Snögubbar, en hel vetenskap !

Snögubbar, finns det verkligen något att lära sig i det?
Det gör det faktiskt. Kramsnö innehåller mycket fysik.
Är det under nollan (minusgrader) så går det inte göra snögubbar då snön är för torr. Molekylernas atomer i snön är för långsamma i sina rörelser.
Vid nollgradit börjar snön smälta, atomerna i snön rör sig mer och mer och sammankopplar med andra molekylers atomer.
Över nollan (plusgrader) rör sig atomerna snabbt pga värmen och ämnet blir flytande.

Alla vet vi att det är bäst förutsättning att göra snögubbar  vid nollgradit.
Sen ska snögubben kunna stå upp. Vanligast är att man staplar två eller tre större snöbollar på varandra. Och stabilast blir blir det med en stor i botten, mellanstor i mitten och liten högst upp. Detta för att tyngdkraften drar neråt och håller lättare kvar bollarna på varandra om de blir mindre och mindre.

Att bygga snögubbar tränar också upp förmågan att samarbeta på ett roligt sätt. Man får hjälpas åt att rulla snöbollarna och hjälpas åt att lyfta upp dem på varandra.
Sen ska man också komma överens om ögon, näsa, mun och eventuell klädsel.

En snögubbe är inte bara en snögubbe, det är en hel vetenskap och förmåga till samarbete och kompromisser.