Varför tvivlar föräldrar idag på sin egna föräldraförmåga?

Hösten har startat upp. Höstens termin i skolan är igång. Barn som skolas in på förskola. Dessa ständiga frågor som dyker upp, framför allt i början av hösten. Behöver mitt barn förskola för att utvecklas? Kan jag stimulera mitt egna barn? Kommer jag att orka ta hand om mitt barn?
De barnen är oftast mellan 1-4 år när de frågorna ställs. Vad är det som gör att föräldrar inte tror på sig själva?



I förra veckan fick jag se något som gjorde mig glad. En barnpsykolog som vågade stå upp för små barns behov. Genast skapar det stormar av att föräldrar blir skuldbelagda. Föräldrar som, tro det eller ej, har ett val. Det går alltid att prioritera om. Eller är det okunskap som driver denna skuld? Att man tror att barn är en accessoar utan egna känslor och behov som inte får inkräkta på vuxenlivet. Att få barn är en omställning. Du har ansvaret för en annan person som är totalt beroende av dig i många år. En individ med egna känslor och behov av vägledning för att kunna möta omvärlden. Vart är föräldrarnas ansvarskänsla för sina barn?

En artikel från 2006 men aktuell ändå. Har barn behov av förskola innan 3-4 års ålder? Vad säger forskningen egentligen? Innan 3-4 år har barn inget behov av pedagogisk undervisning i form av förskola. De lär sig mycket på att vara med syskon och sina föräldrar i den vanliga vardagen med möten, läkarbesök, stå i kö på Ica etc. Sen får man inte glömma att barn är olika, de utvecklas i olika takt och mognar olika fort.
Eftersom barn är olika, familjer ser olika ut, behoven är olika så behövs det olika alternativ för att barnen ska få utvecklas i sin takt. Att pressa in alla i samma mall gör att vissa barn kommer att fara illa eftersom alla barn inte klarar av samma form av barnomsorg under uppväxten. En del behöver ha det lugnare kring sig och att det då slås undan alternativ för dessa barn kommer bara skapa utanförskap och känsla av att vara fel.

"99,9 procent av den tid som människan har funnits har det varit stenålder. Stenåldern var familjegrupper som vandrade för att jaga, fiska och samla. Så småningom slog de sig ner i ett landskap där de trivdes och det blev bondestenålder...För tre generationer sedan, en inte ens mätbar andel i människans tid, gick morfar och farfar hemifrån för att jobba i verket. ....Hustru, man och barn i alla åldrar hade haft sina sysslor tätt ihop. Men så gick farfar och morfar till verket. För två generationer sedan gick mamma och moster också till verket, för att förvärvsarbeta. Numera går barnen hemifrån vid - ofta - ett års ålder. Den där familjegemenskapen som var arbetsgemenskap och ständig samvaro i 99,999 procent av människans tid - och mer därtill - den är uppbruten. Det är dramatiska förändringar i människans historia. Det är klart att det blir skavsår i sådana hastigheter."
 (Hans Jansson ur Degerfors - en reseskildring)

Denna text är intressant. För visst går samhället snabbare fram i utvecklingen än evolutionen. Men finns det något om den sociala evolutionen? Det går att hitta om evolutionen och hur den påverkas av ändrad kost och sjukdomar. Men hur evolutionen går på det sociala planet är svårare. Är det kanske som Hans Jansson skriver och med tanke på anknytningsteorin att samhällets krav på den sociala delen krockar. Människan är inte redo att lämna sina anknytningspersoner så pass tidigt som samhället börjar kräva. Därför har vi gråten från barn som ska skolas in. Därför har vi klumpen i magen och skuldkänslorna hos föräldrarna. Vi är inte biologiskt redo för det steget än. Rent instinktivt vill man som förälder ta hand om sina barn och komma till undsättning när de gråter eftersom det är ett sätt att överleva genom människans tid på jorden. 

Varför väljer människan att gå emot sina naturliga instinkter?
Varför har man börjat tvivla på sin föräldraförmåga? Vad är det som gör att man inte tror att man räcker till? Vad har gjort oss till enbart förlossningsmaskiner ? Om man skulle bortse från samhällets ekonomiska faktorer, hur många skulle då tvivla på sin egna föräldraförmåga? Är tvivlet ett sätt att ursäkta det ekonomiska? 


