Behovet att få ha tråkigt och den livsviktiga leken.

En dag hemma. En dag då man kan ta det lugnt. En dag då jag bara har lite pyssel i bakhuvudet ifall barnen vill och en tanke om att ta oss ut i skogen för att samla tallkottar.

Men min planering blev inte som så.
Efter frukosten ville sonen träna på att räkna. Sifferkort, färglägg rätt antal och lite addition. Så vi satt med det ett tag medans minsta roade sig själv. Hon gillar att få sitta i lugn och ro för sig själv och leka.

Min planering efter att deras pappa hade åkt till jobbet på eftermiddagen var att ta oss ut i skogen och samla tallkottar. Börja lite smått med halloweenpyssel.
Men så blev det inte.
Barnen började leka. De var inte intresserade av oss vuxna så vi passade på att städa och vika tvätt i lugn och ro.
De fortsatte leka. Deras pappa sa hejdå till dem och åkte till jobbet.
Och de fortsatte sin lek.

Jag satte igång lite degar för att baka bröd istället.
I väntan på att det skulle jäsa upp satte jag mig med Facebook. I flödet dök då detta upp. Det handlade om barnens livsviktiga lek. Om behovet av att få leka färdigt.  Att få gå in i sin egna värld.
Och var det inte just det som mina barn gjorde. Lekte ohämmat, fritt och utan stopptid?
Jag lade om all min planering denna dag då magkänslan sa  åt mig att låta dem leka.
Samla kottar kan vi göra en annan dag.

Varför ska barnen aktiveras varje minut på dygnet? Mina barn lekte från 10:30 till ca 16:00 helt själva. Det ändå de gjorde under tidens gång var att fråga efter frukt de kunde ha till mat i sin lek.
Inte hade de tråkigt när jag bakade bröd den dagen. De var inte äns medvetna om det.

Och själva leken den dagen började faktiskt med att jag ville få vila en stund och pappan ville få vakna till liv med sitt kaffe. Det tråkiga som uppstod fixade de med egen fantasi.
Var inte rädda för att låta barnen ha tråkigt och kräv er tid till att få ta det lite lugn. Det skapar kreativitet och stimulerar fantasin hos barnen då de får tänka till själva. Antingen får de tycka att det är tråkigt en stund eller så klarar de av den tråkiga stunden själva. I regel tar de tag i sin egna situation och fixar något kul.

Månförmörkelsen

Månen när den precis börjat gå in i prenumbra.

Inatt var det månförmörkelse och blodmåne. En så kallad superblodmåne. Månen var närmare oss eftersom omloppsbanan var förändrat och den gick dessutom in i umbra, jordens skugga, vilket gav total månförmörkelse.

I våras hade vi solförmörkelse och vi försökte projicera den och arbetade kring detta här hemma.

Månförmörkelse sker på natten men vi valde att följa den ändå. Det kräver av oss att vi går upp på natten för att kunna följa det hela. Femåringen var helt med på detta då han har stort intresse för naturvetenskap. Och det är också ett litet äventyr att stiga upp mitt i natten och ta sig ut för att titta på månen och vad som sker.

Månen på väg in i umbra.

Vill ni fördjupa er i vad som sker så hittade jag en artikel här från illustrerad vetenskap som jag tycker förklarar lite lätt vad som sker. Där finns även en bra bild på hur sol, jord och måne står när det blir månförmörkelse.

Blodmånen.

En enkel förklaring till varför det blir blodmåne, dvs månen blir röd kan jag ge er här. 

Det man kan se regnbågen beror det på att ljuset bryts. De olika färgerna har olika våglängder och ger upphov till de olika färgerna då vatten och atmosfär släpper igenom olika våglängder.

När månen blir röd beror det på att solens våglängder bryts i atmosfären på jorden och reflekteras mot månen från jorden.

Men vinkeln de ska brytas i gör att bara de långa våglängderna kan reflekteras mot månen. Det är de röda och orangea ljusets våglängder. Den blåa ljusa månen som vi är vana vid består av korta ljusvåglängder. Dessa kan inte brytas i vinkeln som solen, jorden och månen befinner sig i. Därför ser vi månen som röd.

Månförmörkelsen.

Till slut blev månen helt skuggad. Fotot ovan som togs 04:38 är taget några minuter innan månen försvinner helt i umbra, jordens skugga.

Sedan kunde vi inte ta mer fotografier då månen försvann bakom skogen för oss. Vi kunde se hur månen kom fram mellan träden igen men det var ingen bra kameravinkel. 

Nu på morgonen sover vår femåring gott efter denna natt och vi kommer troligtvis att prata om detta fenomen under veckan.

Det jag kommer använda i första hand för att kunna visa vad som hände är en jordglob, boll och lampa för att kunna visa hur jorden skuggar månen.

Om intresset finns går vi även in på olika färgers våglängder och brytningspunkter. Det går jag inte in på mer här då jag inte är förberedd på experiment och enkla förklaringar än.

Kylpåsar till bulor och andra behov.

Barn leker. De ramlar och får bulor.
Barn är med och hjälper till. De kanske bränner sig.
Barn är nyfikna.  De kanske undersöker en geting som sticks.

Oavsett  varför man behöver något kylande som lindrar har jag ett tips till er.
Innan använde jag is i handduk, frysta ärtpåsar etc. Men oftast blev det för kallt och obehagligt för barnen att ha på en längre stund.
Sedan upptäckte jag detta.

Fyll upp fryspåsar med lagom mängd mjöl. Den storlek du känner att ni behöver. Kanske flera i varierande storlekar.
Knyt ihop påsen eller påsarna och lägg i frysen.
De är behagligt kalla för barnen då olyckan är framme och det behöver kylas ner eller lindras med svalka.

Och det är inte bara barnen som har nytta av det. Även vi vuxna kan få behov av det emellanåt.

Höstträd med riktiga grenar

Åter igen är vi ute i naturen och samlar material. Vi har plockat grenar för att göra träd av inne.

Det ni behöver är;

grenar och pinnar i olika storlekar och anpassat efter storleken ni tänkt er på er trädtavla.

Silkespapper eller färgat papper

Sax

Lim

Limma fast grenarna på pappret så det liknar ett träd.

Om ni vill ha klippta löv från papper gör ni på samma sätt som vi gjorde med höstträd av reklamblad 

Väljer ni att ha silkespapper så river man ut bitar av det som går att trycka fast i klistret.

Det är bara att klistra fast era löv runt trädkronan

Här har vi de två varianterna. En med urklippta papperslöv och en med silkespapperslöv.

Båda dessa tavlor är gjorda av min dotter på 2 1/2 år så det är ett relativt lätt pyssel för mindre barn som de kan få fram bra resultat av.

Hoppas detta har inspirerat till lite ut i naturen och leta och sedan pyssla.

Min femåring har planer på att göra en stor tavla så han har plockat in stora grenar som vi ska sätta på ett större papper. Jag har täckpapper till renovering på rulle hemma jag brukar använda till större projekt. Bland annat hade vi det när vi gjorde vår ocean. Det är billigt på byggvaruhus och räcker länge.

Lycka till!

Lövtryck

Ett höstigt pyssel där ni använder löven som mallar. När ni är ute med barnen kan ni passa på att samla löv från olika träd. På så sätt lär sig barnen om naturen, dess olika träd och vad som sker i träden när hösten kommer.

Det ni behöver är:

Löv

Färg, vi använde gul och röd.

Papper

Svamp, vi använde disksvamp som jag klippte ner i mindre bitar.

På bilden ovan har jag försökt visa steg för steg hur vi gjort.

Bild 1; Vi stryker ena färgen på ena sidan av lövet.

Bild 2; Vänd sidan med färgen på nedåt på pappret.

Bild 3; Dutta den andra färgen med svamp på och runt lövet.

Bild 4; Dra bort löven. Kvar blir då en färgad kontur med en annan färg runt om som förstärker.

Här ovan har vi rönn, lönn, björk asp och rönn igen. 

Oavsett om barnet väljer att dutta hela pappret med andra färgen eller bara kring själva löven blir det riktigt fina konstverk av det. 

Lycka till!

Högkänsliga barn och krocken med samhällets normer.

Nu ska jag åter igen tjata lite om de högkänsliga barnens behov och acceptans. Eller snarare acceptansen från samhällets sida då behoven inte skulle bli så tydliga om man fick vara den man är. En acceptans för att alla är olika.

Vill ni så kan ni gå in och läsa lite mer om just högkänslighet här. 

