Translate

onsdag 25 februari 2015

Strikt schema eller låta barnet få inflytande?

Sjukdomstider, då blir det inte så mycket gjort. Barnen orkar inte.
Men hjärnan behöver inte stå still för det.
Vilgoth fyller fem år till sommaren. Om drygt ett år kan han börja i förskoleklass som introduktion till skolan.  Vi har tänkt det då förskoleklass är mer lik hur skolan är än vad förskola är.
Men vad för skola skulle passa honom?
Det ska vi försöka lista ut. Vi vet redan att han gillar planering.  Men hur mycket bryr han sig om han får påverka den eller inte?
Min äldsta vill gärna få styra mer själv.  Man talar om att vissa saker ska göras under en vecka men hon vill få avgöra ordningen.
Hur ställer sig mellanbarnet till det?
Vi ska prova här hemma med strikt schema där jag bestämmer allt, sedan där vi planerar ihop och till slut ett där han själv får planera ut saker som ska göras. Både roliga och tråkiga måsten.
Detta för att han ska få känna vad han trivs med och för att vi ska kunna se vad han är tryggast med.
Mer om det kommer i framtiden.

tisdag 24 februari 2015

Läkarskräck hos barn

Om det inte har framgått tidigare så är jag en så kallad nära förälder. Jag sjalar, använder tygblöjor, har odling med permakultur hemma och lagar mat från grunden. Jag litar idag på min magkänsla.
När jag fick mitt första barn visste jag inte vad jag skulle bli för sorts förälder, jag skulle nämligen inte ha barn över huvud taget. Jag råkade bara bli den jag är.
Sjal fick jag tips om då det är mer ergonomiskt och eftersom jag har whiplash behövde jag ett bäralternativ som inte var så påfrestande för kroppen.
Tygblöjor, av ekonomiska och miljömässiga skäl. Med första barnet var jag ensamsående redan från graviditeten och det var ett smart sätt att spara pengar på. Dessutom har samma blöjor använts tre gånger. Dvs en engångssumma på ca 3000 fö 11 år sedan har räckt till tre barn.
Nära föräldraskap, det är magkänslan. Jag har också lyssnat och följt råd jag och barnen har mått direkt dåligt av. Droppen var när mellersta var mellan 2-3 år och en stöttande man. Där slutade jag lyssna på andras råd som kändes fel och började lita på magkänslan istället.
Jag är uppvuxen med föräldrar som också varit nära föräldrar likaså har deras föräldrar (min farmor och mormor/morfar) varit nära föräldrar.
Vad är då en nära förälder?
Enligt mig är det en förälder som utgår från att alla barn är individer med olika behov. Lyhördhet för deras utveckling och funderingar. Trotts  finns inte, det är utveckling som föräldrar inte är med på.
Här hemma har vi så kallad "demokratisk fostran". Alla får säga sitt och har rätt att bli lyssnad på.

Som jag skrev här i inledningen så lyssnade jag på dåliga råd som jag mådde dåligt av fram till mellersta var 2-3 år. Vad var det som hände då som gjorde att jag valt magkänslan framför andra människors råd?
Jo, vår son klagade över att han hade ont i öronen, verkade höra dåligt, orolig och det luktade dessutom unket från öronen.
Vi sökte vård hos BVC. Varken sköterka eller deras läkare kunde hitta något fel. Det dem anmärkte på var att han som tvååring bara pratade tvåordsmeningar och kunde inte säga "R"(vilket är normalt).
Dessutom var han hemma. Vi arbetar så att vi kan ha barnen hemma. Min man jobbade natt tre dagar i veckan då (idag jobbar han kväll). Han var med andra ord hemma på dagarna.
Öronproblemen skulle botas med talpedagog . Vi emotsa det och ville att de skulle ta reda på vad det var för lukt och hjälpa oss med problemet. Men de ansåg att det inte var några problem. Tillslut så kom det en kommentar att det skulle gå över om han började på förskola. "Det är inte pappans uppgift att ta hand om barnen." Det var när yngsta var född. De tyckte dessutom att jag inte skulle amma henne ( ammar henne fortfarande som tvååring).
Min man tröttnade och sa till mig att nu byter vi BVC. Han gillade inte tanken att ha ett BVC där de ansåg att pappan inte var viktig och att vaxproppar skulle försvinna om de inte fick vara hemma med honom då han var ledig på dagarna.
Efter allt tjafs som varit, undersökningar som var stressande och det faktum att vår son hade ont i öronen gjorde att han började bli rädd för sjukvård.

Vi bytte till ett BVC där de  var mer "nära" i sitt tänk. De såg direkt att öronen var igensatta med vax och förstod inte hur de resonerat på gamla BVC. Dessutom fanns det inte ett ord om öronproblematiken i hans journaler fast vi hade sökt för det så många gånger.
Vår son hade nu börja tycka att sjukvård var riktigt obehaglig och vägrade låta öronen undersökas. BVC remissade oss till öron och där kom vi överens med en barnläkare att det bästa är att söva så han slipper mer stress.
Vad skönt tänkte vi, nu kommer resten gå smärtfritt. Men vad fel vi hade.
Dagen för nedsövning kom och vi åkte in. Väl på nedsövningen gick allt som kunde gå fel fel kändes det som. De missade blodådran i armen och började sticka om vilket gjorde ont. Vår son fick panik och det slutade med sömnsvans efter en kamp av att hålla i ett skräckslaget barn. Det visade sig vara väldigt stora vaxproppar som inte hade gått att få ut utan nedsövning. Efteråt vaknade han, kunde höra och hade inte längre ont.
Då var han 3  ½ år gammal. Vi hade  kämpat med vår dtill hans öron i 1½ år.
Efter allt detta vägrar han vårdklädda människor. Han är totalt livrädd och förknippar dem med smärta och obehag.
Det tokiga är att han är det barn som behövt söka mest vård av mina tre. Läkare har varit på om att han skulle behöva genomgå en utredning eftersom de inte anser att det är normalt att barn kan vara så rädda för sjukvård. Med ovanstående historia är det inte konstigt enligt mig. Men tyvärr finns det allt för många vuxna som anser att barn inte har några känslor eller kan utveckla fobier av trauman. I dagens samhälle ska barn fogligt göra som främmande vuxna säger.

Som tur är har vi nu ett BVC som inte tycker att hans läkarskräck är obefogad. De är på samma nivå som mig och min man.
Vi kände här hemma att den här skräcken inte är bra. Vi måste göra något åt det. Och det är inte att fastställa någon diagnos utan vi ville istället avdramatisera sjukvården och få bort hans koppling till smärta och obehag.
Jag ringde upp vår nya BVC-sköterska och berättade om våra tankar. Hon förstod och vi bokade in en tid hos henne då vi bara skulle komma och vara. Ett litet studiebesök på vad detta yrke går ut på.
Han fyller nu fem år till sommaren så det går att prata med honom på ett annat sätt jämfört med förr.
Jag åkte dit med honom. Han var nervös och ibörjan ville han bara sitta i mitt knä. Sköterskan berättade vad hon jobbar med och började visa olika instrument och förklarade vad de var till för.
Innan besöket var över hade vår son tagit blodtryck på både mig och sköterskan, fått ge bollar insulinspruta, lyssnat på sitt och mitt hjärta och fått en påse med handskar, plåster, tungspatlar, trubbiga spruttor och mycket mer.
Han var så glad när vi åkte därifrån. Han hade faktiskt vågat. Hon hade faktiskt lyssnat och förstått honom. Han hade fått en förståelse för att deras jobb. Att det faktiskt är ett yrke och inte människor som vill plåga barn.

Jag kommer aldrig att lyssna på råd som går emot min magkänsla igen. Hade jag följt min magkänsla på en gång hade vi bytt BVC omedelbart efter diskussion om talpedagog till ett barn som knappt är två år pga att han bara pratade tvåordsmeningar. Då hade han sluppit allt detta.
Som tur är finns det personal därute, guldkorn som faktiskt ser barnen som individer med olika personligheter. För tänk vad stor skillnad det kan göra att avsätta en timme till att bara visa barn att man förstår och vill lyssna.

Under denna resa har vi fått råd om att ryta ifrån och hålla i vid undersökningar. Något vi sagt nej till. Den auktoritära stilen med att barns känslor inte betyder något fungerar inte för oss. Vi ville få lösa grundproblematiken, den bristande tilliten vår son fått för sjukvård pga ohörsamhet.

Mitt råd till alla er som vill ha det:
Lyssna på din egna magkänsla. Det är du som känner ditt barn och dess behov. Det är du som vet hur er familj fungerar. Ta bara till er av det som verkligen känns bra i magen. Man har rätt att säga nej till något som känns helt fel oavsett vem som kommer med rådet. BVC, läkare, mor-farföräldrar, grannar, lärare.
När du litar på din magkänsla kan du begå misstag och ärligt kunna be barnet om ursäkt för det. Och ditt barn kommer att känna att det går att lita på dig. Misstag begår vi alla, det finns ingen ofelbar i denna värld.

onsdag 18 februari 2015

Morgonträning i skrivning

Hemma hos oss finns det alltid lite pyssel och kreativitet till hands.
En morgon ville Vilgoth rita av schabloner vilket är ett utmärkt sätt att träna motoriken i att styra en penna. En så länge håller han fel men ibland så smyger sig pennan rätt i handen på honom.
Jag visar och fortsätter visa sedan väljer han själv om han vill försöka på det sättet jag visar eller göra på sitt sätt. Ibland väljer han då att hålla pennan så här.
En dag kommer det, särskilt med tanke på att intresset för att skriva och lära sig läsa växer sig starkare hos honom. Och det är lättare att skriva på det sättet jag visar honom. 

tisdag 17 februari 2015

Socialisering?

När man väljer att inte ha barnen på förskola brukar många ifrågasätta. Vår familj har inte varit direkt utsatta för dessa frågor men jag har förstått av andra som gjort samma val att de får försvara sig.
Jag tänkte ändå reda upp lite i de frågor som brukar dyka upp.

Socialiseringen:
Den tror inte jag på. Jag tror på civilisering. Det vill säga att mina barn ska kunna acceptera, inte bli vän, alla i samhället. Mitt mål är att de ska få förståelse för att alla människor är olika med olika förutsättningar och behov.
Våra barn är med mig eller pappa på de flesta sakerna vi gör.
Samspel med andra jämnåriga barn får de genom småstunden, en sorts öppen förskola. Där pysslas, sjungs, leker och fikar vi ihop med andra föräldrar och barn.
Eftersom jag inte tror att barn enbart ska lära sig socialt samspel med jämnåriga så får de följa med på vuxenaktiviteter.
Även storasyster och hennes vänner tar till sig dem.
På så sätt kan de lära från äldre och passera över gränserna vad gällande ålder. De lär sig att acceptera olika behov eftersom varierande åldrar har olika behov.
För mig är det viktigt att få fram budskapet att alla är lika mycket värda oavsett behov och förutsättningar. Och jag tror inte att stora barngrupper med få pedagoger har möjlighet att visa barnen det (pga tids och resursbrist). Det blir för mycket alla ska ha lika oavsett om behovet finns eller ej.

Isolering:
Barn som inte går på förskola sitter bara hemma och får ingen stimulans.
Som jag skrev under socialisering så är vi inte bara hemma.
Men när vi är hemma gör vi mycket ihop. Bloggens syfte är att visa hur mycket man faktiskt stimulerar barnen och har möjlighet att stötta barnen på indivuduella vilkor och intressen.

Kvinnofällan:
Ja, vi sitter i den jag och min man. Vi väljer att ta hand om våra barn utan att få betalt i pengar för det. Han fram till 13.30 då han åker och jag fram till 17.00, jag tror inte man ska räkna in helg, kväll och natt då även icke-hemmaföräldrar är hemma med sina barn.

Barnen kommer hamna utanför i skolan:
Inte då! Om förskolorna vill säga har lärt instutitionsbarnen att alla får vara med.
De har sina läroplaner att följa och där ingår bla att man inte får vara elak mot andra och förstå människovärdet.

Jag tror att detta är vad som brukar komma upp i sådana diskussioner. Det gör mig ledsen att vuxna människor inte kan acceptera andra människors val och prioriteringar. Det är dessa vuxna som i slutändan visar barnen att de ska vara intolleranta mot minoriteter och oliktänkande.

Påskpyssel 1

Påskkycklingar.
Klipp ut två pappremsor. En tjock och en lite smalare.
Klistra ihop så det blir två cirklar.
Klistra fast den lilla ovanpå den stora.
Klipp ut näbb och ögon och klistra fast dessa på den översta.
Sätt sedan in fjädrar i den undre så de sticker ut som vingar.
Klistra även fast fjädrar baktill.
Vi har gjort en kyckling av cirklar och trianglar.
Vi har tränat finmotorik och att klippa rakt.

söndag 15 februari 2015

Skolplikt- att sitta av timmar.

Sportlovet går mot sitt slut för vår del. Imorgon är det dags för skola igen och jag tänker nu dela med mig utav mina tankar om något lite alvarligare och känsligare ämne.
 Jag känner att jag är glad över att vi som föräldrar än så länge har rätten att fatta besluten kring våra små om hur, när och om de ska vistas på institutioner. Upp till sju år, första klass, har vi rättigheten att ge dem den stimulans som passar just våra barn bäst för att utvecklas.
Det året de fyller sju år börjar skolplikten på hösten och då läggs ansvaret över på staten.


" Skolplikten innebär att eleven ska delta i den verksamhet som anordnas i skolan, om eleven inte har giltigt skäl att utebli." Det står på skolverkets hemsida.http://www.skolverket.se/regelverk/juridisk-vagledning/skolplikt-och-ratt-till-utbildning-1.126411




I skollagen står det:


"4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare."http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/


Skolplikt innebär alltså att barnen har en skyldighet att närvara i skolan om det så bara handlar om att sitta av tiden.
Som ni ser i skollagen så bryter många skolor mot denne eftersom de saknar resurser till att kunna följa den.
"Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt."
Denna rad är intressant. Tänk er en klass på 20-30 elever och kanske 2 pedagoger.  Alla elever är olika, lär sig olika och har olika behov. Eleverna är fortfarande barn och är dessutom olika långt i sin utveckling.
I den gruppen finns då några som tycker det går för långsamt fram i klassrummet, några tycker det går för snabbt, några vill lära sig om varje detalj, några vill lära sig helheten för att förstå detaljerna, några är lugna, några har fortfarande inte kommit så långt att de orkar sitta still en hel lektion, några gillar att arbeta i stor grupp, några gillar att arbeta i liten grupp, några vill arbeta ensamma, några behöver hjälp och stöd hela tiden.
Det finns inte en chans att dessa två pedagoger kan uppfylla allt detta på en gång. Och då bryter skolan mot skollagen.
Jag vet inte om skolan och de anställda är medvetna om denna del i skollagen. Jag tycker inte att det verkar så då man pratar med dem då svaret är att barn ska lära sig att anpassa sig så de inte utmärker sig. En åttaåring kanske inte har utvecklats så pass långt ännu att den kan styra sina impulser. Vissa har det men lika många har det inte. Jag tycker de för ofta lägger skulden om sin resursbrist på barnen. Barn som fortfarande utvecklas, försöker förstå alla sociala koder, barn som är så totalt utlämnade och inte kan påverka de politiska beslut som tagits. Ett barn som inte följer deras mall stämplas gärna som ett problem. Men om de hade följt lagen och  "Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt." så hade inte barnet varit ett problem eftersom lärandet hade lagts på individens nivå. Det är när man försöker pressa in många olika individer i mallar som problem uppstår av den enkla anledningen att vi är olika.


Hade det då inte varit bättre med läroplikt?
Mer ansvar för barnens lärande hade lagts på föräldrarna så de kan finna den väg som passar just deras barn för att nå upp till kunskapsnivåerna.
Hade det inte varit bättre för barnen att få lära sig efter sina egna förutsättningar för att  nå kunskapskraven än att sitta av timmar i ett klassrum utan att lära sig någonting.




1884 blev ogifta kvinnor myndiga när de fyllt 21.
1901 kvinnor får vara lediga fyra veckor när de fött barn.
1919 ogifta kvinnor får rösträtt.
1921 gifta kvinnor får rösträtt.
1927 flickor får gå i skolan.
1979 blev barnaga förbjudet.
1982 all kvinnomisshandel blir olagligt.
1983 kvinnor får rätt att söka arbete inom alla yrken.




Nu har jag blandat in kvinnohistoria mitt i detta inlägg. Varför undrar ni säkert. Jo, för att kvinnor och barn är de som har svårast att få igenom sina rättigheter. Att kvinnor är individer med olika behov är inget vi direkt funderar över idag. Men en gång i tiden var det inte så.
Att barn är individer med olika behov är något man idag får kämpa för. Det är likadant i skolan idag som för 20-30 år sedan. Varför går det inte framåt?


Barnkonventionen ska bli svensk lag och då blir det ännu mer för skolan att anpassa sig efter eftersom den säger att barn är just individer med egna personligheter och behov.
http://www.raddabarnen.se/om-oss/barnkonventionen/




Varför har jag dessa tankar?
Varför ifrågasätter jag så känsliga ämnen som skola (och förskola)?
Varför ställer inte jag in mig i ledet och följer jantelagen vi har här?
I korta drag ska jag berätta för er om mina egna upplevelser.
Jag var mobbad från årskurs ett till nio. Den hjälp jag fick från skolan var att jag skulle ändra på mig för att passa in. Hur jag skulle ändra på mig vet jag inte. Varför andra barn var på mig vet jag inte heller. Men att de vuxna på skolan såg det som mitt fel vet jag. Jag har haft bra föräldrar som stöttat och hjälpt mig igenom detta. Även far och morföräldrar som funnits för mig.
Jag har alltid haft problem med att lära mig språk och tyckte dessa lektioner gick för snabbt. Matematik däremot tyckte jag var kul men där gick det för långsamt. Ena ämnet hängde jag inte med i och tappade intresset för. Andra ämnet hände inget nytt och jag tappade intresset i att utvecklas i det eftersom man inte fick det.
20 år senar börjar min äldsta i skolan och jag trodde att skolan gått framåt i och med skollagen ovan. Men inte, den är exakt som den var när jag gick i skolan.
Alla ska vara lika annars är risken att man hamnar utanför. Varför är olikheter så farligt?
Alla ska lära sig i samma tempo. Att det är barn på olika nivåer i utvecklingen tas det ingen hänsyn till.
Att de bryter mot skollagen skylls på resursbrist. Lärare står och säger att de vet vad de gör eftersom de arbetat som lärare i 30-40 år. Varför ser de då inte mönstret i problemen som finns och arbetar för att förändra dem? Hur kan man stå och se på hur en del barn faller i skolan år efter år utan att aktivt vilja förändra skolväsendet? Vad är de rädda för?


Alla vi som kämpat oss igenom skolan vet att världen inte ser ut på det sättet. I arbetslivet och i familjen behövs olika personligheter och intressen för att få det att fungera. Att alla inte är lika är positivt. Att människor har olika behov är inget konstigt.
Det är stor skillnad på skolans värld och verkliga livet.


För oss är sporlovet slut och skolan börjar imorgon.
För andra börjar sportlovet nästa vecka.
Tyvärr kommer många barn gå med magknip tillbaka till skolan. En del för att de är mobbade och får höra av de vuxna att det beror på dem själva. En del för att de vet att ska sitta av dagarna utan att få lära sig något nytt och ingen förklaring till det. En del för att de inte kommer hänga med.
Och det finns säkerligen fler anledningar än de jag nämnt här.


Detta jag har skrivit här är mina personliga funderingar och åsikter. Absolut ingen sanning men min syn på saken.
Det skrämmer mig att det finns politiker som anser att barn från tre år ska tvångsinstitutioneras (obligatorisk förskola) med tanke på den resursbrist som råder.
Det skrämmer mig att föräldrar har tappat tron på sin egna förmåga i sitt föräldraskap.
Det skrämmer mig när vuxna säger att barn måste gå i stora barngrupper så de lär sig att hantera hårdheten som råder i skolan. Varför vill inte de vuxna att deras barn ska lära sig empati och medmänsklighet istället? Varför inte lära barnen att alla är olika? Varför är det viktigt med en hård attityd som förberedelse inför skolstarten?
Hur kommer det sig att det finns vuxna som uppmuntrar den hårda världen istället för att försöka förändra den till en mjukare och mer förstående värld?
Varför finns det vuxna idag som anser att "vi vuxna ska hålla ihop mot barnen"? Både inom skolans värld och i samhället.
Jag kommer aldrig att hålla ihop med andra vuxna mot mina egna barn. Jag kommer att finnas vid deras sida  när de begått misstag de måste rätta till. Jag kommer att stötta dem när de vill uttrycka sina åsikter. Jag kommer att kämpa vid deras sida för deras rättigheter. Oavsett om det är mot skolan eller andra vuxna ute i samhället.





lördag 14 februari 2015

Alla Hjärtans Dag - avslut

Idag hade vi avslutning med temat alla hjärtans dag.
Matilda gjorde glass, bakade bullar och kokade chokladsås. Jag fick stå för de hjärtformade marängerna. Det blev marängswiss till fika.
Barnens farbror och kusin kom förbi och hjälpte oss att äta.

Till middag åt vi hjärtformade köttfärsbiffar.
Nu släpper vi detta tema och går vidare mot nästa.

fredag 13 februari 2015

Alla Hjärtans Dag - vänskapshänder

Idag hade vi pappa till hjälp och tur var det eftersom barnen var trötta .
Vänskapshänder, vad betyder en utsträckt hand för dig?
Vänskap, hjälp, överenskommelse?

Det vi gjorde var att låta måla av barnens händer och klippa ut dem.
Dessa klistrades sedan fast på kartong.
Hjärtan målade jag på vitt papper och klippte ut.

torsdag 12 februari 2015

Alla Hjärtans Dag - sy tavla 2

En budgetvariant av att avancera i syteknik.
Efter ett tag är det inte så kul att sitta och så efter streck längre. Man vill prova något svårare. Det är bra att barnen vill utvecklas och lära sig mer. Det är en bra kunskap att kunna sy ihop ett hål på kläderna, sy dit en knapp som lossnat eller reparera en sprucken söm.
 Här ser ni min budgetvariant med alla hjärtans dag-tema förberett med hål och markering där hjärtana ska sys fast. Även här använder vi stoppnål och garnrester.
Matilda blev så intresserad av vad storebror höll på med så hon ville också prova på. Dock fick hon göra den lättare varianten att bara sy runt ett hjärta. 





Alla Hjärtans Dag - Flamingotavla

Allt med koppling till hjärtan och kärlek är tillåtet denna vecka.
Jag hade gjort ett exempel på en rosa flamingo där kroppen är ett hjärta. Vilgoth ville så gärna göra den men hans skulle vara gul.
I brist på både piprensare och fjädrar fick vi klippa ut alla delar men det gjorde inte honom något, han tycker det är kul. (Har man piprensare och fjädrar hemma sätter man fjädrar som stjärt och piprensare till ben och hals)
Och som vi ser på texten är det en väldigt speciell person denna tavla är gjord till. 


Alla Hjärtans Dag - Vad är kärlek?

Vad är kärlek?
Den frågan ställde jag till barnen när vi skulle måla våra hjärtaskar.
Vilgoth visste inte och ville fundera på det.
I askarna skulle sedan deras symboler läggas, gjorda av fimolera.

När vi satt med fimoleran säger Matilda, två år, godis, TV och familjemedlemmarna.
Gemenskap, samhörighet och att vi är samlade är kärlek för henne.
Hon ville göra godis.


Vilgoth höll med lillasyster och började också att göra godis. Under tiden vidareutvecklade han sina tankar om kärlek.
I den tecknade serien Tom och Jerry så retar de varandra och bråkar. Men de räddar även varandra från utomstående. Det måste vara kärlek.
Och fåglar brukar vara med när det pratas om kärlek.
Han gjorde då även musen Jerry och en fågel.


Det är intressant att höra hur barn resonerar kring kärlek. De verkar i första hand reflektera över den villkorslösa kärlen. Syskonrelaterad kärlek där man bråkar och retas men täcker upp varandra när det gäller.
Villkorslös kärlek är den kärlek de känner för sina föräldrar. De är lojala och älskar dem oavsett vad de gör eller säger som kan såra. I vår diskussion handlade det mest om att kärlek  är att få vara med de närmaste som betyder något. "Jag älskar dig" är inte ett tomt uttryck utan betyder så mycket mer i barnens värd. Samhörigheten och de mysiga stunderna man har tillsammans. Bråk som går över. Att retas och sedan komma överens. Att veta att man kan lita på att man kan göra misstag och ändå vara så djupt älskad.


När symbolerna var klara och askarna målade och dekorerade la vi i bomull som täcktes med rosa silkespapper att lägga symbolerna på.
I locket har jag skrivit årtal och deras tankar.

Alla Hjärtans Dag - pärlhjärta

För detta pyssel behövs någon formbar tråd, ståltråd eller liknande samt pärlor.
Det är bara att trä på pärlorna på tråden och forma till ett hjärta högst upp.
Botten fäste vi i ett gammalt burklock.

Fingerfärdighet och finmotorik tränas i detta och hur den ska vinklas för att hålla balansen.

måndag 9 februari 2015

Alla Hjärtans Dag - sy tavla 1

Eftersom min son har blivit intresserad av att sy så har vi två pyssel som går att så denna vecka.
Det ena är att sy en tavla som föreställer ett hjärta. Om man vill kan man sy in pärlor i den.
Vilgoth valde även att dekorera sin ram med hjärtan.

Mina förberedelser för detta var att göra mallar.
Jag ritade upp hjärtan på kartong, markerade hålen och gjorde även färdiga hål. Hade sedan innan en stoppnål hemma som fungerar bra till detta då den är trubbig och stor.
Det fungerar utmärkt att använda garnrester att sy med.

Det finns många färdiga mallar att köpa med tillhörande plastnål och garn.
Jag gör hellre denna budgetvariant eftersom garnet man har hemma inte är lika skört, en stoppnål går inte att bryta av (går och går, det är inte så lätt i alla fall) och enkla motiv är lätta att skissa upp själv.

Alla Hjärtans Dag - klistrad tavla

Lite förberedelse krävs till detta om barnen är små men det är väldigt enkelt.
Jag tog färgat papper som jag vek för att få ut hjärtan med vikning i mitten.
Min tvååring fixade sedan nästan allt själv.
Jag drog tre lodräta streck med lim. Sedan kunde hon själv välja ut hjärtan att klistra under varandra.
Sen gjorde jag ett limsträck rakt på mitten av hjärtana rakt ner på pappret. Matilda kunde själv fästa snöret som ska binda ihop det hela.
Vi avslutade med att limma fast tavlan på ett större papper för att få en ram runt den.

Alla Hjärtans Dag - hjärtgirlanger

Hjärtgirlanger, då gäller det att hantera sax och häftapparat.
Vi klippte ut remsor från papper i olika färger i mängder.
Sen:
-vik två remsor på mitten.
-den ena remsan viker du in flikarna mot varandra så det formas ett hjärta.
-tag den andra remsan och placera den vikta kanten mellan de två invikta flikarna på första remsan.
-tag häftapparaten och sätt en klammer för att hålla ihop det.
-tag en ny remsa och vik på mitten.
-vik in flikarna på den andra remsan och placera den tredje remsans vikta del mellan dem precis som du gjorde mellan första och andra hjärtat.
-fortsätt tills du är nöjd med längden.

söndag 8 februari 2015

Snögubbar, en hel vetenskap !

Snögubbar, finns det verkligen något att lära sig i det?
Det gör det faktiskt. Kramsnö innehåller mycket fysik.
Är det under nollan (minusgrader) så går det inte göra snögubbar då snön är för torr. Molekylernas atomer i snön är för långsamma i sina rörelser.
Vid nollgradit börjar snön smälta, atomerna i snön rör sig mer och mer och sammankopplar med andra molekylers atomer.
Över nollan (plusgrader) rör sig atomerna snabbt pga värmen och ämnet blir flytande.

Alla vet vi att det är bäst förutsättning att göra snögubbar  vid nollgradit.
Sen ska snögubben kunna stå upp. Vanligast är att man staplar två eller tre större snöbollar på varandra. Och stabilast blir blir det med en stor i botten, mellanstor i mitten och liten högst upp. Detta för att tyngdkraften drar neråt och håller lättare kvar bollarna på varandra om de blir mindre och mindre.

Att bygga snögubbar tränar också upp förmågan att samarbeta på ett roligt sätt. Man får hjälpas åt att rulla snöbollarna och hjälpas åt att lyfta upp dem på varandra.
Sen ska man också komma överens om ögon, näsa, mun och eventuell klädsel.

En snögubbe är inte bara en snögubbe, det är en hel vetenskap och förmåga till samarbete och kompromisser.

fredag 6 februari 2015

Alla Hjärtans Dag - inför

Alla hjärtans dag, den 14 Februari.
Det är klart vi har ett tema kring det med pyssel och historien bakom.

Jag väljer i detta fall att googla lite för att läsa på lite om historien bakom Alla hjärtans dag.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Alla_hj%C3%A4rtans_dag
http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/alla-hjartans-dag

Pysslet provpysslar jag innan och förbereder mallar. Vilgoth är nu intresserad av att lära sig sy så två olika varianter av sytavlor blir det.
Att ha färdiga exempel gör det även lättare för barnen att förstå hur resultatet ska bli. Och eftersom det är sportlov nästa vecka ska vi ha friare pyssel och på detta sätt kan de välja vad de vill göra.

Mer om hur vi gör och material kommer i senare blogginlägg när barnen har fått arbeta med det.

onsdag 4 februari 2015

Siffror och färger

Jag har nämt tidigare att det finns mycket pedagogik i vardagen man inte tänker på.
Så här i sjukdomstider med magsjuka som följs av influenser skaffar man hem mycket som bara är gott och lätt att få i barnen.
Våra småttingar är galna i allt med Tom och Jerry så vi köpte hem Tom och Jerry-kex till dem när de mådde som sämst så de kunde tugga i sig något.
Som bonus fanns det en aktivitet på baksidan på paketet, precis lagom för sjuka barn att orka.
Upplägget blev detta:
Jag tog fram färgpennor och bestämde att jag fyller i formerna.
Vi kollade vilka siffror som hörde ihop med vilka färger.
Barnen fick ge mig rätt färg till rätt siffra.

På detta sätt gick vi igenom vad färgerna heter och hur siffrorna ser ut. Och de fick också se att även mamma har svårt att hålla sig exakt innanför strecken när hon målar.