Första argumentet brukar vara att barn behöver förskolan för att stimuleras och utvecklas.
Snabbt efter det dyker den ekonomiska faktorn upp, att man inte har något val. 
Så ett argument för förskolan kan låta " Jag kan inte stimulera mina barn själv, det är bättre att utbildade pedagoger gör det. Dessutom måste jag jobba för att kunna få en inkomst." Tar man bort den ekonomiska aspekten så handlar det med andra ord om att föräldrar inte klarar av ansvaret de ålagt sig.

Men nu finns vi en liten grupp som har möjlighet att ha barnen hemma. Man skulle kunna tro att det är okej eftersom vi har tiden att lägga på våra barn. Men för att skuldkänslan hos de föräldrar som väljer förskola ska bli lättare väljer man att flytta över skulden på oss hemmaföräldrar. Att vi gör fel och att vi ska motarbetas med alla medel som går. Alla ska göra lika oavsett barnens behov. 


Jag är mycket för anknytning i barnens uppväxt så de kan bli trygga i sig själva. Jag är också helt med på att alla barn utvecklas olika. De utvecklas olika i talet, grovmotorik, finmotorik, blöjfrihet.
Mina barn är olika och utvecklas olika.
Mellersta var blöjfri när han var två år men att börja prata på riktigt kom inte innan han var tre år. Han gick vid 7 månader och intresset för att sitta still längre stunder kom inte innan vid fyra års ålder.
Yngsta är nu 2 år och 9 månader. Hon har fortfarande blöjor. Hon totalvägrar att sluta. Hon gick senare, vid 11 månader. Talet kom mycket tidigare strax efter ett år. Tålamodet att sitta still kom vid två år.
De utvecklar samma saker men i olika ordningar och i olika takt.
Det vi har valt är att följa bådas individuella behov och uppmuntra det de utvecklas inom för tillfället. Vi vill ge dem en stabil grund att stå på inför det kommande vuxenlivet. Vi tror på att om vi finns där för dem och tillåter dem att ha oss föräldrar som primära anknytningspersoner så kommer de våga ta stegen längre och längre i den takt de är redo för. Vi finns alltid bakom och fångar upp. Vi tror inte på att så pass små barn ska behöva ta ansvar för sig själva och situationer de befinner sig i. De har ingen livserfarenhet än så hur ska de kunna hantera konflikter och oro.

Men att vi vill gå denna väg, följa barnens utveckling med anknytning och trygghet och valt att dela upp dagarna som vi gör har också börjat att motarbetas. Hos oss arbetar den ena föräldern kväll/natt. Och idag fick jag läsa om vad politikerna anser om en sådan lösning. Nu ska vi inte bara ha pedagogik för små barn på dagtid. Den ska även ske nattetid. Denna tidpunkt när jag skriver detta ligger mina barn och sover. Jag sitter och funderar på vilka pedagogiska projekt jag kan göra med dem då så de utvecklas. Eller hur tänker våra politiker? Jag förstår att det kan behövas nattis för de som inte kan lösa situationen på annat sätt. Men att underminera föräldrar deras vänner samt far- och morföräldrar på detta sätt känns inte bra.
När jag började att skriva detta blogginlägg så hade jag ännu inte läst detta. Hemmet är en otrygg miljö. Föräldrar är inte bra för sina barn.
" Men expertis och forskning säger att det ofta är bättre för barnen att vara i en pedagogisk miljö där omsorgen och barnsäkerheten kan kvalitetssäkras, säger han" - Olle Burell
Mina barn vill ha en lugn och trygg miljö, helst hemma, när de ska sova. Men där har vi med andra ord fel enligt deras experter. Forskningen angående det han uttalar sig om hade varit intressant att ta del av. Men tidigare "forskning" de hänvisat till har inte funnits när det gäller förskolor så min gissning är att denna forskning inte heller finns.


Snälla föräldrar. Det är ni som är värdefulla för era barn. Er närvaro och engagemang är det som lär barnen att visa empati och känslor. Det är ni som är förebilderna. Och risken är stor att så som ni bemött och behandlat era barn under uppväxten kommer slå tillbaka mot er själva i ålderdomen. För barn gör som man gör. De tar efter de vuxna runt om dem.