Nu har nog det största motståndet mot oss lagt sig och acceptansen för att vi tänker låta våra barn utvecklas i den takt de behöver ifrågasätts inte lika starkt längre. Dessutom så ser man att tack vare vårt tänk så har vår högkänsliga lärt sig hantera känslor och intryck och klarar av att möta omvärlden på ett annat sätt. Men det finns fler barn där ute. Fler föräldrar som får rådet att pressa in barnet i situationer den mår dåligt av. Det eftersom normen i dagens samhälle är att ha ständiga och många aktiviteter och ett stort socialt liv. Något inte alla personligheter klarar av. Som vuxen kan man gå in och säga "Jag vill inte göra detta" "Nu åker jag hem för jag är trött". Men ett barn har inte den möjligheten. De är beroende av att anknytningspersonerna/föräldrarna/de vuxna hjälper dem i de situationerna.

Här kan ni läsa mer om vilka framsteg som skedde när vi följde vår son och stöttade honom i hans utveckling istället för att pressa in honom i en norm som inte är han.

Men ibland hamnar man i situationer som är jobbiga för barnen att hantera. Det viktigaste för oss är att vi har kunnat vara där och gett den trygga famn som behövts. En stunds nedvarvning och närhet för att samla energi till att orka med att ta in mer intryck.

Känslokort och avslappning är också något vi arbetat med. Är det mycket nytt, många omställningar, oro i de vuxnas liv så påverkas barnet av det. Vi har även utökat det lite med åldern. Lugn musik och massage har också fungerat. Både att få och att ge. Många är nog med på att barnmassage är bra för barn med tanke på avslappning och kännedom av sin egna kropp. Men något jag upptäckte var när vår son bad om att få ge. Han mår bra av att även få ge massage. Det innebär att han tänker och tar hänsyn till andras mående. Med denna upptäckt kommer nästa frågeställning. Hur ska vi hjälpa honom att förstå att alla andras mående inte är hans ansvar? 

Det blir en ny värld att träda in i. Men jag tror att om vi bara är lyhörda för våra barn så kommer vi även där kunna stötta och fungera som bollplank i dessa funderingar och känslostormar.

Barnen växer och snart är det dags för den obligatoriska skolplikten. En institution jag inte är så förtjust i pga deras upplägg. Jag har skrivit mer om mina tankar kring skolplikt - läroplikt här . Anledningen till att jag ifrågasätter det så starkt är för att skolformen som är i vårt land inte passar alla. Vissa får kämpa sig igenom skolan och den egna värld som det faktiskt är. Mitt mål är att mina barn ska få så bra skolgång som möjligt och verktyg för att kunna ta sig igenom den. Är man högkänslig kan det bli lite tuffare då man känner av andras sinnestämningar starkare. Men med rätt stöd här hemifrån och med verktyg från de första viktiga åren skapade utav trygghet och lyhördhet kommer det att gå. Jag hade ändå önskat läroplikt för våra barn så man hade kunnat välja den form av inlärningsmetod som passar ens egna barn bäst. 

Jag gillar att vi ändå har fria skolval. Det innebär i alla fall någon frihet att kunna välja skola efter barnets behov. Men så dök den här artikeln upp.

" Skolverket har tidigare skrivit att det kan vara positivt för den enskilde att välja skola, men att valet riskerar att missgynna elever vars föräldrar inte gör ett aktivt val."

Citatet gillar jag inte. Den säger i princip att vi som vill hjälpa våra barn till en bra utbildning och skolgång gör fel. Eftersom alla föräldrar inte engagerar sig i sina barns framtid så bör inte någon förälder få göra det. Här drabbas då barnen som inte har diagnoser men som kanske är högkänsliga, extra begåvade eller dylikt. De ska pressas in i något som de kommer må dåligt av för att "alla ska vara lika" 

Vart finns alla som "gillar olika" och vart är "allas lika värde" i detta?

Gäller bara de begreppen då alla är av samma åsikt och samma behov? Men så ser inte samhället ut. Vi är alla olika personer med olika personligheter, intressen och behov. Att vara högkänslig är ett av dem. En sorts personlighetsdrag som behöver ha det lite lugnare kring sig. Varför är det så svårt att acceptera? 

Sen är min fråga, varför är det så viktigt att pressa in barn i mallar och normer. Varför kan vi inte bara låta barn få vara barn ?

