Påsken är förbi och påsklovet är inlett. Det är mycket som händer just nu runt omkring oss i vår natur och även i berättelser om påsk.
Själv håller jag på med min tappning av björk och lönn.
Denna tid på året är den tiden då allting börjar växa och det börjar leva kring oss igen. Men även mörkare berättelser kommer på tal. Även om vi inte är religiösa så hörs berättelsen om Jesus och frågor om döden är ett faktum..
Våra gräsgubbar är liv. De har fått sitt gräsliga hår och barnen tycker att det är kul att se det resultatet.
På påskafton gick vi påskrundan som vi brukar göra varje år . Det är skönt med fint väder när man går den. Eftersom vi bor på landet åker vi in till byn så barnen får vandra runt mellan husen.
Under min uppväxt så gick vi alltid skärtorsdagen men här neråt i landet går man tydligen påskafton. De har även påskbrasor, något som vi inte hade uppåt i landet.
Jag har en egen liten teori/berättelse om varför det är så.
När häxorna samlar ihop sig för avresan till Blåkulla behöver de mat med sig på färden. Detta symboliseras genom att man går och byter till sig mat (godis) innan avfärd.
När de sedan börjar närma sig Blåkulla börjar färdkosten att ta slut. De måste mellanlanda för att fylla på förrådet igen. Därför går man senare kring Göteborg med omnejd. Påskbrasorna de tänder är till för att skrämma bort häxorna på kvällen då de börjar bli stressade, lättretliga och mer ilskna i slutet av sin resa.
Mitt egna hopkok om varför man går olika dagar. Inte någon sanning men en liten rolig berättelse om varför traditionerna ser annorlunda ut i olika delar av landet under påsk. När barnen frågar brukar jag inleda min berättelse med "vet ni vad jag tror...."
Min äldsta är med i kyrkans barnkör så vi blir automatiskt med på påskmässan där barnkören får uppträda.
År 2011 i September förlorade vi ett barn i magen. En liten flicka. Hon ligger på kyrkogården där vi bor och varje påsk brukar vi sätta blommor i minneslunden till hennes minne den dagen då vi är där.
Vilgoth har förstått att han har en lillasyster till, Linnea. Matilda är nog för liten att förstå att hon har en till storasyster än.
Jag tycker att det är viktigt att vi gör detta och vågar prata med barnen om döden. Detta har påverkat mig väldigt mycket och de märker av det.
Döden är tyvärr lika naturligt som livet.
Nu när alla har varit lediga hemma blir det lite arbete på gården ihop också. Stormen som var i vintras drog ner lite stora träd som måste sågas upp. Barnen får precis som jag gjorde när jag var liten vara med och stapla. Alla hjälps åt, samarbetar och lär sig.
Utan ved, inget varmvatten. Inget varmvatten, ingen bad/dusch som är varm eller värme i huset. Och de får vara med och hjälpa till och känna sig nyttiga och veta att de har arbetat ihop till sina bad.
Påskledigheten är nu över för maken, så nu blir det jag och barnen på kvällarna denna vecka. Men påsklovet är tänkt att vi ska kunna ta det lugnt och vila upp oss. Kanske att jag börjar fundera över vad man kan göra för projekt, lek och lär, och inför kommande mors dag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar