Nu i veckan har jag valt att gå ur vissa grupper i sociala medier. Mycket för att man inte får diskutera barns mående i dem.
Det blir komplext för mig att diskutera barns mående och agerande när man ska utesluta detaljer om barnens liv. Särskilt när detaljen är en stor del av barnets liv.
Denna vi får inte trampa någon på tårna mentalitet går mig på nerverna. Det viktigaste i dagens samhälle är att inga vuxna tar illa vid sig. Hur det påverkar barnen spelar ingen roll.
Det handlar självklart om ämnet förskola. Ämnet man inte får säga något negativt eftersom vuxna då tar illa vid sig.
Jag är inte emot förskolan. Jag är emot att förskolan ska vara en universallösning för allt och alla.
Jag är emot att föräldrarnas roll har förminskats till den grad att många ser förskolan som ända alternativ.
"Mina barn behöver förskola. De är så vilda. De springer och klättrar på allt här hemma."
En kommentar som jag får mot mig. Mina barn är också vilda. De springer, klättrar, har massor av idéer och älskar att leka. Skulle våga påstå att alla friska barn är så.
Men jag tror mina barn är snäppet vildare. De tycker det är jobbigt att göra det i inomhusmiljö. De behöver gå ut och röra på sig. De skulle inte få ut sin energi med förskolans lokaler. (Ja, nu driver jag med er lite. Så där lite ironiskt eftersom jag ser utelek som bättre än skollokaler.)
Här på bloggen kan ni se mycket av det vi gör hemma. Kika bakåt och kolla. Kanske ni upptäcker att det inte är så svårt att aktivera barn om man själv bara vill.
Här kan ni läsa det jag skrev på facebook. Och ni som undrar över hemmaföräldrars nätverk kan spana in den hemsidan på en gång. För visst måste ändå familjepolitik handla om mer än just förskola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar