Translate

lördag 4 mars 2017

Det sociala samspelet

Med detta inlägg känns det som jag går i cirklar.  Eller att samhället går i cirklar. Jag får känslan av att samhället glömmer bort vad små barn är och då behövs det en påminnelse.

Små barn är små människor med egen vilja,  integritet och behov. Precis som oss vuxna så har de egna känslor och går inte att sätta in i en mall som ska följas,  just för att de är individer och inga ägodelar.

Nu var denna påminnelse gjord! 
Fokus över till vad hemmabarn kan göra. Och utgångspunkten är den feta texten ovan. För hur mycket "alla" förespråkar förskola, gärna från ett års ålder,  så är det inte säkert att det passar alla. Tyvärr tror jag att majoriteten av barn inte mår bra av stora barngrupper från tidig ålder. Normen säger att alla ska vara översociala och älska full fart utan vila. Om det vore så så skulle de flesta aldrig vara trötta efter en arbetsdag och jag tycker mig ständigt höra motsatsen. 
Det är mina tankar,  varför vill vi sträva efter en politisk ideologi när vi måste vara någon annan än den vi är?
Den dagen vuxna människor kommer hem från arbetet utan att vara trötta ska jag lyssna lite på den sidan men fram tills dess tror jag att människan är i behov av mindre stimulans och aktivitet än vad man har idag. 

Men samtidigt är människan ett flockdjur,  en social varelse. Och barnen kan behöva en viss social stimulans.
Men har ni tänkt på hur mycket barn tittar på sin anknytningsperson i stimmiga miljöer? Hur de läser av den vuxna som ska vägleda för att lära sig de sociala koderna.
Hur många barn har i dagens samhälle den möjligheten? Att få hjälp av en vuxen i varje social situation under de första åren?  Hur många barn blir tvingande till jämnåringsorientering i brist på vuxna runt om?
Barn ska inte härma och lära sig av andra barn. Det är de vuxna som ska stå för den biten.
Däremot ska barn leka det de lärt sig med jämnåriga för att träna på färdigheten.

Jag tror på lugn miljö, trygg uppväxt och få anknytningspersoner. Detta för att minska stress hos barnen. Och det finns så många sociala möjligheter i samhället utan den "utbildade pedagogen i stora barngrupper". 
Ta detta rätt nu,för jag tror inte att en utbildad pedagog är ett bättre val än en förälder, den primära anknytningspersonen. För i mina öron låter det fel att det skulle behövas utbildning till kärlek och omtanke. Men sedan är det självklart att man behöver utbildning för att kunna hantera barn man inte har en känsloanknytning till. Det kräver mer från den vuxne som inte per automatik har den vilkorslöse kärleken till barnen. 

Hur som så tänkte jag ta upp lite sociala aktiviteter man gör med hemmabarn.

♡ vi handlat ihop. Står i kö i matbutiken, hälsar, tackar och kommunicerar. Barnet iakttar och lär. 

♡ Vi går på barnaktiviteter. Öppna förskola och liknande,  en del spelar fotboll, dans, gymnastik etc. Alla sådana aktiviteter gör att barnen är sociala och träffar andra barn.

♡ Vi träffar släkt och vänner. Man umgås med andra under vänskapliga förhållanden. Barnen ser och lär sig av det sociala samspelet.

♡ Vi säger Hej till grannen när vi är ute. Barn lär sig att vara artig för att du som vuxen är det.

Som ni ser finns det många situationer för vi utövar socialt samspel och barnen måste få en chans att iakttaga hur det går till. Jag personligen är inte road av folk som tränger sig på min privata sfär utan föredrar artighet från de jag träffar på. Så därför visar jag även mina barn att man kastar sig inte i famnen och frågar ut någon man precis har träffat. Lika lite som man kastar sig  över en okänd hund för att den är söt.

Nu åter till vår vardag när jag fått förklarat hur jag ser på detta med socialt samspel.
Vi går regelbundet till öppna förskolan. Och på vår öppna förskola har de olika aktiviteter emellanåt. Nu sist så fick vi se på teater. Mycket spännande för båda minstingarna.

Att sitta still och titta på teater tyckte Matilda, 4 år, passade bra den dagen då hon kände sig trött. 


På bilden nedan ser det tomt ut på barn men jag har valt att ta kort på detta sätt då alla faktiskt inte vill exponeras under olika texter. 
Andra kanske inte alls vill synas i en blogg som handlar om hur man lär och aktiverar barn utan förskola. 
Och det är den biten jag vill kunna visa upp.  Att det är inte så avancerat att få in socialt samspel i vardagen. Det går i princip inte att undvika socialt samspel med andra,  har ni tänkt på det?


Åter igen. Våga lita på er magkänsla.  Ni känner vad era barn behöver och barn är individer med olika behov, intressen och förutsättningar.  Precis som vi vuxna. 

fredag 3 mars 2017

Varför göra det svårt när man kan hålla det enkelt!

Hemmabarn. Får de tillräckligt med stimulans och möjlighet till pedagogik?
Ja, det vill jag påstå. 
Men det ärså jobbigt att stimulera barnen!
Det beror på vilka krav du har säger jag.
För även om jag gillar att vara nyttig så smyger vi ibland in onyttigt. Bland annat i form av färdigmixar. De går att köpa på sig billigt emellanåt och perfekta att plocka fram trötta dagar. Och en bakmix innehåller mycket pedagogik om man bara plockar ut de olika delarna.

Idag gjorde vi cupcakes med färdig mix.
Först kollar man på instruktionerna. Plockar ut de olika delarna.
Här kommer lite sifferkännedom in i bilden. För först skulle påse 1 blandas med vatten. Vilken siffra är 1 och vilken är 2.

Sedan lite motorik för att blanda till smeten. 

Sedan ska smeten i formarna. Vi räknade till att smeten  ska räcka till 10 formar. 
Här kommer lite finmotorik in i bilden. Först ska formarna tas isär och placeras på plåten. Sedan ska smeten klickas i formarna.

Och har man tur, är under ett år och befinner sig på golvet så kanske äldre syskonet råkar tappa vispen med smet på. Wilma konstaterade att smeten var god. 

Sedan ska frostingen vispas med elvisp. Påse 2 ska blandas till detta. Och då får man lära sig hantera hushållsapparater.

Spritsa och dekorera.  Finmotorik igen och även lite färg och form för man vill ha fina cupcakes.


Man måste inte göra det svårt för sig för att få med många delar av så kallad pedagogik.  Detta är mycket man gör i vardagenoch barnen lär sig av.

Dessutom firar vi idag att pappa har haft körkort i sju år.

onsdag 1 mars 2017

Odla med barn - försådden

Tidigare i veckan gjorde vi försåddskrukor av reklam . Denna förmiddag satte vi våra frön. Det blev busktomat, tomat, gurka, paprika och pumpa.
Matilda fixade sådden men lillaWilma som ville vara med stökade mest till enligt Matilda.  Wilma plockade nämligen ner de jordfyllda krukorna från bordet och spred ut på golvet.

Glasspinnar som vi sparat blev nu etiketter till vår försådd så vi ska veta vad vi har sått vart. 

Vi täckte vår försådd med plast som vi även gjorde lite lufthål igenom. Stärkte upp kanterna med tejp så det ska gå att lyfta upp plasten när vi ska vattna.
Vi kommer duscha försådden med blomspruta.
Nu står det två balkonglådor i fönstret som ska få gro. 
Nu väntar vi på att det ska börja sticka upp något genom jorden.

måndag 27 februari 2017

Odla med barnen -papperskrukor till förodling

Våren är på ingång och då även förodlingen inför det som ska ut i köksträdgården. 
Vår köksträdgård har legat i stilje snart två år och denna blogg sedan sonen började i skolan. 
Men nu ska vi få fart på båda delarna tänkte jag.

Vi börjar med att fixa krukor att så frön i. Enkelt att göra bara barnen har någon form av finmotorik (med lite hjälp).

Det ända ni behöver är:
Tidningspapper
Glas/burk eller dylikt
Eventuellt en sax om ni inte vill riva tidningspappret. 

Börja med en ta en sida.

Vik den dubbel på längden.  Detta för att ge lite stadga åt krukan. 

Rulla den kring glaset /burken.
Se till att den öppna sidan har 2-3 cm papper utanför.

Rulla runt tidningspappret.

Vik och knöla in den delen av pappret som går utanför den öppna delen av glaset /burken.

Dra loss papperskrukan och platta till lite innefrån.

Krukan är klar. 

Nästa steg är att fylla dem med jord och så frön.
Vi uppdaterar här när vi gjort det.

Vi lyckades göra runt 200 papperskrukor så det är väldigt lätt att göra dem och det går snabbt.

Lycka till !

fredag 6 januari 2017

God fortsättning 2017

Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade här. Jag har inte varit så bra i kroppen och inte haft så mycket ork. Vissa kvällar (eller rätt många) har maken fått vabba för min kropp inte orkar trots vila på dagen. Han arbetar kväll ifall någon skulle undra över varför just på kvällen.

Men vissa dagar är okej och då passar jag på att ta tillvara på tiden och går ut med Grodan. Här på bilden är en okej dag då vi är ute och startar eld i värmepannan. Som ni ser när jag i sjal.  Ett av de få fungerande hjälpmedel som gör att även jag klarar av att bära.


Tankar har jag många. De kommer nog att komma i senare inlägg. 
Tankar om High needed,  högkänslighet och vår biologi. Jag känner mindre och mindre att jag vill tassa på tå kring frågor där min åsikt går emot normen. Och i vårt samhälle är HNB, HSP och hur vår biologi fungerar fel ut olika perspektiv. 
Även min smärtproblematik, reumatism och nervskada är något allmänheten har svårt att förstå.
Kombinationen av allt ovan gör att det slår slint i människors hjärnan då de inte vill se att dessa komponenter kan kombineras. Men kanske inte med de krav som samhällets norm ställer på oss idag. 

Jag återkommer när jag har lite energi. Både med pysseltips och egna funderingar. 

God fortsättning önskar jag er nu på det nya året och så hoppas vi på att det kalla oempatiska samhället vill vända så vi får ett varmare och mer medkännande klimat i framtiden.

tisdag 25 oktober 2016

gPumpa -bidrag till gDiapers tävling i Sveriges fangrupp

Detta med halloween tycker jag är kul.  Att få spöka ut hemmet och få in detaljer med den undebara färgen orange.
Det livar upp nu på höstkanten. 

Här tänker jag beskriva hur jag skär ut lite pilligare detaljer i pumpalyktor. Detta är också det jag tänker ha som bidrag till en tävling i en gDiapersgrupp. Hur jag har gjort en gPumpa.

gDiapers är en all-in-2 blöja för oss tygblöjeanvändare ifall någon undrar vad det är. Nu kommer fler än gDiapersfantaster läsa detta inlägg så det är nog bra att inflika den delen.
Först så ritade jag upp gDiapers "g" på ett papper och klippte ut för att ha som mall.
Sedan ritade jag av mallen på pumpan.
Jag väljer att skära ut det jag streckat på pumpan innan jag gräver ur den. Det är för att få mer stadga kring skalet när jag ska skära ut lite mindre detaljer.

När "g" är utskuret kan jag gröpa ur pumpan.
Tänk på att det finns fästen på det som ska vara fritt i luften på pumpan, som tex de rundlar som ska vara kvar i "g".

Sedan är det bara att sätta på locket när du tänt ett ljus och satt in i pumpan.

Ett litet fusktips att ta till om man väljer att ha raka kanter kring hatten och man märker att den halkar av är att fästa ihop delarna med tex en tandpetare.

På detta sätt kan man göra fler mönster och figurer. 

Lycka till !

onsdag 19 oktober 2016

Clown-hetsen

Bild från Wikipedia där man även kan läsa lite om clownens ursprung.

Just du pågår en clown-trend som verkligen har gått överstyr.  Många har skrivit om det så jag kommer inte gå in på några detaljer. Däremot vill jag ta upp bemötande om barns rädsla kring detta. Jag har två barn som sett dessa clowner som rör sig i vårt samhälle. Eller clowner, personer som klär ut sig till clowner säger vi här hemma.

Det jag har lagt märke till är att många inte vill bemöta oron barnen känner för detta samhällsfenomen. För barnen ser och hör men saknas det någon som är villig att guida dem igenom detta uppstår en oro.
Jag tvivlar inte på det mina barn har berättat. De har inga överdrivna historier och verkar inte bry sig så mycket. Det jag stör mig på är vuxna som säger att barnen inte sett något om ingen vuxen har sätt något och då ska locket läggas på.  Vad ger det för signaler till barnen? Är deras upplevelse viktig?  Hur skulle det kännas att som vuxen få höra att det inte skett om inte en specifik person också sett?  

Sedan kan barn som undrar över saker som sker berätta hisnande historier som om de har upplevt det men som förälder märker man om historien skenar iväg. Det är ett rop från barnen att bli hörda och få svar på sina frågor. De undrar över något som oroar dem. 

I denna historia som utspelar sig runt om oss nu finns det de som anser att barnen hittar på för att de hört om det.  Jag tror inte min son hittar på. Han blev inte rädd utan undrade varför någon klätt ut sig till clown och sprang förbi. Han funderade över varför alla sprang.
Sedan hade barnen fått prata av sig och han kommer hem och undrar vad en mördarclown är. Han kände inte till begreppet mördarclown innan.  Lite synd att läraren utgick från att alla barn kände till det och det verkar som om barnen har fått spåna fritt. Mer frågor än svar gav det.
Vi prata om det hemma och han verkade mest tycka att det är fånigt. Storasyster kunde bekräfta bilden av att clowner springer förbi. 

I början var även äldsta skärrad eftersom hennes skola gått ut med varningar. Men den rädslan har släppt mer och mer och clowner i buskarna är inte skrämmande längre.  

Så två barn hemma som sett dessa utklädda personer men inte blivit rädda. Då läser jag av hysterin i samhället. Vuxna som inte vet hur de ska hantera det hela och troligtvis blir det då även jobbigt att bemöta barn som är rädda.  De konstaterar att alla barn har fantiserat ihop allt och tycker att bästa metoden är att lägga locket på och tysta ner. Visst , att tysta ner uppmärksamheten till personerna som klär ut sig är en sak. Men att försöka tysta ner barnens känslor och oro är en annan sak. Att så starkt misstro barnen och visa för dem att deras känslor och oro inte kan tas på allvar. Hur tänker man då? 

Idag valde vi att ha sexåringen hemma. Förskoleklass är frivilligt så jag meddelade bara att att han stannar hemma. Hur det tolkas vet jag inte. Men med tanke på att han inte var rädd men börjat få många frågor om detta kändes det bättre att vi kunde svara på det än att en rädsla ska komma pga hantering utifrån.  Han vet vad han såg och varför ska vi misstro honom. 

Och i detta känner jag av vi mot dem igen. Barnen mot de vuxna. Och jag ogillar skarpt det tänket. För det finns alltid en anledning till hemsks historier som barn berättar.  Oavsett om de talar sanning eller hittar på så finns det en anledning.

De söker uppmärksamhet säger en del då. Men ge dem det då så slipper de hitta på saker som ger dem det. Det är vi vuxna som brister för det är vi som ska vägleda och guida barnen genom uppväxten. Barnen kan inte klandras för att det vuxna samhället inte lägger den tiden på dem.

Jag tror att om man alltid tar barnens upplevelser och känslor på allvar så lär de sig att de inte behöver överdriva för att bli hörda.  Oavsett om det är sanning eller inte. Men ignoreras detta så kommer de göra allt i sin makt för att få som röst hörd och chansen till att bli sedd.

(Pga UMS kan detta inlägg vara rörigt.  Jag har svårt att hålla fokus en längre stund och skrivit detta utifrån mitt och familjens perspektiv)

tisdag 18 oktober 2016

Urban miljö- höghusen

Arbetet med Urban Miljö går långsamt frammåt. Huvudinlägget finner ni HÄR

Idag har vi gjort höghusen av de mjölk och juice -kartonger vi målade i våras.
Vi klippte ut dörrar i färgat papper och fönster i vitt papper och klistrade fast.
Sedan klistrade vi fast våra hus i stadens grund.

Hösttecken

För några veckor sedan tog vi en promenad för att leta hösttecken.
Jag fotograferade och barnen samlade saker som de ansåg var höst.
Av detta gjorde vi en tavla.
Vi har oftast någon katt med oss på promenaderna. 
Ute i skogen kan man hitta mycket intressant.
Och det blommade fortfarande.

Idag är det mycket gråare och träden har blivit mer gula. 
Detta var nog bland de sista fina dagarna i övergången från sommar till höst. 

söndag 25 september 2016

Magnetism

Under alla år som vi har haft barnen hemma har vi lyckats samla på oss mycket som går att undersöka och lära sig av.
En av dessa saker är magneter av olika slag. Kylskåpsmagneter, magneter till pyssel, magneter mellan vagnar i trätpgbanan etc. De flesta av oss har magneter hemma.