Om ni har orkat att ta er hit i min text så sitter ni säkert med funderingar. Vissa håller med. Vissa håller bitvis med. Andra kommer slå bakut eftersom de anser att detta är provocerande. Ställ er frågan; Varför känner jag så här? Vad är det min magkänsla talar om för mig? Och om ni kunde välja helt fritt, hade ni gjort samma val igen?

Ugglor av toarullar

Att göra ugglor av toarullar. Det är något barn från 4-5 år klarar av själva. De ska bara titta och följa instruktionerna så får man fram en uggla.

De mindre klarar också av det med lite hjälp.

Det du behöver:

Ett gäng med tomma toarullar

Färg och penslar

Ögon, egengjorda eller köpta

Färgat papper

Lim 

Sax

I vårt fall även en gammal bräda, snöre och limpistol. Men hur man vill sätta ugglorna är upp till var och en.

Börja med att måla toarullarna. Begränsa er till 2-4 färger så blir det inte så rörigt i färgläggandet.

Det är bara att kladda på färgen på toarullarna. Det är något även de minsta klarar av att göra. 

Sen blir det lite väntetid tills det har torkat. Jag brukar dela upp det på två dagar och att man fortsätter i måleriets tecken när rullarna är klara.

Ögon, näbbar och vingar.

Jag valde att göra ögon själv på vitt papper och måla dit de olika uttrycken med svart tusch. Ledsen, trött, förvånad, ja de varianter man kan komma på. Det går självklart att köpa färdiga ögon. För ett par år sedan, innan Matilda föddes, hade vi självlysande ögon som vi satte på ugglorna.

Näbbar klipper man ut ur färgad kartong. Vik det dubbelt och klipp en trekant med kortsidan i vikningen.

Vingarna ritade jag upp en kamliknande figur  som vi klippte ut. Man kan sätta fjädrar eller klippa ut andra varianter av vingar om man vill.

Nu när detaljerna är förberedda och toarullarna har torkat är det dags att sätta ihop våra ugglor.

Här har jag satt ihop en liten beskrivning på hur man gör:

1. Toarullen uppifrån
2. Vik ner kanten på ena halvan.
3. vik ner kanten på andra halvan. Nu kommer det bli plant i mitten och två öron som sticker upp på sidorna.
4. Klistra fast ögon och näbb.
5. Vingarna valde jag att vika på mitten för att markera ut mitten. Där i den vikta linjen limmade vi och tryckte fast vingen på ryggen.
6. Ugglan är färdig!

Barnen tyckte det var kul att kunna göra så mycket på egen hand och få fram en så tydlig uggla.

Jag valde att ta en gammal bräda och fästa ett snöra på kortsidorna. Sedan limmade jag fast barnens ugglor med limpistol på brädan. Nu pryder den en vägg här hemma, en egen liten ugglehylla.

Lycka till!

Höst-träd av reklamblad

Hösten är här och då även höstpysslet. Idag gjorde vi höstträd av reklamblad. Det är ett väldigt billigt, enkelt och dessutom kul för barnen.

Man behöver inte så mycket för att få till det.

Sax

Lim

Reklamblad/tidningar man kan avvara

Papper att klistra fast det på

Börja med att klippa ut en rektangel till stam och sedan en massa löv. Kan barnet hantera sax fixar de det enkelt själv. Min minsta har inte lärt sig klippa ännu så medans jag och storebror klippte löv och stammar så tränade hon på att klippa i lite reklamblad.

Stammen klistrar ni sedan fast i mitten på nedre delen av pappret. Sedan är det bara att klistra fast löven så som man vill ha dem. Detta klarar även de minsta av.

Mina barns höstträd.

Vilgoths till vänster. Han är fem år gammal.

Matilda, 2 1/2 år, har sin till höger.

Enkelt och billigt pyssel som barnen nästan kan göra allt på egen hand beroende på ålder.

Låt barnen få skapa fritt. Matilda ville gärna klistra många löv på varandra medans Vilgoth hade ett träd som det stormade i. 

Lycka till !

Minion-slime !