De har en inbyggd nyfikenhet som triggar deras vilja att utvecklas och lära sig mer. I går kväll hade jag en son som skulle gå igenom vilka former som fanns i ett rum. Rektanglar, kvadrater, trianglar, cirklar och kuber. Frågan dök upp från ingenstans och han hade funderingar på vad de olika formerna på föremål hette. En inbyggd nyfikenhet och vilja att lära sig för att förstå sin omgivning och hur världen fungerar. Precis som barnens nyfikenhet har även vi föräldrar en magkänsla. En magkänsla som visar oss när något är fel. En magkänsla många har lärt sig att ignorera för att kunna passa in i samhällets normer. Ibland måste man göra saker man inte gillar men att ignorera sin magkänsla är inte bra i längden. Man blir stressad och känner sig obekväm av att tvinga sig till något man inte vill.

Hade inte du också mått bättre av att bli accepterad för den du är?

Papier mache-skålar

Giftfria papier mache-skålar.

Eftersom vår lilla mini envisas med att stoppa fingrarna i munnen när hon får något på dem är det bra att hitta så giftfritt som möjligt att pyssla med. Dessa skålar fungerade bra att göra, lagom svåra även för den yngsta här hemma.

Det du behöver:

Tidningspapper/reklamblad som är rivna i strimlor

vetemjöl

salt

vatten

skål

plastpåse/plastfolie

färg och penslar

Först rev vi tidningspapper i remsor.

Sedan blanda vi ihop vårat klister.

Vi tog 3 dl mjöl och 1 dl salt och spädde på med vatten tills smeten har samma konsistens som pannkakssmet.

Täck skålen med plast. Det är för att vi ska kunna lossa vår papier mach-skål när den har torkat.

Sedan är det bara att doppa tidningsremsorna i smeten och täcka skålen med. Försök att få till så tjockt lager som möjligt på en gång.

Ställ de färdiga skålarna på ett torrt och gärna varmt ställe och låt dem torka. 

När skålarna har torkat så pass att man märker att de håller formen kan man lossa dem från plasten så de får möjlighet att torka från båda håll.

Här har vi två varianter.

Bild nr 1 är en skål som blivit lagom tjock på en gång. Kanterna kan man då jämna till genom att klippa dem raka.

Bild nr 2 är en skål som inte var tillräckligt tjock överallt. Där har vi byggt på ett extra lager och även rundat kanterna med tidningspapper. Om man inte har tålamodet att vänta på att det ska torka andra omgången kan man stoppa in den i ugnen på 75 grader tills den är torr.

Sedan är det bara att måla skålarna.

Om man vill kan man spraya med fixativ eller lacka skålarna efter målningen så att färgen håller. Allt är vattenlösligt rakt igenom så fukt och vatten är inte så bra att utsätta dem för. Jag har valt att förebygga det som jag beskriv.

Detta tyckte minsta på 2 1/2 år var jättekul. Hon har gjort fler skålar. Och visst är det fantastiskt att det går att skapa något så enkelt. Att hon kunde se att resultatet blev så bra motiverade henne till att fortsätta. Och jag behöver inte bekymra mig över att hon smakar på "klistret".

Jag minns från när jag var liten att vi gjorde sparbössor på detta sätt med hjälp av ballonger. Jag får se om vi gör det också här hemma. Om någon är intresserad så kommer här en kort beskrivning på hur man gör;

Blås upp och täck en ballong med papier mache som vi har gjort här ovan.

Låt torka och skär ett jack på ovansida där pengarna kan stoppas in.

Gör te x en gris genom att ta delar från en äggkartong att sätta som fötter och tryne. 

Klipp ut trekanter till öron och fäst ovanpå.

Måla.

Lycka till :-)

Boken om mig.

Boken om mig

Jag har satt ihop en liten variant av häfte med en bok som fokuserar på vem barnet är. Vad barnet gillar och hur barnet ser på sin familjesituation.

Jag har fått hjälp av Vilgoth 5 år som kom med förslagen på hur man vet vem man är.

Här nedan finns våra bilder. Förhoppningsvis går de att skriva ut. Jag kunde tyvärr inte lägga in dem som PDF-filer men om någon är intresserad av att få det så kan ni skicka ett mail till: fjantarna@gmail.com

Annars kan ni säkert sätta ihop ett eget häfte med det ni anser är viktigt när det handlar om just "mig". Vi gjorde våra sidor i paint. 

Framsida
Skriv namn och sätt ett kort på barnet

Man kan ha fler favoritfärger.
Här målar man dem samt berättar med antingen bild eller ord om sin favoritberättelse. Kanske både och. En bok, saga, berättelse som man tycker är bra.

Det är bra att inse vad man är bra på. Det kan vara något enkelt som barnen är stolta över att de kan.
Någon maträtt. Det kan finnas många som man tycker är goda.

Vem är jag ? Hur ser jag ut?
Och vad tycker jag är kul?

En familj kan se så olika ut. I barnens värld är det ofta de som är närmast dem. Vänner, mamma, pappa, syskon, far- och morföräldrar, husdjur. Vad ser barnet som familj? Rutorna kanske är för många eller så är de för få.
Jag har medvetet valt att inte markera ut familjemedlemmar i rutorna då det kan finnas frånvarande föräldrar och släktingar.

Den här biten tycker jag är viktig. När mår man bra. Vilka känslor har man då och i vilka situationer. Barnet får fokusera på hur och när man mår bra.

Varför tvivlar föräldrar idag på sin egna föräldraförmåga?

Hösten har startat upp. Höstens termin i skolan är igång. Barn som skolas in på förskola. Dessa ständiga frågor som dyker upp, framför allt i början av hösten. Behöver mitt barn förskola för att utvecklas? Kan jag stimulera mitt egna barn? Kommer jag att orka ta hand om mitt barn?
De barnen är oftast mellan 1-4 år när de frågorna ställs. Vad är det som gör att föräldrar inte tror på sig själva?



I förra veckan fick jag se något som gjorde mig glad. En barnpsykolog som vågade stå upp för små barns behov. Genast skapar det stormar av att föräldrar blir skuldbelagda. Föräldrar som, tro det eller ej, har ett val. Det går alltid att prioritera om. Eller är det okunskap som driver denna skuld? Att man tror att barn är en accessoar utan egna känslor och behov som inte får inkräkta på vuxenlivet. Att få barn är en omställning. Du har ansvaret för en annan person som är totalt beroende av dig i många år. En individ med egna känslor och behov av vägledning för att kunna möta omvärlden. Vart är föräldrarnas ansvarskänsla för sina barn?

En artikel från 2006 men aktuell ändå. Har barn behov av förskola innan 3-4 års ålder? Vad säger forskningen egentligen? Innan 3-4 år har barn inget behov av pedagogisk undervisning i form av förskola. De lär sig mycket på att vara med syskon och sina föräldrar i den vanliga vardagen med möten, läkarbesök, stå i kö på Ica etc. Sen får man inte glömma att barn är olika, de utvecklas i olika takt och mognar olika fort.
Eftersom barn är olika, familjer ser olika ut, behoven är olika så behövs det olika alternativ för att barnen ska få utvecklas i sin takt. Att pressa in alla i samma mall gör att vissa barn kommer att fara illa eftersom alla barn inte klarar av samma form av barnomsorg under uppväxten. En del behöver ha det lugnare kring sig och att det då slås undan alternativ för dessa barn kommer bara skapa utanförskap och känsla av att vara fel.

"99,9 procent av den tid som människan har funnits har det varit stenålder. Stenåldern var familjegrupper som vandrade för att jaga, fiska och samla. Så småningom slog de sig ner i ett landskap där de trivdes och det blev bondestenålder...För tre generationer sedan, en inte ens mätbar andel i människans tid, gick morfar och farfar hemifrån för att jobba i verket. ....Hustru, man och barn i alla åldrar hade haft sina sysslor tätt ihop. Men så gick farfar och morfar till verket. För två generationer sedan gick mamma och moster också till verket, för att förvärvsarbeta. Numera går barnen hemifrån vid - ofta - ett års ålder. Den där familjegemenskapen som var arbetsgemenskap och ständig samvaro i 99,999 procent av människans tid - och mer därtill - den är uppbruten. Det är dramatiska förändringar i människans historia. Det är klart att det blir skavsår i sådana hastigheter."
 (Hans Jansson ur Degerfors - en reseskildring)

Denna text är intressant. För visst går samhället snabbare fram i utvecklingen än evolutionen. Men finns det något om den sociala evolutionen? Det går att hitta om evolutionen och hur den påverkas av ändrad kost och sjukdomar. Men hur evolutionen går på det sociala planet är svårare. Är det kanske som Hans Jansson skriver och med tanke på anknytningsteorin att samhällets krav på den sociala delen krockar. Människan är inte redo att lämna sina anknytningspersoner så pass tidigt som samhället börjar kräva. Därför har vi gråten från barn som ska skolas in. Därför har vi klumpen i magen och skuldkänslorna hos föräldrarna. Vi är inte biologiskt redo för det steget än. Rent instinktivt vill man som förälder ta hand om sina barn och komma till undsättning när de gråter eftersom det är ett sätt att överleva genom människans tid på jorden. 