En rolig sak jag köpte för ett par år sedan är Geomagic.
Det innehåller magnetiska stavar och kulor som man kan bygga med.
Jag köpte allt pö om pö så vi till slut fick ihop med tillhörande ställningar.
Med dessa skapar man konstruktioner som med hjälp av de magnetiska egenskaperna kommer börja att röra på sig. Det gjorde jag och Vilgoth ofta hans sista år hemma.

Nu har Matilda börjat upptäcka det roliga med magneter.  Än så byggs inga avancerade konstruktioner men undersökandet och exprimenterandet är igång.

Vi brukar ha vårat på en bricka med kant för att slippa jaga rätt på kulorna.

onsdag 14 september 2016

Tulpaner i papper

Åter igen går vi tillbaka till vad storebror gjorde när han var mindre.
Idag gjorde vi tulpaner.



Vi hade tydligen slut på vanligt lim men det gick lika bra att häfta ihop dem.
Sedan behövde vi en vas att ställa dem i. Vi tog en burk som vi mätte ut en pappersremsa till. Den målade sedan Matilda med vattenfärg.
Burken täcktes med det lim vi hade hemma och sedan satte vi fast det målade pappret direkt innan vattenfärger hade torkat. 
Ett blött papper är mer formbart. 
Alla barn är inte så intresserade av att pyssla. Matilda här tycker inte det är så kul. Men hon vill ändå göra det med mig.  Jag har därför valt att starta upp med sådant hon ser att hennes bror har gjort som står här hemma. Oftast kommer hon på egna idéer efteråt och fortsätter med det hon själv vill göra.

Efter dessa blommor och målande ville hon ha målarböckerna.

måndag 12 september 2016

Avslappning för barn

Nu har vi hittat en ny avslappningsaga till barnen.
Prova själva att sätta er och lyssna. Efter ett par gånger brukar barnen förstå innebörden och slappna av snabbare.

Följ youtube-länken och prova att lyssna.

lördag 10 september 2016

Sätt barnen i första rum !

Nu i veckan har jag valt att gå ur vissa grupper i sociala medier. Mycket för att man inte får diskutera barns mående i dem.
Det blir komplext för mig att diskutera barns mående och agerande  när man ska utesluta detaljer om barnens liv. Särskilt när detaljen är en stor del av barnets liv.

Denna vi får inte trampa någon på tårna mentalitet går mig på nerverna. Det viktigaste i dagens samhälle är att inga vuxna tar illa vid sig. Hur det påverkar barnen spelar ingen roll.

Det handlar självklart om ämnet förskola. Ämnet man inte får säga något negativt eftersom vuxna då tar illa vid sig.
Jag är inte emot förskolan. Jag är emot att förskolan ska vara en universallösning för allt och alla.
Jag är emot att föräldrarnas roll har förminskats till den grad att många ser förskolan som ända alternativ.

"Mina barn behöver förskola.  De är så vilda. De springer och klättrar på allt här hemma."
En kommentar som jag får mot mig. Mina barn är också vilda. De springer, klättrar, har massor av idéer och älskar att leka. Skulle våga påstå att alla friska barn är så.
Men jag tror mina barn är snäppet vildare. De tycker det är jobbigt att göra det i inomhusmiljö. De behöver gå ut och röra på sig. De skulle inte få ut sin energi med förskolans lokaler. (Ja, nu driver jag med er lite. Så där lite ironiskt eftersom jag ser utelek som bättre än skollokaler.)

Här på bloggen kan ni se mycket av det vi gör hemma. Kika bakåt och kolla. Kanske ni upptäcker att det inte är så svårt att aktivera barn om man själv bara vill.

Här kan ni läsa det jag skrev på facebook.  Och ni som undrar över hemmaföräldrars nätverk kan spana in den hemsidan på en gång. För visst måste ändå familjepolitik handla om mer än just förskola!

fredag 9 september 2016

Urban miljö- stadens grund

Urban miljö
Projektet som kom av sig  på grund av bäbis.
Men nu tar vi nya tag. 
Vi måste ha något att bygga upp staden på. En stor kartong som vi skar till blev bra.
Sedan målades den på insidan.

Att inte hela insidan orkade målas för inget för här ska vi när färgen har torkat bygga hus och vägar.
Barnen har många idéer om hur och vad vi ska göra.  Och de ser redan fram emot att få leka i sin stad när den är klar.