Translate

måndag 18 maj 2015

FÖRSKOLUPPRORET- Framtiden börjar i FÖRskolan!

 På facebook finns det en uppmaning. En uppmaning som jag lätt hakar på. En demonstration. Det är ett förskoleuppror. En protest mot dagens stora grupper i förskolan. I 20 dagar uppmanas folk att skicka sina berättelser och vad de anser med en napp till vår statsminister Stefan Löfven och vår utbildningsminister Gustav Fridolin om förskolan idag.
Vi har inga barn på förskola då vi valt att ha dem hemma istället. Något som är politiskt inkorrekt. Men påtryckningarna i samhället om att alla ska gå på förskola finns runt knuten och de stackars barn som går i dessa stora grupper far illa av det.
Vi har valt att vara med i denna demonstration. Vi anser att det är viktigt att egna erfarenheter och tankar kring stora barngrupper kommer fram till våra politiker.

Idag inhandlade vi nappar för detta ändamål. Mitt brev till våra ministrar publicerar jag öppet här nedan.
 




"Framtiden börjar i FÖRskolan!

Hej
Jag är en mamma till tre barn. Ett som gått på förskola sedan hon var ett år gammal och två som vi valt att ha hemma på heltid. Det finns två anledningar till att de två yngsta är hemma:
  1. Erfarenheten av förskolan och dess negativa påverkan.
  2. Vår livssituation gör det möjligt.

Jag tänkte börja med erfarenheten av förskolan jag har.
  • Stora barngrupper
  • Barn som glöms bort då pedagogerna inte hinner med att komma ihåg alla. (Min äldsta berättar för mig hur hon har blivit sittande kvar ensam inne eftersom de bara fick komma och klä på sig för utelek när deras namn ropades upp. Hennes ropades inte upp)
  • Höga ljudnivåer
  • Möjligheten för barn att avsluta det dem påbörjat uteblir. ( Det är ingen idé att påbörja något för det hinner ändå inte bli färdigt)
  • Möjlighet att få reda ut bråk, förstå varför och bli sams hinns inte med. (den sociala biten med samspel blir lidande)
  • Att få hjälp av vuxen är svårt. (De verkar inte vilja höra vad man menar och säger att de inte har tid)
  • Egna intresseområden trycks undan. Det finns inte tid till att stimulera det enskilda barnet på den nivån och i det intresse barnet har och befinner sig i vad gällande utveckling.
Jag tycker inte det är något att sträva efter det som min dotter har gått igenom. Jag trodde då att förskolan var bra för barn. När hon berättat vad hon minns trodde jag det berodde på den enskilda förskolan. Tyvärr är inte hennes upplevelser unika. Det verkar vara normen för förskolan och allt skylls på resursbrist.

Denna erfarenhet har jag med mig och inget jag vill utsätta hennes två syskon för. Jag förstår inte hur någon ska kunna bli förberedd på livet i vuxenvärlden när de inte får chansen att utvecklas vare sig som person eller i förhållande till andra på rimliga vilkor. Det är barn det handlar om. Barn som håller på att lära sig, barn utan livserfarenhet.

Deras pappa arbetar kväll. Han är hemma med dem på dagarna. Jag har också möjlighet att vara hemma på dagarna. Hemma är vi för tillfället två vuxna på två barn. Enligt eran familjepolitik är inte detta bra för barnen. De skulle må mycket bättre av att sättas på förskola. En institution som den ser ut idag. Bara för att det finns en läroplan för förskolorna betyder det inte att den fungerar i praktiken. En vuxen per barn ger barnet mer stimulans och möjlighet att utvecklas jämfört med en vuxen på fem-sex barn. Ni kanske anser att jag har fel där. Att rätta vägen är att slåss och skrika så man får sin del av uppmärksamheten. Jag anser att kunna vänta på sin tur och kunna prata för sig i lugn och ro är ett bättre redskap.

Vi kommer inte sätta våra barn på förskola då vi i första hand inte har behov av det. Det skulle innebära att de inte får träffa sin pappa mer än två dagar i veckan. Vi anser att sju dagar är bättre att få se sina föräldrar och samspela med oss.
Vi kommer i största möjliga mån undvika förskolan då vi inte anser att det är en bra miljö för våra barn, vår framtid.
Pappan nyttjar och har inte nyttjat vårdnadsbidrag då vi inte har det i vår kommun. Det är synd. För då skulle ni få se en engagerad pappa på pappret. Just nu syns han inte och av någon lustig anledning tror alla att det är jag som har ansvaret för barnen dagtid. Tror det finns mycket fördomar mot de få familjer som väljer att ha barnen hemma istället för på förskola.
De flesta i samhället följer normen. Normen är förskola minst 15 timmar per vecka. De som avviker från denna normen anses som bakåtsträvande. Vad jag har förstått så sitter min man i den typiska ”kvinnofällan”. Han tar hand om sina barn utan att få betalt, för att han vill vara med dem och se dem växa upp. Jag tror inte han är ensam, men sådan statistik finns inte så de siffrorna vet vi inte hur de ser ut i verkligheten. Ni kan bara gissa er till hur familjerna ser ut och låter era fördomar styra.

Ni går också ut med om hur bra det är att börja en ”akademisk utbildning” så tidigt som möjligt. Men ni verkar ha en ovilja att visa upp den forskning ni styrker det på. Jag kan inte hitta någon sådan, inte som styrker den. Däremot som dementerar det.

Det är bra att förskolan finns för de som behöver den. För de som har barn som är behov av den som ni uttrycker det. Det är då främst föräldrar som arbetar dagtid och de som har föräldrar som mår dåligt och inte är kapabla att ta hand om sina barn och stimulera dem. Men förskolan blir inte bra då det ska pressas in barn i stora grupper med lite personal. För enligt er tanke skulle en vuxen ha lättare att stimulera fem till sex barn än ett till två barn?

Vi har en kategori barn som ni glömmer bort helt och som skulle bli helt förstörda av att vistas i dessa barngrupper som finns nu. De känsliga!
Alla är inte redo för förskoleverksamhet vid ett, två, tre, fyra, fem-årsåldern. Det beror på att barn utvecklas olika. En del barn behöver det lugnare kring sig och tajtare vägledning. En stabil anknytningsperson som hjälper dem till att våga utvecklas och att våga släppa greppet och ta stegen ut i världen på egen hand. Dessa barn blir oroliga, stökiga och bråkiga när de inte får det. Och förskolorna idag har inte idag resurser för dessa barn.
Dessa barn mår bäst av att gå på aktiviteter ihop med sin anknytningsperson. Aktiviteter som ni drar in för att ”tvinga” in barn i skolsystemet från låg ålder. Brist på trygga vuxna ger oroliga barn.

Innan ni börjar prata om hur bra förskolan är bör ni se hur den ser ut. Den är inte bra idag!"


Jag hoppas ni också gör er röst hörd och är med på detta. Är det tillräckligt många så kan de inte ignorera situationen som råder i landets förskolor.
Bra initiativ Förskoleupproret!!!