Varför väljer människan att gå emot sina naturliga instinkter?
Varför har man börjat tvivla på sin föräldraförmåga? Vad är det som gör att man inte tror att man räcker till? Vad har gjort oss till enbart förlossningsmaskiner ? Om man skulle bortse från samhällets ekonomiska faktorer, hur många skulle då tvivla på sin egna föräldraförmåga? Är tvivlet ett sätt att ursäkta det ekonomiska? 


Första argumentet brukar vara att barn behöver förskolan för att stimuleras och utvecklas.
Snabbt efter det dyker den ekonomiska faktorn upp, att man inte har något val. 
Så ett argument för förskolan kan låta " Jag kan inte stimulera mina barn själv, det är bättre att utbildade pedagoger gör det. Dessutom måste jag jobba för att kunna få en inkomst." Tar man bort den ekonomiska aspekten så handlar det med andra ord om att föräldrar inte klarar av ansvaret de ålagt sig.

Men nu finns vi en liten grupp som har möjlighet att ha barnen hemma. Man skulle kunna tro att det är okej eftersom vi har tiden att lägga på våra barn. Men för att skuldkänslan hos de föräldrar som väljer förskola ska bli lättare väljer man att flytta över skulden på oss hemmaföräldrar. Att vi gör fel och att vi ska motarbetas med alla medel som går. Alla ska göra lika oavsett barnens behov. 


Jag är mycket för anknytning i barnens uppväxt så de kan bli trygga i sig själva. Jag är också helt med på att alla barn utvecklas olika. De utvecklas olika i talet, grovmotorik, finmotorik, blöjfrihet.
Mina barn är olika och utvecklas olika.
Mellersta var blöjfri när han var två år men att börja prata på riktigt kom inte innan han var tre år. Han gick vid 7 månader och intresset för att sitta still längre stunder kom inte innan vid fyra års ålder.
Yngsta är nu 2 år och 9 månader. Hon har fortfarande blöjor. Hon totalvägrar att sluta. Hon gick senare, vid 11 månader. Talet kom mycket tidigare strax efter ett år. Tålamodet att sitta still kom vid två år.
De utvecklar samma saker men i olika ordningar och i olika takt.
Det vi har valt är att följa bådas individuella behov och uppmuntra det de utvecklas inom för tillfället. Vi vill ge dem en stabil grund att stå på inför det kommande vuxenlivet. Vi tror på att om vi finns där för dem och tillåter dem att ha oss föräldrar som primära anknytningspersoner så kommer de våga ta stegen längre och längre i den takt de är redo för. Vi finns alltid bakom och fångar upp. Vi tror inte på att så pass små barn ska behöva ta ansvar för sig själva och situationer de befinner sig i. De har ingen livserfarenhet än så hur ska de kunna hantera konflikter och oro.

Men att vi vill gå denna väg, följa barnens utveckling med anknytning och trygghet och valt att dela upp dagarna som vi gör har också börjat att motarbetas. Hos oss arbetar den ena föräldern kväll/natt. Och idag fick jag läsa om vad politikerna anser om en sådan lösning. Nu ska vi inte bara ha pedagogik för små barn på dagtid. Den ska även ske nattetid. Denna tidpunkt när jag skriver detta ligger mina barn och sover. Jag sitter och funderar på vilka pedagogiska projekt jag kan göra med dem då så de utvecklas. Eller hur tänker våra politiker? Jag förstår att det kan behövas nattis för de som inte kan lösa situationen på annat sätt. Men att underminera föräldrar deras vänner samt far- och morföräldrar på detta sätt känns inte bra.
När jag började att skriva detta blogginlägg så hade jag ännu inte läst detta. Hemmet är en otrygg miljö. Föräldrar är inte bra för sina barn.
" Men expertis och forskning säger att det ofta är bättre för barnen att vara i en pedagogisk miljö där omsorgen och barnsäkerheten kan kvalitetssäkras, säger han" - Olle Burell
Mina barn vill ha en lugn och trygg miljö, helst hemma, när de ska sova. Men där har vi med andra ord fel enligt deras experter. Forskningen angående det han uttalar sig om hade varit intressant att ta del av. Men tidigare "forskning" de hänvisat till har inte funnits när det gäller förskolor så min gissning är att denna forskning inte heller finns.


