Schema-vilken planering passar ens barn bäst.

I höst börjar vår son vi förskoleklass.  Eftersom vi har fria skolval så ska man ta till vara på det och göra ett aktivt val för barnets skull. Alla skolor passar inte alla barn.

Jag är egentligen emot skolplikten. Hade önskat läroplikt med mer ansvar på föräldrarna. Men fram tills lärandet blir viktigare än närvaron i skolan så väljer jag att kunna påverka på det sätt som går för att skapa bästa de förutsättningaförutsättningarna för just våra barn.

Alla barn är olika och passar ddärför inte inom samma institution. Precis som vi vuxna. För inte arbetar alla vuxna med samma sak och förutsättningar. Tänk om vuxna skulle tvingas till det på samma sätt som barnen.

Äldsta går i profilklass då det blev lättare att motivera och lära när hennes intresse och talang, musik, fick bli en stor del av skolan.

Sonen har vi provat med lite olika scheman hemma för att lista ut vilket upplägg han trivs med. På så sätt vet vi vilken typ av skola vi ska prova till och början med.

Här nedan kommer fyra planeringar vi provat på och även vad han gillade.

En veckoöversikt. Den gillade han för han kunde se vad som skulle hända varje dag under hela veckan.

Även äldsta gillade denna och fick den till att ha på egna rummet och göra sin egna planering.

Jag gjorde den utav balkongmatta och kartong samt kardborre. Fäste kardborre på kartongbitar där olika aktiviteter stod.  Sedan var det bara fästa, ta bort och flytta runt på tavlan.

Favoritschemat. Där vi kunde se vad som skulle hända under dagen och i vilken ordning. 

Att ta dagen som den kommer gillade han inte alls. Han vill veta vad som komma skall även om det är något tråkigt. Rutiner och förberedelser behövs märkte jag.

Och ännu en variant av veckoplanering med en aktivitet inbokad per dag. Resten har fått bara svävande.

Det vår son gillade var att ha översikt över hela veckan och gärna samtidigt med planering för dagen. Så vår känsla är att han kommer trivas med den "vanliga" skolan där samma schema rullar på vecka för vecka och lektionerna följer ett schema. I hans fall spelar det inte så stor roll om det är tråkigt eller roligt. Det viktiga är att han vet vad som kommer härnäst. Han känner sig tryggast då.

Kroppen-kissets väg

Nu börjar våra utklippta figurer bli lite slitna men så har vi använt dem i ett år och går igenom kroppen bit för bit i den takt barnen vill och orkar.

Idag tog vi tag i kissets väg, njurar och lever. Som vanligt använder vi boken "faktabok med versaler för kloka små KROPPEN " rebus förlag.

Njurar, lever och urinblåsa målade vi och klippte ut för att kunna klistra upp på papperskropparna.

Flikboken är spännande eftersom man kan få se hur organen sitter i kroppen och barnen får en förståelse över vårt vi är på kroppen. 

Femåringen tycker att det är väldigt spännande. 

Här går vi igenom hur organen sitter och att lever rensar blodet från gifter och att njurarna omvandlar slaggprodukter till kiss.

Jag går aldrig djupare än vad barnen frågar. Tanken är att de ska få förståelse för hur kroppen fungerar och då kan man inte bli för avancerad i förklaringarna. 

Till slut så sätter vi dit organen i våra papperskroppar. 

Vi tog sugrör för att binda ihop njurarna med urinblåsan och till urinröret. 

Som ni ser på bilden ovan har ena dockan längre urinrör med böj ut. Det är för att femåringen ville veta hur det fungerar beroende på om det är en flicka eller pojke.

Han har en snopp så hans docka har det längre urinröret medans lillasysters är kortare och slutar inuti kroppen.

Till arbetet med kroppen har vi valt att ha en arbetsbok med klistermärken. "Utforska människokroppen Faktabok med klistermärken " Turkan förlag. 

Vi brukar ta avsnittet med det vi gått igenom på pappersdockan så idag blev det till att klistra dit njurar, lever och urinblåsa. Eftersom det var sista på kroppens innre  organ tog vi avsnittet med sammanfattning av kroppens innre organ också.

Uppföljning på månförmörkelsen.

För en tid sedan var det superblodmåne och månförmörkelse.  Eftersom det dröjer till år 2033 innan nästa tillfälle ges har jag låtit femåringen fått göra en liten minnestavla av den natten. Förhoppningsvis kommer han minnas den natten som något spännande och ha med sig intresset om 18 år. Och tavlan får hjälpa honom ha kvar månförmörkelsen i minnet.

Vill ni läsa om natten kan ni göra det här.  .

Shaker -rytm och musik

Varje vecka går vi på småstunden.  Jag, våra mindre barn och pappan till dem. Småstunden är som öppna förskolan men i kyrkans regi. Ledaren där brinner för musik och idag fick barnen tillverka egen shaker , ett enkelt instrument för rytm och takt. Jag frågade om jag fick blogga om detta pyssel och det var okej.

Det du behöver är:

Toarulle eller hushållsrulle

Ballonger 

Sax

Något att fylla med som couscous, makaroner eller ärtor

Dekortejp

Klipp av den smala delen på ballongen och trä över första ena sida.

Fyll på med lite av makaroner , couscous eller ärtor.

Trä på en till avklippt ballong på andra sidan röret. 

Fäst alltihop med dekortejp.

Nu är den klar att spela med ☺

Vilgoth valde att göra en större och två mindre. Han gjorde tre för att kunna få höra om det låter olika beroende på vad man har i dem.

Matilda gjorde en som hon blev väldigt nöjd med.

Hon tycker den är väldigt kul att spela på. Beroende på hur hon skakar den uppstår det olika rytmer och ljud.

Lycka till ☺

Lära sig knyta

Jag tänkte bjuda er på ett enkelt och billigt sätt att tillverka ett "lära-sig-knyta"-hjälpmedel.
Det du behöver är en äggkartong, sax och ett skosnöre. Annat snöre fungerar nog också.

Klipp till äggkartongen beroende på vilken modell du har.
Gör hål i delen där äggen brukar stå.
Trä sedan skosnöre igenom hålen så som på bilden. Se till att knytningen hamnar på äggkartongens undersida.
Sedan är det bara att börja träna på att knyta.

Vad är magkänsla?

Magkänsla. Vad är det? Jag tror den är olika för alla och känns olika för alla.

Ni vet när man sitter i en situation och kroppen vill fly därifrån. Varenda cell i kroppen säger att "det här är fel". Magen knyter ihop sig till en klump av obehag.  Det kallar jag för magkänsla.

En gång i tiden gick jag emot de signalerna. Jag tvingade mig igenom situationer och saker jag egentligen inte ville vara med om. Jag lyssnade på andra som sa att det skulle bli så bra om jag bara gjorde si eller så. Jag lyssnade på dem och genomförde något som hela min kropp gjorde motstånd av. Det slutade oftast med att jag satt och grät och hjärnan låg i konflikt med sig själv. För hur kunde något som skulle vara så bra kännas så fel?

Vissa situationer kan bero på rädsla. Andra beror på att det är totalt fel för just dig. Men hur ser man skillnaden?

Jag tex är i princip livrädd för operationer. Jag har fått genomföra några under mitt liv. Ingrepp pga gallsten eller MA (dött foster i magen i sent stadie).

Inför nedsövningen får jag panik. Vill bara fly. Men eftersom det är ett medicinskt ingrepp så beror det på rädsla. En rädsla för att inte ha kontroll på min egna situation. Men den känslan är mer panikartad. 

Den andra känslan jag fått är i min situation som mamma. När man fått råd om hur man ska göra med sina barn. När råden kommer känner jag ett obehag i kroppen och en klump i magen. Det känns som om jag går emot allt jag tror på. Det går emot allt jag är uppvuxen med. Jag känner mig kränkt på barnets vägnar. Jag vill ta mitt barn och fly för att skydda den och oss mot det onda som kommer. Det är magkänslan som säger att det är fel för oss.

Dessa två känslor var lika i början. Men jag började skilja på dem genom några enkla frågor.

-För vems skull gör jag detta? Är det för någon annans skull, barnets eller min egen?

- Vad händer om jag inte gör detta? Kan någon dö eller fortsätter våra liv som vanligt?

Med dessa frågor lärde jag mig skilja mellan rädsla för sådant som var livsviktigt och sådant som bara var råd. Inte alltid lätt att veta skillnaden i början.

Vi människor är djur i grunden. Vi har precis som alla andra djur en inbyggd instinkt att fly från fara för att överleva.

När man blir förälder sätter många naturliga instinkter in. Vi ska skydda och föda vår avkomma. De flesta av oss har säkert varit med om någon katthona som fått ungar. Kattmamman skyddar sina ungar mot allt som kan upplevas som fara. Och de är inte roliga när de kommer farande. Och så är det med oss människor också. Men eftersom vi har blivit "civiliserade" så attackerar vi inte det som känns farligt så som kattmamman gör.

I början av texten skrev jag om att jag har suttit och gråtit när jag försökt genomföra råd jag fått. 

Jag kan ta ett exempel här. Det handlar om att få barn att somna själv. Ett råd jag fick som var så viktigt. Det var med första barnet och jag var ung och oerfaren. Hon grät i sin säng och jag satt utanför dörren och grät. Det gick inte. Jag mådde så dåligt efter bara några minuter. Jag avbröt och nattade så som jag alltid gjort. På det sätt som känns rätt för mig.

Efter det försöket pratade jag med min pappa. Han undrade om jag upplevde nattningen tidigare som ett problem. Nej, det gjorde jag inte. Han undrade varför jag ansåg att det var viktigt att mitt barn kunde somna själv vid 1 års ålder. Det kunde jag inte svara på.Han undrade då varför jag skulle genomföra något sådant. Jo, för att andra sa att det till mig. Han sa då åt mig att sluta lyssna på vad andra ansåg. Att jag skulle göra det som kändes bäst för mig och mitt barn. Vad andra tyckte spelade ingen roll eftersom de inte bor med mig. Och jag ska ha en vardag som fungerar för mig. Och som jag mår bra av.

Det är en känsla jag aldrig glömmer. Där hela min kropp visade mig att det här är fel för just oss. Magkänslan sa nej men jag pressade mig förbi den känslan. Den erfarenheten lärde mig att lita på det jag känner.

När jag får barn är min moderinstinkt väldigt stark. Att jag väljer just ordet moderinstinkt är för att jag är mamma och detta är vad jag känner. 

Under graviditeten blir jag boande. Precis som vilket djur som helst. Jag har låtit mig släppa fram dessa känslor och instinkter. 

När jag föder blir jag ett grinigt djur. Vill inte att någon obehörig sett från min sida gör något. Även där väljer jag att lita på min egna naturliga instinkt. Något barnmorskor som inte är så insatta i naturlig förlossning har svårt för. Vet att jag bad en barnmorska lämna rummet när hon sa åt mig att krysta utan krystvärk. Jag minns att jag frågade om barnet inte mådde bra. Nej, det var ingen fara med barnet fick jag till svar. Varför då pressa kroppen till något när jag ändå inte hade en krystvärk. Kroppen skötte det själv. Jag litar fullt ut på att min kropp vet vad den ska göra. Det tar den tid det tar och anpassar sig efter att man ska orka.

Ja, det var lättare att gå på instinkter för mig under förlossningen än vad det var i vardagen med alla råd som haglade över mig.

På senare år ställde jag mig frågan varför man slutar lyssna inåt på sig själv. Vad är det som gör att man tror att alla andra vet bäst?

Jag har ett barn som är högkänslig. Att vara högkänslig är inte en accepterad personlighet i vårat samhälle. Men eftersom det inte är mitt första barn har jag lättare att lita på min egna magkänsla än andras råd. Jag går fullt ut på vad jag känner när det är något som måste bestämmas kring honom. 

Jag har även blivit utsatt för vad jag behöver som person. Jag trivs med lugna kvällar. Jag ser inte det roliga i att ut och svira runt en fredagskväll. Jag gjorde det en gång i tiden för att jag blev ifrågasatt som person för alla vill ut och festa och vara "sociala". Alla har vi samma behov som behöver uppfyllas. Men ju mer jag försökte desto sämre mådde jag. Jag blev trött och irriterad och kände mig inte glad när jag skulle iväg på sociala aktiviteter. Det kändes som en stor press att uppfylla vad andra förväntade sig av mig. Jag gjorde inte det för min skull, jag gjorde det för alla andras skull. 

En dag fick jag nog. Pratade med min pappa igen om det. Han undrade varför jag behövde vara så social av mig. Att jag kanske är som fler i min familj. Trivs med lugn och ro runt omkring mig och några få vänner jag träffar någon gång ibland. Sådana man inte behöver spela en roll inför utan kan vara sig själv med.

Jag började gå på vad jag ville göra istället. Och genast mådde jag mycket bättre.

Min magkänsla blev satt ur spel när jag var ung vuxen då tjatet från andra fick mig att tvivla på vad jag själv kände. 

Nu har jag hittat den. Och idag så reagerar inte kroppen med att vilja fly längre när känslan kommer. Det känns bara lite obehagligt i magen och obehaget släpper när jag säger "Nej, det passar inte mig/mitt barn/oss". Jag litar fullt ut på den känslan. Den visar mig vägen på vad jag och barnen behöver. Det spelar ingen roll vad Anna som bor sju mil bort behöver. För jag är inte hon. Jag är jag. Det spelar ingen roll vad familjen Johansson har för problem med sina barn och hur de väljer att lösa det. För mina barn är inte samma personer som deras barn.Vi är alla olika.

Nu har jag kommit så pass långt i mitt liv att jag vet vem jag är. Jag vet att barnen är olika personligheter. Nu har jag bara kampen om att få acceptansen att vi alla är olika. Både socialt och utvecklingsmässigt. När alla råd kommer om hur jag ska socialisera mitt högkänsliga barn kommer får jag helt enkelt stå på mig om att han är den han är. Han har rätt att vara den han är. Han har rätt att utvecklas i sin takt.

Och även här visar magkänslan mig om personen i fråga tänker lyssna på det jag har att säga eller om den är inne på sitt spår och inte kan se att världen har fler färger än svart och vitt. Är det en person som väljer att se världen svart eller vit så är det ingen idé att lägga energi på att förklara. Är det en person som kan se fler färger är det ett utmärkt tillfälle att ta upp hur jag tänker och på så sätt få korrekt bemötande från personen när det gäller tex vår högkänsliges behov. Och det hjälper honom att växa.

Oftast lever de i den svartvita världen i en egen bubbla och har svårt att förstå andra människor som är olika. Jag har dessutom en nervskada i nacken och reumatism. De i den svartvita världen har svårt att förstå mina kroppsliga begränsningar. För i deras värld är alla lika. I början blev jag ledsen när de inte kunde förstå att jag inte kan pga skada och sjukdom. Att de hade mage att ifrågasätta min värk och mina fysiska begränsningar. Att de ansåg att jag var mindre värd som människa och till och med lat. Idag får de tro det för mig. De har bara svårt att sätta sig in i en situation som inte följer deras mallar. Deras normer.

Varför skriver jag detta?

Varför delar jag med mig utav mitt privata liv, mina känslor och hur jag upplever samhället?

Jo, för det finns många därute som mår dåligt när de gör som majoriteten gör. De går emot sin egna magkänsla och instinkter för att passa in i samhället. De tar illa vid sig av att andra tvingar på dem oombedda råd. De mår dåligt när det kommer någon utifrån och talar om att de gör fel i sina val i livet. De önskar bara lite acceptans och valfrihet så att deras vardag ska bli så bra som möjligt. En acceptans att man får välja annorlunda. Att det är okej att inte vara som alla andra. Att kunna få välja sin väg i livet istället för någon annans väg.

Jag tänkte nu rada upp några exempel på vad vi har blivit ifrågasatta inom:

• Att jag har en ledsjukdom som begränsar mig fysiskt
• Att vi har hemmabarn
• Att vi väljer att vara lyhörda och stötta barnen i sin utveckling när de är redo istället för att pressa fram den.
• Att vi använder tygblöjor
• Att vi bor på landsbygden
• Att vi använder sjal (ända sättet för mig att bära barnen med min kropp)
• Att vi när alla är lediga väljer att göra saker ihop som en familj istället för på var sitt håll
• Att vi anser att vi föräldrar är viktiga för våra barns utveckling
• Att vi är hos barnen när de är små tills de somnat istället för att "träna" dem tidigt att somna själva
• Att pappan tar så stort ansvar för sina barn trots att han även arbetar
• Att jag föredrar att finnas hos barnen istället för stora sociala sammanhang med andra vuxna jag knappt känner

När ni läser min lista ovan anser ni att det är något allvarligt att egentligen ifrågasätta?

Jag tycker det känns som småsaker och sådant som egentligen inte berör andra. Ändå anser en del att de har rätten att ifrågasätta våra livsval. 

Men med erfarenhet i ryggsäcken och en magkänsla jag vågar lita på är det lättare att sålla bland folk och deras åsikter. För det är bara åsikter från människor som vill att alla ska vara lika. Som har svårt att acceptera olikheter.

Bygg ett UFO

Min son har byggt ett UFO. Eller som han sa "ett flygfat" med utomjording i.

Lite pilligt och är kanske inget för de minsta att göra. Dessutom är limpistolen varm. Jag lät sonen få använda den men med resultatet av att jag fick en bränd fläck ovanpå min hand. Han själv klarade sig utan att bränna sig.

Det du behöver:

Två djupa pappersfat eller två engångspajformar. 

Sugrör

piprensare

paljetter eller annat att dekorera med

Färg

Utomjording, vi gjorde en egen.

Genomskinlig plastburk eller ett engångsglas

Sax

Något att göra hål med, vi använde skruvar.

Lim

Tejp

Eventuellt en limpistol

Har ni papperstallrikar börjar ni med att måla dem.

Sedan gör ni tre symetriska hål i den ena av dem och trär igenom sugrören.

Tejpa fast den korta böjen på insidan.

Den andra delen som ska bli ovansida ska dekoreras. Vi klippte till sugrör i kortare bitar och gjorde hål runt kanterna. Sugrörsdelarna träddes igenom och fästes med tejp på insidan efter kanten.

Sedan är det bara att klistra och måla på dekorationer.

Vi hade ingen utomjording eller figur som han ville använda till sitt UFO så vi pysslade ihop en egen av en gammal träfigur som målades grön. Vi fäste lite piprensare på den som händer och antenner och målade dit många ögon.

När alla delar har torkat är det dags att sätta ihop UFO:t.

De tre sugrören undertill kortade vi ner och stärkte upp med piprensare som avslutades med en rundning till fötter.

Vi använde limpistolen för att fästa vår plastburk och utomjording.

Även de båda pajformarna (papperstallrikarna) klistras ihop mot varandra.

Behovet att få ha tråkigt och den livsviktiga leken.

En dag hemma. En dag då man kan ta det lugnt. En dag då jag bara har lite pyssel i bakhuvudet ifall barnen vill och en tanke om att ta oss ut i skogen för att samla tallkottar.

Men min planering blev inte som så.
Efter frukosten ville sonen träna på att räkna. Sifferkort, färglägg rätt antal och lite addition. Så vi satt med det ett tag medans minsta roade sig själv. Hon gillar att få sitta i lugn och ro för sig själv och leka.

Min planering efter att deras pappa hade åkt till jobbet på eftermiddagen var att ta oss ut i skogen och samla tallkottar. Börja lite smått med halloweenpyssel.
Men så blev det inte.
Barnen började leka. De var inte intresserade av oss vuxna så vi passade på att städa och vika tvätt i lugn och ro.
De fortsatte leka. Deras pappa sa hejdå till dem och åkte till jobbet.
Och de fortsatte sin lek.

Jag satte igång lite degar för att baka bröd istället.
I väntan på att det skulle jäsa upp satte jag mig med Facebook. I flödet dök då detta upp. Det handlade om barnens livsviktiga lek. Om behovet av att få leka färdigt.  Att få gå in i sin egna värld.
Och var det inte just det som mina barn gjorde. Lekte ohämmat, fritt och utan stopptid?
Jag lade om all min planering denna dag då magkänslan sa  åt mig att låta dem leka.
Samla kottar kan vi göra en annan dag.

Varför ska barnen aktiveras varje minut på dygnet? Mina barn lekte från 10:30 till ca 16:00 helt själva. Det ändå de gjorde under tidens gång var att fråga efter frukt de kunde ha till mat i sin lek.
Inte hade de tråkigt när jag bakade bröd den dagen. De var inte äns medvetna om det.

Och själva leken den dagen började faktiskt med att jag ville få vila en stund och pappan ville få vakna till liv med sitt kaffe. Det tråkiga som uppstod fixade de med egen fantasi.
Var inte rädda för att låta barnen ha tråkigt och kräv er tid till att få ta det lite lugn. Det skapar kreativitet och stimulerar fantasin hos barnen då de får tänka till själva. Antingen får de tycka att det är tråkigt en stund eller så klarar de av den tråkiga stunden själva. I regel tar de tag i sin egna situation och fixar något kul.

Månförmörkelsen

Månen när den precis börjat gå in i prenumbra.

Inatt var det månförmörkelse och blodmåne. En så kallad superblodmåne. Månen var närmare oss eftersom omloppsbanan var förändrat och den gick dessutom in i umbra, jordens skugga, vilket gav total månförmörkelse.

I våras hade vi solförmörkelse och vi försökte projicera den och arbetade kring detta här hemma.

Månförmörkelse sker på natten men vi valde att följa den ändå. Det kräver av oss att vi går upp på natten för att kunna följa det hela. Femåringen var helt med på detta då han har stort intresse för naturvetenskap. Och det är också ett litet äventyr att stiga upp mitt i natten och ta sig ut för att titta på månen och vad som sker.

Månen på väg in i umbra.

Vill ni fördjupa er i vad som sker så hittade jag en artikel här från illustrerad vetenskap som jag tycker förklarar lite lätt vad som sker. Där finns även en bra bild på hur sol, jord och måne står när det blir månförmörkelse.

Blodmånen.

En enkel förklaring till varför det blir blodmåne, dvs månen blir röd kan jag ge er här. 

Det man kan se regnbågen beror det på att ljuset bryts. De olika färgerna har olika våglängder och ger upphov till de olika färgerna då vatten och atmosfär släpper igenom olika våglängder.

När månen blir röd beror det på att solens våglängder bryts i atmosfären på jorden och reflekteras mot månen från jorden.

Men vinkeln de ska brytas i gör att bara de långa våglängderna kan reflekteras mot månen. Det är de röda och orangea ljusets våglängder. Den blåa ljusa månen som vi är vana vid består av korta ljusvåglängder. Dessa kan inte brytas i vinkeln som solen, jorden och månen befinner sig i. Därför ser vi månen som röd.

Månförmörkelsen.

Till slut blev månen helt skuggad. Fotot ovan som togs 04:38 är taget några minuter innan månen försvinner helt i umbra, jordens skugga.

Sedan kunde vi inte ta mer fotografier då månen försvann bakom skogen för oss. Vi kunde se hur månen kom fram mellan träden igen men det var ingen bra kameravinkel. 

Nu på morgonen sover vår femåring gott efter denna natt och vi kommer troligtvis att prata om detta fenomen under veckan.

Det jag kommer använda i första hand för att kunna visa vad som hände är en jordglob, boll och lampa för att kunna visa hur jorden skuggar månen.

Om intresset finns går vi även in på olika färgers våglängder och brytningspunkter. Det går jag inte in på mer här då jag inte är förberedd på experiment och enkla förklaringar än.

Kylpåsar till bulor och andra behov.

Barn leker. De ramlar och får bulor.
Barn är med och hjälper till. De kanske bränner sig.
Barn är nyfikna.  De kanske undersöker en geting som sticks.

Oavsett  varför man behöver något kylande som lindrar har jag ett tips till er.
Innan använde jag is i handduk, frysta ärtpåsar etc. Men oftast blev det för kallt och obehagligt för barnen att ha på en längre stund.
Sedan upptäckte jag detta.

Fyll upp fryspåsar med lagom mängd mjöl. Den storlek du känner att ni behöver. Kanske flera i varierande storlekar.
Knyt ihop påsen eller påsarna och lägg i frysen.
De är behagligt kalla för barnen då olyckan är framme och det behöver kylas ner eller lindras med svalka.

Och det är inte bara barnen som har nytta av det. Även vi vuxna kan få behov av det emellanåt.

Höstträd med riktiga grenar

Åter igen är vi ute i naturen och samlar material. Vi har plockat grenar för att göra träd av inne.

Det ni behöver är;

grenar och pinnar i olika storlekar och anpassat efter storleken ni tänkt er på er trädtavla.

Silkespapper eller färgat papper

Sax

Lim

Limma fast grenarna på pappret så det liknar ett träd.

Om ni vill ha klippta löv från papper gör ni på samma sätt som vi gjorde med höstträd av reklamblad 

Väljer ni att ha silkespapper så river man ut bitar av det som går att trycka fast i klistret.

Det är bara att klistra fast era löv runt trädkronan

Här har vi de två varianterna. En med urklippta papperslöv och en med silkespapperslöv.

Båda dessa tavlor är gjorda av min dotter på 2 1/2 år så det är ett relativt lätt pyssel för mindre barn som de kan få fram bra resultat av.

Hoppas detta har inspirerat till lite ut i naturen och leta och sedan pyssla.

Min femåring har planer på att göra en stor tavla så han har plockat in stora grenar som vi ska sätta på ett större papper. Jag har täckpapper till renovering på rulle hemma jag brukar använda till större projekt. Bland annat hade vi det när vi gjorde vår ocean. Det är billigt på byggvaruhus och räcker länge.

Lycka till!

Lövtryck

Ett höstigt pyssel där ni använder löven som mallar. När ni är ute med barnen kan ni passa på att samla löv från olika träd. På så sätt lär sig barnen om naturen, dess olika träd och vad som sker i träden när hösten kommer.

Det ni behöver är:

Löv

Färg, vi använde gul och röd.

Papper

Svamp, vi använde disksvamp som jag klippte ner i mindre bitar.

På bilden ovan har jag försökt visa steg för steg hur vi gjort.

Bild 1; Vi stryker ena färgen på ena sidan av lövet.

Bild 2; Vänd sidan med färgen på nedåt på pappret.

Bild 3; Dutta den andra färgen med svamp på och runt lövet.

Bild 4; Dra bort löven. Kvar blir då en färgad kontur med en annan färg runt om som förstärker.

Här ovan har vi rönn, lönn, björk asp och rönn igen. 

Oavsett om barnet väljer att dutta hela pappret med andra färgen eller bara kring själva löven blir det riktigt fina konstverk av det. 

Lycka till!

Högkänsliga barn och krocken med samhällets normer.

Nu ska jag åter igen tjata lite om de högkänsliga barnens behov och acceptans. Eller snarare acceptansen från samhällets sida då behoven inte skulle bli så tydliga om man fick vara den man är. En acceptans för att alla är olika.

Vill ni så kan ni gå in och läsa lite mer om just högkänslighet här. 

Nu har nog det största motståndet mot oss lagt sig och acceptansen för att vi tänker låta våra barn utvecklas i den takt de behöver ifrågasätts inte lika starkt längre. Dessutom så ser man att tack vare vårt tänk så har vår högkänsliga lärt sig hantera känslor och intryck och klarar av att möta omvärlden på ett annat sätt. Men det finns fler barn där ute. Fler föräldrar som får rådet att pressa in barnet i situationer den mår dåligt av. Det eftersom normen i dagens samhälle är att ha ständiga och många aktiviteter och ett stort socialt liv. Något inte alla personligheter klarar av. Som vuxen kan man gå in och säga "Jag vill inte göra detta" "Nu åker jag hem för jag är trött". Men ett barn har inte den möjligheten. De är beroende av att anknytningspersonerna/föräldrarna/de vuxna hjälper dem i de situationerna.

Här kan ni läsa mer om vilka framsteg som skedde när vi följde vår son och stöttade honom i hans utveckling istället för att pressa in honom i en norm som inte är han.

Men ibland hamnar man i situationer som är jobbiga för barnen att hantera. Det viktigaste för oss är att vi har kunnat vara där och gett den trygga famn som behövts. En stunds nedvarvning och närhet för att samla energi till att orka med att ta in mer intryck.

Känslokort och avslappning är också något vi arbetat med. Är det mycket nytt, många omställningar, oro i de vuxnas liv så påverkas barnet av det. Vi har även utökat det lite med åldern. Lugn musik och massage har också fungerat. Både att få och att ge. Många är nog med på att barnmassage är bra för barn med tanke på avslappning och kännedom av sin egna kropp. Men något jag upptäckte var när vår son bad om att få ge. Han mår bra av att även få ge massage. Det innebär att han tänker och tar hänsyn till andras mående. Med denna upptäckt kommer nästa frågeställning. Hur ska vi hjälpa honom att förstå att alla andras mående inte är hans ansvar? 

Det blir en ny värld att träda in i. Men jag tror att om vi bara är lyhörda för våra barn så kommer vi även där kunna stötta och fungera som bollplank i dessa funderingar och känslostormar.

Barnen växer och snart är det dags för den obligatoriska skolplikten. En institution jag inte är så förtjust i pga deras upplägg. Jag har skrivit mer om mina tankar kring skolplikt - läroplikt här . Anledningen till att jag ifrågasätter det så starkt är för att skolformen som är i vårt land inte passar alla. Vissa får kämpa sig igenom skolan och den egna värld som det faktiskt är. Mitt mål är att mina barn ska få så bra skolgång som möjligt och verktyg för att kunna ta sig igenom den. Är man högkänslig kan det bli lite tuffare då man känner av andras sinnestämningar starkare. Men med rätt stöd här hemifrån och med verktyg från de första viktiga åren skapade utav trygghet och lyhördhet kommer det att gå. Jag hade ändå önskat läroplikt för våra barn så man hade kunnat välja den form av inlärningsmetod som passar ens egna barn bäst. 

Jag gillar att vi ändå har fria skolval. Det innebär i alla fall någon frihet att kunna välja skola efter barnets behov. Men så dök den här artikeln upp.

" Skolverket har tidigare skrivit att det kan vara positivt för den enskilde att välja skola, men att valet riskerar att missgynna elever vars föräldrar inte gör ett aktivt val."

Citatet gillar jag inte. Den säger i princip att vi som vill hjälpa våra barn till en bra utbildning och skolgång gör fel. Eftersom alla föräldrar inte engagerar sig i sina barns framtid så bör inte någon förälder få göra det. Här drabbas då barnen som inte har diagnoser men som kanske är högkänsliga, extra begåvade eller dylikt. De ska pressas in i något som de kommer må dåligt av för att "alla ska vara lika" 

Vart finns alla som "gillar olika" och vart är "allas lika värde" i detta?

Gäller bara de begreppen då alla är av samma åsikt och samma behov? Men så ser inte samhället ut. Vi är alla olika personer med olika personligheter, intressen och behov. Att vara högkänslig är ett av dem. En sorts personlighetsdrag som behöver ha det lite lugnare kring sig. Varför är det så svårt att acceptera? 

Sen är min fråga, varför är det så viktigt att pressa in barn i mallar och normer. Varför kan vi inte bara låta barn få vara barn ?

De har en inbyggd nyfikenhet som triggar deras vilja att utvecklas och lära sig mer. I går kväll hade jag en son som skulle gå igenom vilka former som fanns i ett rum. Rektanglar, kvadrater, trianglar, cirklar och kuber. Frågan dök upp från ingenstans och han hade funderingar på vad de olika formerna på föremål hette. En inbyggd nyfikenhet och vilja att lära sig för att förstå sin omgivning och hur världen fungerar. Precis som barnens nyfikenhet har även vi föräldrar en magkänsla. En magkänsla som visar oss när något är fel. En magkänsla många har lärt sig att ignorera för att kunna passa in i samhällets normer. Ibland måste man göra saker man inte gillar men att ignorera sin magkänsla är inte bra i längden. Man blir stressad och känner sig obekväm av att tvinga sig till något man inte vill.

Hade inte du också mått bättre av att bli accepterad för den du är?

Papier mache-skålar

Giftfria papier mache-skålar.

Eftersom vår lilla mini envisas med att stoppa fingrarna i munnen när hon får något på dem är det bra att hitta så giftfritt som möjligt att pyssla med. Dessa skålar fungerade bra att göra, lagom svåra även för den yngsta här hemma.

Det du behöver:

Tidningspapper/reklamblad som är rivna i strimlor

vetemjöl

salt

vatten

skål

plastpåse/plastfolie

färg och penslar

Först rev vi tidningspapper i remsor.

Sedan blanda vi ihop vårat klister.

Vi tog 3 dl mjöl och 1 dl salt och spädde på med vatten tills smeten har samma konsistens som pannkakssmet.

Täck skålen med plast. Det är för att vi ska kunna lossa vår papier mach-skål när den har torkat.

Sedan är det bara att doppa tidningsremsorna i smeten och täcka skålen med. Försök att få till så tjockt lager som möjligt på en gång.

Ställ de färdiga skålarna på ett torrt och gärna varmt ställe och låt dem torka. 

När skålarna har torkat så pass att man märker att de håller formen kan man lossa dem från plasten så de får möjlighet att torka från båda håll.

Här har vi två varianter.

Bild nr 1 är en skål som blivit lagom tjock på en gång. Kanterna kan man då jämna till genom att klippa dem raka.

Bild nr 2 är en skål som inte var tillräckligt tjock överallt. Där har vi byggt på ett extra lager och även rundat kanterna med tidningspapper. Om man inte har tålamodet att vänta på att det ska torka andra omgången kan man stoppa in den i ugnen på 75 grader tills den är torr.

Sedan är det bara att måla skålarna.

Om man vill kan man spraya med fixativ eller lacka skålarna efter målningen så att färgen håller. Allt är vattenlösligt rakt igenom så fukt och vatten är inte så bra att utsätta dem för. Jag har valt att förebygga det som jag beskriv.

Detta tyckte minsta på 2 1/2 år var jättekul. Hon har gjort fler skålar. Och visst är det fantastiskt att det går att skapa något så enkelt. Att hon kunde se att resultatet blev så bra motiverade henne till att fortsätta. Och jag behöver inte bekymra mig över att hon smakar på "klistret".

Jag minns från när jag var liten att vi gjorde sparbössor på detta sätt med hjälp av ballonger. Jag får se om vi gör det också här hemma. Om någon är intresserad så kommer här en kort beskrivning på hur man gör;

Blås upp och täck en ballong med papier mache som vi har gjort här ovan.

Låt torka och skär ett jack på ovansida där pengarna kan stoppas in.

Gör te x en gris genom att ta delar från en äggkartong att sätta som fötter och tryne. 

Klipp ut trekanter till öron och fäst ovanpå.

Måla.

Lycka till :-)