Magnetism

Under alla år som vi har haft barnen hemma har vi lyckats samla på oss mycket som går att undersöka och lära sig av.
En av dessa saker är magneter av olika slag. Kylskåpsmagneter, magneter till pyssel, magneter mellan vagnar i trätpgbanan etc. De flesta av oss har magneter hemma.

En rolig sak jag köpte för ett par år sedan är Geomagic.
Det innehåller magnetiska stavar och kulor som man kan bygga med.
Jag köpte allt pö om pö så vi till slut fick ihop med tillhörande ställningar.
Med dessa skapar man konstruktioner som med hjälp av de magnetiska egenskaperna kommer börja att röra på sig. Det gjorde jag och Vilgoth ofta hans sista år hemma.

Nu har Matilda börjat upptäcka det roliga med magneter.  Än så byggs inga avancerade konstruktioner men undersökandet och exprimenterandet är igång.

Vi brukar ha vårat på en bricka med kant för att slippa jaga rätt på kulorna.

Tulpaner i papper

Åter igen går vi tillbaka till vad storebror gjorde när han var mindre.
Idag gjorde vi tulpaner.

Vi hade tydligen slut på vanligt lim men det gick lika bra att häfta ihop dem.

Sedan behövde vi en vas att ställa dem i. Vi tog en burk som vi mätte ut en pappersremsa till. Den målade sedan Matilda med vattenfärg.

Burken täcktes med det lim vi hade hemma och sedan satte vi fast det målade pappret direkt innan vattenfärger hade torkat. 

Ett blött papper är mer formbart. 

Alla barn är inte så intresserade av att pyssla. Matilda här tycker inte det är så kul. Men hon vill ändå göra det med mig.  Jag har därför valt att starta upp med sådant hon ser att hennes bror har gjort som står här hemma. Oftast kommer hon på egna idéer efteråt och fortsätter med det hon själv vill göra.

Efter dessa blommor och målande ville hon ha målarböckerna.

Avslappning för barn

Nu har vi hittat en ny avslappningsaga till barnen.
Prova själva att sätta er och lyssna. Efter ett par gånger brukar barnen förstå innebörden och slappna av snabbare.

Följ youtube-länken och prova att lyssna.

Sätt barnen i första rum !

Nu i veckan har jag valt att gå ur vissa grupper i sociala medier. Mycket för att man inte får diskutera barns mående i dem.
Det blir komplext för mig att diskutera barns mående och agerande  när man ska utesluta detaljer om barnens liv. Särskilt när detaljen är en stor del av barnets liv.

Denna vi får inte trampa någon på tårna mentalitet går mig på nerverna. Det viktigaste i dagens samhälle är att inga vuxna tar illa vid sig. Hur det påverkar barnen spelar ingen roll.

Det handlar självklart om ämnet förskola. Ämnet man inte får säga något negativt eftersom vuxna då tar illa vid sig.
Jag är inte emot förskolan. Jag är emot att förskolan ska vara en universallösning för allt och alla.
Jag är emot att föräldrarnas roll har förminskats till den grad att många ser förskolan som ända alternativ.

"Mina barn behöver förskola.  De är så vilda. De springer och klättrar på allt här hemma."
En kommentar som jag får mot mig. Mina barn är också vilda. De springer, klättrar, har massor av idéer och älskar att leka. Skulle våga påstå att alla friska barn är så.
Men jag tror mina barn är snäppet vildare. De tycker det är jobbigt att göra det i inomhusmiljö. De behöver gå ut och röra på sig. De skulle inte få ut sin energi med förskolans lokaler. (Ja, nu driver jag med er lite. Så där lite ironiskt eftersom jag ser utelek som bättre än skollokaler.)

Här på bloggen kan ni se mycket av det vi gör hemma. Kika bakåt och kolla. Kanske ni upptäcker att det inte är så svårt att aktivera barn om man själv bara vill.