Snälla föräldrar. Det är ni som är värdefulla för era barn. Er närvaro och engagemang är det som lär barnen att visa empati och känslor. Det är ni som är förebilderna. Och risken är stor att så som ni bemött och behandlat era barn under uppväxten kommer slå tillbaka mot er själva i ålderdomen. För barn gör som man gör. De tar efter de vuxna runt om dem.


Om ni har orkat att ta er hit i min text så sitter ni säkert med funderingar. Vissa håller med. Vissa håller bitvis med. Andra kommer slå bakut eftersom de anser att detta är provocerande. Ställ er frågan; Varför känner jag så här? Vad är det min magkänsla talar om för mig? Och om ni kunde välja helt fritt, hade ni gjort samma val igen?

Ugglor av toarullar

Att göra ugglor av toarullar. Det är något barn från 4-5 år klarar av själva. De ska bara titta och följa instruktionerna så får man fram en uggla.

De mindre klarar också av det med lite hjälp.

Det du behöver:

Ett gäng med tomma toarullar

Färg och penslar

Ögon, egengjorda eller köpta

Färgat papper

Lim 

Sax

I vårt fall även en gammal bräda, snöre och limpistol. Men hur man vill sätta ugglorna är upp till var och en.

Börja med att måla toarullarna. Begränsa er till 2-4 färger så blir det inte så rörigt i färgläggandet.

Det är bara att kladda på färgen på toarullarna. Det är något även de minsta klarar av att göra. 

Sen blir det lite väntetid tills det har torkat. Jag brukar dela upp det på två dagar och att man fortsätter i måleriets tecken när rullarna är klara.

Ögon, näbbar och vingar.

Jag valde att göra ögon själv på vitt papper och måla dit de olika uttrycken med svart tusch. Ledsen, trött, förvånad, ja de varianter man kan komma på. Det går självklart att köpa färdiga ögon. För ett par år sedan, innan Matilda föddes, hade vi självlysande ögon som vi satte på ugglorna.

Näbbar klipper man ut ur färgad kartong. Vik det dubbelt och klipp en trekant med kortsidan i vikningen.

Vingarna ritade jag upp en kamliknande figur  som vi klippte ut. Man kan sätta fjädrar eller klippa ut andra varianter av vingar om man vill.

Nu när detaljerna är förberedda och toarullarna har torkat är det dags att sätta ihop våra ugglor.

Här har jag satt ihop en liten beskrivning på hur man gör:

1. Toarullen uppifrån
2. Vik ner kanten på ena halvan.
3. vik ner kanten på andra halvan. Nu kommer det bli plant i mitten och två öron som sticker upp på sidorna.
4. Klistra fast ögon och näbb.
5. Vingarna valde jag att vika på mitten för att markera ut mitten. Där i den vikta linjen limmade vi och tryckte fast vingen på ryggen.
6. Ugglan är färdig!

Barnen tyckte det var kul att kunna göra så mycket på egen hand och få fram en så tydlig uggla.

Jag valde att ta en gammal bräda och fästa ett snöra på kortsidorna. Sedan limmade jag fast barnens ugglor med limpistol på brädan. Nu pryder den en vägg här hemma, en egen liten ugglehylla.

Lycka till!

Höst-träd av reklamblad

Hösten är här och då även höstpysslet. Idag gjorde vi höstträd av reklamblad. Det är ett väldigt billigt, enkelt och dessutom kul för barnen.

Man behöver inte så mycket för att få till det.

Sax

Lim

Reklamblad/tidningar man kan avvara

Papper att klistra fast det på

Börja med att klippa ut en rektangel till stam och sedan en massa löv. Kan barnet hantera sax fixar de det enkelt själv. Min minsta har inte lärt sig klippa ännu så medans jag och storebror klippte löv och stammar så tränade hon på att klippa i lite reklamblad.

