treåring, sexåring och tolvåring när man bara är trött och vill få vila. Då tänker jag på Jesper Juul och det han säger om det personliga språket. "Jag vill" "Jag vill inte" "Jag orkar/orkar inte" " etc. På så sätt kan jag säga ifrån utan att lägga över ansvaret på barnen när orken tryter.

Sedan får jag prata mycket om när de är sjuka eller trötta att de tillåts vila. Att jag behöver det nu när bäbisen växer och magen är stor och tung.  Min kropp har ont i vanliga fall så sluttampen är extra kämpig för mig med extra belastning på kroppen. 

Det har blivit mycket prat och frågor.  Vi tittar i böcker och ser på filmer om hur barn blir till och växer i livmodern.  Även om hur den kommer ut.

Mellersta tycker det är jättekul.  När han blir stor vill han ha tio barn för att vill vara en stor familj.

Minsta har haft svårast att acceptera bäbisen.  Hon har oroat sig över att hon inte ska få tutta längre.  Tack vare Google kan man söka på tandemamning och bilder. Hon blev glad över att se att man inte behöver sluta bara för att man blir storasyster.

Jag känner inte för att avsluta amningen för henne nu när det kommer ske en förändring. Att bli storasyster är stort och tryggheten och att få fortsätta få vara liten är extra viktigt då.

Tygblöjor kommer användas även denna gång. Jag har låtit barnen få vara med och välja och de tycker det är kul att lära sig hur de fungerar. Och vilket utbud det finns nu jämfört med för tolv år sedan då jag gjorde valet att använda tyg.

Trikåsjalarna kan plockas fram igen. Ett bra hjälpmedel när man har en nyfödd och äldre barn. Fungerar också bra som avlastning eftersom min kropp är som den är.

Kläder för nyfödda. De brukar växa ur dem fort så det behövs inte så många. Men några få plagg till varje barn har gett många plagg sammanlagt. Barnen fascineras av hur litet det är och tycker att det är kul att se vad de själva hade på sig som nyfödda.

Påsken närmar sig och vi har inte hunnit pyssla så mycket inför den. Fokus har legat på lite annat som ni förstår.  Eftersom det kom snabbt och överaskade oss så ska vi alla ställa in oss på en ny medlem i familjen. Både vi vuxna och barnen. Att prata om det nya syskonet har varit viktigare för dem än att påskpyssla.

Det finns i historiken tips på påskpyssel.  Får jag lite ork över ska jag göra en länklista till sådant vi gjort föregående år. Allt från vårblommor till tuppar av händer.

Just nu flyter vi bara med och tar var dag som den kommer. Mellersta börjar i förskoleklass till hösten så det är hans sista termin hemma. Då kan det vara skönt att få låta honom bara få vara barn. Blir mycket nytt för honom under kommande år och då kan det vara tryggt att bara få vara den man är och känna trygghet hos oss i familjen. 

Om ni vill kan ni följa vår vardag på instagram : @fjantarna 

Delar det som faller mig in där. Allt från hur underbart det är att vara mamma, vardagspedagogik, gården, att leva med kronisk värk  och nyttoväxter i naturen.  

Saknaden efter ett barn

Här sitter jag.
Fyra år, fyra månader och 20 dagar har gått.
Jag gråter. Smärtan som hugger tag i mig återigen är för stor. En smärta av saknad. Ett tomrum. En längtan att få ha henne hos mig.

Den 6 september 2011 dog mitt tredje barn.  Ett barn som skulle födits denna tid på året. Hon dog i magen.
Jag höll  hennes lilla kropp. Höll hennes små händer efter förlossningen.  En liten, liten människa.

Hon dog  pga av en förkylning. En vanlig så kallad "dagisförkylning ". Den gick över till henne från mig.
Jag har nedsatt immunförsvar.  Jag klarar inte av de lätta förkylningarna på samma sätt som "friska" människor.

Nu väntar jag barn nummer fem. Vår son på 5 1/2 år är orolig.  För tänk om det händer samma sak som med Linnéa. Han vill inte att jag ska bli sjuk.
Han har varit med på ultraljud där de har konstaterat att barnet är fullt utvecklat. Men oron finns där hos honom. Och hos mig. För det är faktiskt så att man aldrig kan garantera ett barns överlevnad. Eller någons överlevnad. Vi lever intill döden allihop varje dag.