Här kan ni läsa det jag skrev på facebook.  Och ni som undrar över hemmaföräldrars nätverk kan spana in den hemsidan på en gång. För visst måste ändå familjepolitik handla om mer än just förskola!

Urban miljö- stadens grund

Urban miljö

Projektet som kom av sig  på grund av bäbis.

Men nu tar vi nya tag. 

Vi måste ha något att bygga upp staden på. En stor kartong som vi skar till blev bra.

Sedan målades den på insidan.

Att inte hela insidan orkade målas för inget för här ska vi när färgen har torkat bygga hus och vägar.

Barnen har många idéer om hur och vad vi ska göra.  Och de ser redan fram emot att få leka i sin stad när den är klar. 

Trolldeg -för att kicka igång hemmapedagogiken i en ny rond.

Hemmapedagogiken rullas försiktigt igång. Inte så lätt för min 3 1/2-åring som saknar storebror som börjat i skolan. Men det är viktigt för oss att syskonen är tillsammans så länge som möjligt så hon är hemma med lillasyster.
Vi började lite försiktigt med trolldeg. Det är roligt eftersom figurerna går att torka och spara.
Recept finns i ett gammalt inlägg här

Att börja komma igång när man både är trött och ledsen är inte så lätt.  Så jag började göra en gubbe åt henne för att inspirera lite.

Att sitta med lera i olika färger och olika tillbehör för att forma och experimentera är kul. Skaparglädjen kommer fram och fantasin börjar att flöda. 

Det blev en ljusstake och lite annat smått. 

Allt står nu i ugnen och torkar.

Älskade barn, förlåt! Men jag kommer att trotsa er.

Älskade alla mina barn. Förlåt mig för att jag trotsar er.

Det är bara så att jag har svårt att hänga med i er utveckling.

Ni växer och utvecklas så snabbt.

När ni har lärt er att gå står jag fortfarande kvar bredvid, beredd att fånga er när ni tappar balansen.

Den känslan släpper mig aldrig.

För varje steg bort från mig undrar jag vad som händer. För igår gick ni bara hälften så många. Hur kan ni lära er så snabbt?

Tålmodigt står jag bredvid när ni vill prova era vingar. Redo att fånga upp er om vingarna ännu inte bär. 

När stegen blir fler för er och era vingar bär er blir ni arga på mig.

Det är då jag får säga förlåt. Jag fastnade i gårdagen. Var inte beredd på att gryningen skulle komma så fort.

Jag trotsar solen som stiger upp vid horisonten. Jag är rädd att molnen ska täcka dagens sol. Kanske om jag bara vägrar inse att det är en ny dag får jag behålla gårdagens sol.

Men dagens solstrålar vill inte vara kvar i gårdagen.  De vill vara här och nu. Hur mycket jag än trotsar så stoppas inte färden mot framtiden. När jag inser det blir det åter harmoni och fåglarna kan kvittra glatt igen.

Det gör ont att släppa greppet. Men inte lika ont som att kasta iväg er. Jag är glad för varje dag, timme och minut jag haft med er. 

Jag önskar bara att den tiden hade gått i slow motion. 

Jag är glad över att ha lyckats.

Ni säger ifrån när det är något ni inte vill. Ni talar om vad det är ni vill.

Ni är starka.

Ni kommer aldrig bli av med mig. Jag kommer finnas där vid er sida och fånga upp er när det behövs. För livet kan vara hårt och då kommer ni åter behöva krypa in i min famn en stund.

Jag finns där för att stötta,  trösta och vägleda. Jag finns där för att trotsa er. Framför allt så finns jag där för att älska er.

Förlåt mig. Jag kommer att fortsätta att trotsa er. För i mina ögon kommer ni alltid vara det försvarslösa lilla knytet jag höll i min famn.

(Skrivet av omtanke och med mycket kärlek till mina barn i en stund då jag tycker det är svårt att se er bli äldre)