Stammen klistrar ni sedan fast i mitten på nedre delen av pappret. Sedan är det bara att klistra fast löven så som man vill ha dem. Detta klarar även de minsta av.

Mina barns höstträd.

Vilgoths till vänster. Han är fem år gammal.

Matilda, 2 1/2 år, har sin till höger.

Enkelt och billigt pyssel som barnen nästan kan göra allt på egen hand beroende på ålder.

Låt barnen få skapa fritt. Matilda ville gärna klistra många löv på varandra medans Vilgoth hade ett träd som det stormade i. 

Lycka till !

Minion-slime !

Många barn gillar att få kladda ordentligt. Inte alla, jag har en här hemma som inte vill bli kladdig men detta går att göra ändå.

Vi gjorde eget slime. Det krävdes några försök innan jag fick till det och kommer säkert bli bättre med tiden. Så OM ni skulle misslyckas är det bara att försöka igen. Ingredienserna är dessutom billiga så det är värt det för barnens skull.

Det du behöver för en burk på 3 dl:

3 dl vatten

2 1/2 msk potatismjöl

1 msk olja

karamellfärg

Vispa ihop potatismjölet med det kalla vattnet.

Rör under uppvärmning. Det gick snabbare än vad jag trodde. Fortsätt tills det blivit en kladdig och tjock gegga. Låt svalna.

Till vänster har jag blandat 1/2 dl varmt vatten med 1 msk olja och karamellfärg. Mängden karamellfärg är beroende av hur stark färgen ska bli. Jag hade i ca 1/2 msk.

Häll vätskan i potatismjölkladdet och vispa/rör ihärdigt så det blandas väl. Jag tog lite i taget och rörde i.

Till höger ser ni hur det ser ut när jag blandat klart

Sedan är det bara att hälla upp på burkar. Jag har valt att måla gamla barnmatsburkar som minioner. Här vet jag att en del kan stöta på ett problem jag hade för några år sedan. Om man inte köper barnmat på burk så har man heller inga barnmatsburkar. Men slänger man ut en fråga till allmänheten så brukar det finnas någon som har en påse står som ändå ska till glasinsamlingen.

Jag valde att måla med vanlig akrylhobbyfärg så det går att diska bort när burkarna är använda och slimet är slut.

Sedan är det bara för barnen att börja känna på konsistensen. Det är kletigt, klibbigt och kladdig. Oömma kläder är att föredra så de får chansen att kleta ohämmat. Slimet blir långt. Det trycks mellan fingrarna. Till och med min äldsta ville vara med på detta.

Sedan så finns de barn som inte vill känna på något kladdigt. Vår minsta är inne i en period  nu där hon inte vill kladda ner händerna. Vi löste det genom att hon fick lite olika bestick att undersöka slimet med. Hon lyfte upp och släppte ner det långsamt i en lång sträng. Hon provade skillnaden att lyfta med sked och gaffel. Det viktigaste är att det är kul och att barnen får känna och se på olika konsistenser. Få undersöka och leka.

Lycka till !

Höst igen - lera igen. Play doh!

Hösten  är här. Och med den kommer rusk,regn och förkylningar.
Då brukar vi falla  in i en lerperiod  hos oss. Något barnen orkar göra när orken tryter.
Idag gjorde vi play doh. Och som vanligt har vi våra tillbehör som små skålar, skedar, kavel, vitlökspress, piprensare, paljetter etc för lek och dekoration av leran.

Vårt recept på play doh;

4 dl vetemjöl
1 1/2 dl salt
3 msk olja
2 1/2 dl vatten

Koka upp vattnet.
Blanda de andra ingredienserna.
Häll över det varma vattnet och blanda ihop.

Eftersom vår minsta fortfarande envisas att smaka på allt så har jag valt att använda bär till färgning.
Släng i lite bär i vattnet när det kokar och sila av.
Till gult använde jag majsmjöl. Bytte ut 1 dl vetemjöl mot majsmjöl.

Lycka till ☺

Andra leror som vi har gjort:

Trolldeg 

Keramik 

Lövskålar i lera 

Månsand 

Silkeslera 

Barnen var ivriga att komma igång så jag fick ingen bra bild. Ni får hålla till godo med denna suddiga bild med ivriga barnhänder.