Denna gång upptäckte vi graviditeten sent. I månad sju. Skönt på ett sätt för då har vi sluppit den tidens oro för om det ska hända något. I mars någon gång ska jag föda. Datum vet vi inte eftersom det inte går att fastställa så sent.

Idag köpte vi nytt babyskydd. Och oron kom över mig. Tänk om det kommer att stå oanvänt.
Oplanerat men inte mindre älskat.

Jag kommer alltid få leva i sorgen efter Linnéa.  Jag vill sörja henne. Jag vill sakna henne. Jag älskar henne. Hon kommer alltid vara mitt barn, bara inte här hos oss i fysisk form.
Jag behöver få gråta ut i smärtan som uppstår emellanåt.  Jag tillåter mig att göra det. Det är en del av mig ❤

Sytavla till barn -budgetvariant

Förra året inför alla hjärtans dag gjorde jag budgetvarianter av sytavlor. Läs mer om det här.

Vår treåring blev nu intresserad av att få sy lite så jag plockade fram det som låg sparat.

Hon tyckte det var jättekul. Så jag tipsar om detta enkla sätt att låta barn börja sy på igen.

ABC, lek och lär böcker

Jag brukar skaffa hem lek och lärböcker till barnen. I julklapp fick de var sin Mamma Mu-bok. För även om det är två år mellan barnen kan man göra den ihop.

Idag började vi med första sida och bokstaven A.

Femåringen förstod såklart snabbt vad man skulle göra och även skriva själv.

Treåringen behövde mer hjälp och hjälp med att forma bokstaven.

I denna boken kan man även färglägga bilderna. Något som treåringen tyckte var kul. Min äldre ville hellre få skriva mer.

Det jag gillar med detta upplägg är att vi faktiskt kan göra uppgifterna ihop. Barnen kan hjälpa varandra och även lära sig att vänta in den andre. Något som krävs den dagen de börjar i skolan. 

Fast i detta skede anser jag att det viktigaste är att det är frivilligt och att de har kul när vi arbetar med boken.

Arbete med urban miljö

Hela julen har vi sparat mjölkartonger och toarullar. Av detta ska vi bygga upp en stad.
Under arbetets gång kommer jag lägga upp länkar till blogginläggen om hur vi gör bilar, hus , båtar,  människor etc.

Vi började med att måla massor av kartonger av olika slag och toarullar. 

Eftersom det behöver stå och torka är det lika bra att måla färdigt så mycket som möjligt innan själva pysslandet kan börja.

Det är även bra för barnen att vara med på förberedelser så de får förståelse för att det inte bara är att sätta igång med byggandet.

Sedan är barn olika. Treåringen här tyckte detta var jättekul medan femåringen tyckte att det var långtråkigt. 

Blivande länklista kommer att ligga här.

Stadens grund

Höghusen

Drömmen om orättvisa

Inatt hade jag en obehaglig dröm. Den handlade om skola, poängjakt och att välja mellan ärlighet och att vinna.

I min dröm hade de infört ett system för att få poäng på uppförande i en skola. Den som samlat mest poäng i slutet av veckan för gott uppförande vann.
En elev hade samlat massor med poäng och var på väg att vinna. Men så hade det hänt något,  jag  vet inte vad, och eleven gick i valet och kvalet att berätta det.
Om eleven skulle berätta innebar det att denne förlorade sina poäng och då också uppförandetävlingen. Om eleven  väljer att vara tyst om det vinner eleven.

Eleven väljer att berätta och lärarna säger att denne nu förlorar sina poäng och därmed hela tävlingen. Att eleven i grupp faktiskt gått med på reglerna kring denna tävling och därför bör vara införstådd i vad det innebar.

Jag får reda på detta och blir fly förbannad.  Jag åker upp till skolan och frågar lärarna varför de bestraffar ärlighet. Hade eleven valt att ljuga hade denne vunnit.

Och där ungefär vaknar jag. Med en känsla av orättvisa och irritation på ett kollektivt tävlingsinriktat samhälle där ärlighet bestraffas och det går  bra för de som ljuger sig fram i livet.

Funderar nu på hur det faktiskt ser ut. Vilken egen erfarenhet har jag från min skolgång.
För visst är det så att man tyvärr ser hur barn bestraffas när de väljer att vara ärliga. Barn som inte har ett konsekvenstänk utvecklat får höra att de skulle tänkt på det innan.

När ett barn väljer att berätta om dumheter och misstag den begått gör den det för att få lätta sin börda och att få hjälp till att rätta till det som blivit fel.
Men många gånger straffas barnet istället och lär sig att det är bättre att vara tyst eller ljuga om saker.

En dröm med en tankeställare var detta.

God fortsättning !!!

Nytt år och nya tag.

Det är så man bör tänka även om jag tycker att åren går i samma spår åter och åter igen. Och snabbt går tiden också. Jag hinner knappt med att reflektera över dagarna i tempot de går i. 

I år ska jag dra ner på tempot och finnas mer i nuet.

Men för barnen är jul och nyår magiskt. 

Julafton. 

Vi hade ingen tomte men det brydde de sig inte i. Gemenskapen var viktigare. Att vi har mysigt ihop och njuter av alla överraskningar dagen har att erbjuda.

Inför jul har mellersta haft svårt att sova. Han var för uppspelt. Och vi lät honom få ha sina känslor.  Vissa kvällar somnade han inte innan ett på natten. Vi satt och pratade mycket om förväntningar och vad han kände.  

Istället för att bli arga lät vi oss vara  med honom och tog del av vad han upplevde.

Min äldsta har i många år velat ta hål i öronen. I år fick hon det i julklapp. Kändes bra att passa på nu under lovet ifall hon skulle reagera på det.

Nyår.

Den firades också på barnens villkor. Och de höll sig uppe till tolvslaget. Men sedan ville vår nyblivna treåring få tutta in nya året och sova. Hon ammas fortfarande men inte så ofta längre.  Nästan alltid vid nattning och trötta dagar på dagen.

Att få barn att ta det lugn när de öppnar sina julklappar är inte lätt. Det resulterade i att alla påsar slets upp och blev till ett stor hög . Vi spenderade en hel dag med att hitta alla bitar och bygga ihop enligt instruktionerna. 

Sällskapsspel tycker jag är viktigt. En chans att umgås med varandra och träna i att vinna och förlora. Och jag är inte snäll och brukar retas. Men i monopol junior slutade det med att min treåring försatte mig i konkurs och vann alltihop.  Så kan det gå när man inte låter barnen vinna.

Två veckor innan jul gjorde vi en upptäckt. Jag fick inte igen byxorna och nu har magen bokstavligen exploderat upp i storlek. 

Misstanke om oplanerad påskbäbis och jag vet inte om någon av oss har vant sig vid tanken ännu.

Men de andra tre är nu äldre. Till hösten börjar mellersta i skolan och vår mini är inte så liten längre. 

Eftersom vi inte skulle ha fler barn är tygblöjorna avsålda till nyfödd. Fast vi har roat oss med att skaffa nya nu. Riktigt mysigt när familjen sitter och väljer ut vilka vi ska ha ihop. Mellersta är så lycklig över att få bli storebror igen. Han vill att vi ska bli en stor familj.

Så, god fortsättning på er alla. 

Jag önskar er ett bra nytt år med nya erfarenheter och läranden ❤❤❤

Julblommor av papper

I påskas gjorde vi tulpaner . Vi använde samma princip till en juligare variant.

Ni behöver:

Röd och grön kartong 

Röda knäckformar 

Glitterlim

Lim 

Sax

Börja med att klippa ut fyrkanter ur det röda pappret.  Ca 7x7 cm.

Klipp snitt ca 2 cm in mot mitten på varje raksida. 

Klistra lite på ena kanten och vik dem omlott vid snittet.

Fortsätt likadant runt så den bildar en skål.

Stjälken rullar vi till av grönt papper.

Börja i ena hörnet och rulla diagonalt rakt över.

Limma sista snutten så pappret fäster ihop.

Klistra fast en knäckform i mitten på insidan. 

Tryck till ena sidan av stjälken så den blir platt och limma fast på baksidan av blomhuvudet.

Klipp ut blad i grön papp och klistra fast på stjälken. 

Dekorera kanter och insida med glitterlim.

Dekorera mer med glitter om ni vill. Vi valde att stanna här.

Lycka till!