Tvångskvotering och förtryck -begränsa kvinnan mer så uppnår vi jämställdhet?

Min åsikt angående tvångskvotering i föräldraförsäkringen som vissa driver på.

Kvotering fungerar bara för vissa familjer. De som drabbas negativt är:
- familjer där ena jobbar dag och den andre skift
-bönder då de är bundna till årstider med skörd mm.
- ensamstående som blivit övertalade till gemensam vårdnad men pappan inte vill ta sitt ansvar och vara närvarande.
- redan ojämställda familjer där kvinnan får ta allt ansvar för pappan inte vill.
Två av situationerna handlar om att kunna fördela och lägga upp dagar så barnen får en faktiskt tillgång till sina föräldrar. Tvång där leder till att ena föräldern kommer tvingas bli frånvarande alternativt utan inkomst.
De andra två sätter utsatta kvinnor rejält i skiten . Där finns ingen tvångskvotering i denna värld som kommer gynna barnet eller kvinnans situation.  Tidigare dagis och kortare tid hemma.
Eftersom dessa fyra situationer finns i vårt samhälle så anser jag att det inte handlar om jämställdhet utan att tvinga in folk i små boxar för att alla ska vara lika. Är vi inte det ska vi straffas.

Eller, det handlar kanske inte om jämställdhet och barnens bästa. För om det nu gjorde det så skulle inte folket omyndighetsförklaras och barnen skulle slippa att betala priset.
Jämställdhet anser jag inte handlar om exakt lika för alla eftersom det då skulle innebära att vi skulle vara kloner av varandra. Se likadana ut , ha samma smak och intressen, bo likadant etc. Så ser inte samhället ut. Vi är alla olika personer med olika behov , förutsättningar och intressen.

Just nu handlar mycket i samhället om att få alla lika. Alla ska in i storstäderna.  Landsbygden ska holkas  ur. Föräldrar ska inte få lägga upp tid med barnen som det passar dem. Är du dessutom kvinna så har du inte rätt att välja din egna väg.
Den biten märker jag nog mest av. Egen företagande kvinna på landsbygden som vill finnas för mina barn. Jag gör fyra fel enligt nuvarande jämställdhet, landsbygd och företagspolitik.  (Vara kvinna, egen företagare, bo på landsbygden och finnas för mina barn)

Men jag är en av dem som kommer fortsätta kämpa för min rätt att få välja mitt liv. Jag bryter normer. Jag är den som sticker ut från mängden. Jag är den som blir ifrågasatt över mina egna val. Så har det alltid varit.

Jämställdhet uppnås inte genom att begränsa kvinnan och hennes val i livet. Jämställdhet uppnås först när acceptansen för att alla är olika infinner sig och att människors olika livsval respekteras.

Att få välja sin egna väg som passar ens egna förutsättningar och mående borde vara en rättighet.  Ändå ska vi förpassas in på samma väg och vara lika.
Är det inte fint och bra med olika?