Många barn gillar att få kladda ordentligt. Inte alla, jag har en här hemma som inte vill bli kladdig men detta går att göra ändå.

Vi gjorde eget slime. Det krävdes några försök innan jag fick till det och kommer säkert bli bättre med tiden. Så OM ni skulle misslyckas är det bara att försöka igen. Ingredienserna är dessutom billiga så det är värt det för barnens skull.

Det du behöver för en burk på 3 dl:

3 dl vatten

2 1/2 msk potatismjöl

1 msk olja

karamellfärg

Vispa ihop potatismjölet med det kalla vattnet.

Rör under uppvärmning. Det gick snabbare än vad jag trodde. Fortsätt tills det blivit en kladdig och tjock gegga. Låt svalna.

Till vänster har jag blandat 1/2 dl varmt vatten med 1 msk olja och karamellfärg. Mängden karamellfärg är beroende av hur stark färgen ska bli. Jag hade i ca 1/2 msk.

Häll vätskan i potatismjölkladdet och vispa/rör ihärdigt så det blandas väl. Jag tog lite i taget och rörde i.

Till höger ser ni hur det ser ut när jag blandat klart

Sedan är det bara att hälla upp på burkar. Jag har valt att måla gamla barnmatsburkar som minioner. Här vet jag att en del kan stöta på ett problem jag hade för några år sedan. Om man inte köper barnmat på burk så har man heller inga barnmatsburkar. Men slänger man ut en fråga till allmänheten så brukar det finnas någon som har en påse står som ändå ska till glasinsamlingen.

Jag valde att måla med vanlig akrylhobbyfärg så det går att diska bort när burkarna är använda och slimet är slut.

Sedan är det bara för barnen att börja känna på konsistensen. Det är kletigt, klibbigt och kladdig. Oömma kläder är att föredra så de får chansen att kleta ohämmat. Slimet blir långt. Det trycks mellan fingrarna. Till och med min äldsta ville vara med på detta.

Sedan så finns de barn som inte vill känna på något kladdigt. Vår minsta är inne i en period  nu där hon inte vill kladda ner händerna. Vi löste det genom att hon fick lite olika bestick att undersöka slimet med. Hon lyfte upp och släppte ner det långsamt i en lång sträng. Hon provade skillnaden att lyfta med sked och gaffel. Det viktigaste är att det är kul och att barnen får känna och se på olika konsistenser. Få undersöka och leka.

Lycka till !

Höst igen - lera igen. Play doh!

Hösten  är här. Och med den kommer rusk,regn och förkylningar.
Då brukar vi falla  in i en lerperiod  hos oss. Något barnen orkar göra när orken tryter.
Idag gjorde vi play doh. Och som vanligt har vi våra tillbehör som små skålar, skedar, kavel, vitlökspress, piprensare, paljetter etc för lek och dekoration av leran.

Vårt recept på play doh;

4 dl vetemjöl
1 1/2 dl salt
3 msk olja
2 1/2 dl vatten

Koka upp vattnet.
Blanda de andra ingredienserna.
Häll över det varma vattnet och blanda ihop.

Eftersom vår minsta fortfarande envisas att smaka på allt så har jag valt att använda bär till färgning.
Släng i lite bär i vattnet när det kokar och sila av.
Till gult använde jag majsmjöl. Bytte ut 1 dl vetemjöl mot majsmjöl.

Lycka till ☺

Andra leror som vi har gjort:

Trolldeg 

Keramik 

Lövskålar i lera 

Månsand 

Silkeslera 

Barnen var ivriga att komma igång så jag fick ingen bra bild. Ni får hålla till godo med denna suddiga bild med ivriga barnhänder.

Högkänsliga barn och deras behov av att få utvecklas in sin takt

Min son. En underbar kille med stort hjärta och djupa funderingar. En inspirationskälla i mitt liv som även ger mig en möjlighet att utvecklas och lära som person.

 I dagens samhälle är det inte lätt att vara högkänslig. Det ställs stora krav på att vara översocial och att kunna vara i överstimulerande situationer. Ni kan läsa lite mer om vad jag har skrivit om det här och hur vi har arbetat med et för att hjälpa vår son som just är högkänslig.

Är det något att skämmas över då? Jag tycker inte det eftersom man behöver olika personer i ett fungerande samhälle. Om alla är lika kommer utvecklingen att stanna upp. Vi behöver de udda, de tänkande, de som väljer att bryta normer för att utveckla nya idéer så samhället går framåt.

Varför är det då så svårt att acceptera att vi är olika?

Varför är det då så negativt att vara just högkänslig?

Att vara högkänslig är ingen diagnos eller sjukdom. Det innebär bara att man upplever andras sinnesstämningar och alla intryck mycket starkare än vad andra gör. Och det går att hantera.

Plumpa kommentarer från vuxna är ett problem eftersom de små barnen tar åt sig. Att säga det till mig eller pappan är en sak, vi kan hantera det. Men ett barn på 3,4,5 år kan inte det.

"oj oj oj, hur ska det gå för dig?"

"Hur ska han klara av skolan?"

Dessa är direkt negativa och vår son undrar varför en del tycker att han är dum i huvudet. Bara för att han inte springer fram och kastar sig i knät på människor han knappt känner. Och varför ta upp skolan när det inte är dags. Den dagen kommer och utvecklingen står inte still hos högkänsliga (blyga)barn.

"Han behöver gå på förskola så han kan träna i att vara social."

Så om man inte är redo för de stora sociala konstruktionerna så löser det sig om man tvingas in i det?

Gäller samma för ormrädsla, spindelrädsla och hundrädsla? Får bara personen vistas ensam i ett rum med sin rädsla så går det över. Personen behöver bara "träna" på det genom att tvingas in i situationen.

Människan är ett flockdjur och är sociala av sig från naturen. Men människobarn är också överlevare. De barn som varit orädda och kunnat följa med vem som helst är även de som kunnat råka mest illa ut. Tänker vi på "grottmänniskan" så är vårt högkänsliga barn den som har störst chans att överleva då denne hållit sig nära de som föder och skyddar honom.

Dagens samhälle är inte anpassat till att ungarna ska vara med sina primära anknytningspersoner.

Men nu ska jag gå till något positivt i att vi har brutit mod normen och inte lyssnat på de dåliga råden. Att vi valt att följa vårt barn i hans takt att utvecklas istället för att ha försökt att pressa honom in i något han inte varit redo för.

Första händelsen skedde på Liseberg nu i somras. Där är det lätt för högkänsliga barn att få för mycket intryck och bli överstimulerade.

Vid ett godishjul stod jag och min son. Han vann och tog emot priset själv. Han gjorde det som den naturligaste saken i världen. Innan denna händelse har han inte tagit emot något utan jag eller pappa har fått agera mellanhand. Men just då i denna situation var han redo att klara av detta steg.

Andra händelsen skedde på en lekplats. I vanliga fall får man som vuxen gå in och styra upp efter ett tag då kösystem och vänta på sin tur inte fungerar hos barnen. Våra barn har det med sig att man står i kö för att vänta på sin tur. Det är så det fungerar ute i vuxenvärlden när vi är t ex och handlar och många av oss är uppvuxna med det. De flesta barn tränger sig fram vilket har gjort att vår son tycker att det är för bråkigt och stökigt och valt att gå ifrån. Men i somras tog han steget och tog plats. Inte genom att knuffas, trängas och bråka utan genom att meddela att det var hans tur. Han var redo att kräva något för egen del och väljer att göra det på det sätt jag brukar göra.

Han kunde sortera intrycken i båda händelserna.

Att vi har valt att stötta honom i hans upplevelser, hjälpa honom att sortera känslor och intryck och tillåtit honom att utvecklas i sin takt har gjort att han har vuxit. När han är redo så är han redo.

Han tycker fortfarande att vuxna som pratar högt och mycket känns jobbigt. Likaså de som "tvingar" sig på honom. De känns otäcka eftersom han inte förstår vad de vill eller vad de tänker göra. Och det måste han få känna.

Jag gillar inte heller vuxna som pratar högt i mun på varandra och vill tvinga på mig sina levnadsvanor och åsikter. Jag hade önskat att många vuxna hade kunnat acceptera olikheter. Men jag kan hantera det. Jag har lärt mig med åren att (oftast) skaka av mig det och jag har möjligheten att kunna lämna situationen. Det är något vår son också kommer få lära sig. Och han får förutsättningarna att klara av det tack vare att han har mamma och pappa på sin sida. Vi finns där och stöttar honom. Idag finns vi där för att säga ifrån åt honom. I framtiden kommer han klara av det själv. Vi tar det steg för steg i den takt han behöver. Och det krävs en fingertoppskänsla från vår sida för att känna av om det är något han klarar av att hantera själv eller om vi behöver hjälpa till.

Ännu en gång sitter jag här vid tangentbordet och önskar att samhället vi lever i skulle ha en större acceptans mot olikheter. För vi är alla unika personer med olika behov och förutsättningar. Och alla kan vi bidra med olika saker i livet.

Jag vänder mig till er vuxna där ute. Acceptera att barn är olika och utvecklas i olika takt. Den acceptansen behövs för att barnen ska kunna växa upp till starka empatiska individer. För ser de inte att de vuxna visar empati och förståelse för andra kommer inte heller de att lära sig det.

Oceanen - marin lära för de små

En regnig och trött dag. Då passar det bra med filmmys och frukt. I alla fall för oss. Vi kanske inte väljer de normala filmerna för småbarnsfamiljer men vi försöker följa barnens intressen.

Denna dag då vi började med detta projekt såg vi på en dokumentär, Ocean. Det är 15 års gräns eftersom det stympas hajar i slutet av dokumentären. Våra barn har klarat av att se det när man som vuxen sitter bredvid och förklarar. De tar även upp marina liv som blivit utrotade. För mig är det viktigt att barnen ska förstå att vi ska vara rädda om vår natur och de levande tingen i den.

Men hur ska vi då kunna få ut något från denna mysdag framför TV:n?

Havet fascinerar med dess rika liv och stor variation utav fiskar. Varför inte göra en stor tavla av det barnen lärt sig av dokumentären.

Det vi använde:

Dokumentären Ocean

Täckpapp för renovering utklippt till lagom bit. (Billigt på byggvaruhus och det räcker långt en rulle)

Färg

Vanligt papper

Klister.

Tanken var att vi skulle googla fram lite fiskbilder men det åskade och strömmen gick just då så vi ritade våra fiskar för hand.

Vi började med att kika på en jordglob var oceanen (eller oceanerna) finns på jorden.

                                             

Sedan fick de måla havet. Ljust vatten upptill och mörkare neråt eftersom solen inte når igenom hela vägen ner.

Sedan gick strömmen för oss. Men eftersom barnen var i pysseltaget så ritade jag fiskar som de fick färglägga och klippa ut.

Sedan när allt hade torkat var det dags att klistra fast fiskarna på någorlunda rätt nivåer i havet.

Vilka fiskar lever i korallrev?

Vilka äter andra fiskar?

Vilka fiskar lever på den mörka havsbottnen?

De kanske inte var helt överens om hur de skulle sitta. En fisk förlorade stjärtfenan helt och en annan blev riven på mitten. Men vi diskuterade och fick alla fiskar fastklistrade till slut.

Resultatet blev i alla fall en stor plansch på grunderna hur fisklivet ser ut i oceanen.

En haj som jagar en fisk. 

En sköldpadda som äter sjögräs.

En ål som ringlar runt bland korallerna.

Lite uppstyrning kan behövas med det är bra att låta barnens kunskaper komma fram. Våra barn kan ibland sväva ut lite mycket men jag vill gärna att de kunskaper de snappat upp ska komma fram så jag väljer att styra upp lite. Tex så fick inte hajen vara nere i havsdjupet.

Detta kan man göra i fler variationer. En insjö, en savann, en öken. Ja, det barnen tycker är intressant. Tycker man att det är svårt att rita själv finns det mycket bilder som man kan googla fram. Både målarbilder och färdiga bilder.

Hoppas att jag kunnat inspirera till era trötta dagar under hösten. Att mysa ner sig framför en film med barnen kan skapa kreativitet och kunskap.

Döden

Döden - en naturlig del av livet. Men hur pratar man om detta ämne med sina barn?

När min dotter var tre år dog min farmor. Vi hade en nära relation och min dotter visste vem hon var. Min mor köpte då en bok till mig för att underlätta för mig när det gällde ämnet döden. "Adjö, herr Muffin". En bok som tar upp ämnet döden på ett lättare sätt för barn men ändå har ett djup och allvar i sig. Boken handlar om ett marsvin som blivit gammal och ligger på dödsbädden och som till slut dör. Man får se tillbaka på hans liv, hans ägares tankar och funderingar kring döden och sedan även ceremonin när han är död.

Jag är glad att jag har denna bok idag. Vi har haft många dödsfall omkring oss de senaste åren. Allt från djur till människor. Vissa har dött i förtid andra pga ålder. 2011 var jag gravid men barnet dog i magen på mig. Olyckligtvis hade barnen, det två äldsta , hunnit se min växande kula och visste att det var ett syskon där inne. Så på något sätt har vi en nära relation med just döden och barnen har haft många funderingar kring ämnet.

Det jag har gjort för att bemöta deras frågor är att läsa boken ihop med dem. Det verkar som boken ger svar på många frågor. I alla fall de frågor där man dör av ålderdom. 

Sedan svarar jag enbart på de frågor de har. Går aldrig djupare än så. Barnen vet vad de undrar och vet när de fått veta så pass mycket som de klarar av att förstå.

Runt 2-4 år har det varit lättast. Enkla frågor med korta enkla svar. När de har blivit äldre har frågorna blivit mer fördjupade från barnens håll. Min äldsta har varit med på begravningar och det har på något sätt underlättat för henne i hennes frågor om döden. Att hon har fått se avslutet för oss anhöriga.

Mellersta som är fem år har inte haft samma möjlighet att få se ett avslut och har mycket mer frågor om det. I hans fall har jag genom youtube sökt på begravningsceremonier så vi har kunnat titta ihop på hur de kan gå till. 

För ett år sedan hade vi en kattunge som dog. Då höll vi i en egen begravningsceremoni precis som de går i "Adjö, herr Muffin". Det var okej att gråta och vara ledsen. 

När någon har dött kommer frågorna om vad som händer efter döden upp. Det gör det fortfarande för mig också. Här får man som vuxen avväga vad man anser att man kan säga till barnen.

Jag har valt att svara att det beror på vad man vill tro; Olika religioner tror olika saker. Olika människor och livsåskådningar tror alla olika saker. Vad man själv vill tro är upp till en själv att avgöra vad som känns rätt. För sanningen är att inte äns jag, mamma, vet vad som händer. Jag kan bara berätta vad jag tror och vad som känns bra för mig att tro om vad som sker.

Det blir långa och djupa samtal har jag märkt när man går in på det.

I och med att våra barn har ett syskon som har dött besöker vi kyrkogården kontenuerligt . Döden är en del av vår vardag. Men behöver den bara innebära sorg och saknad? Det vill inte jag. Varje år firar vi hennes födelsedag.Vi börjar med att åka upp med blommor och någon present till kyrkogården. Sedan åker vi hem för kalas. Hon är med på ett kort, vi har tårta och ballonger. 

Ett sätt att minnas och se att även om hon inte finns med oss i fysisk form så finns hon som ett vackert minne hos oss.

Mitt råd om hur man pratar om döden med sina barn är att vara ärlig och lyssna av barnen. Vet man inte så vet man inte. Och barn frågar bara så pass mycket så de blir nöjda och så pass mycket som de har förståelse för i sin utvecklingsfas. 

Oftast går det längre perioder efter ett samtal och samma frågor dyker upp hos barnet igen. De bearbetar och försöker förstå. Ibland behöver de höra och diskutera samma sak om och om igen för att smälta och förstå innebörden. Ibland blir det samma frågor plus en extra för att de har kommit lite djupare i sina tankar. 

Och det är okej att vara ledsen som vuxen i samtalen. Jag kan bli ledsen och känna sorgen komma över mig. Det tror jag har varit bra att de fått se. Jag visar att det är okej att sakna och bli ledsen. 

Det är såhär jag har valt att ta upp ämnet döden från vår situation som har fungerat bra för oss.

Hur gör ni?

Geometriska former för mindre barn

Lite sommarledigt har vi alla haft. Vi inledde vårt sommarlov med att spendera en månad på att göra ingenting. Skolbarnet fick varva ner och alla måsten och krav plockade vi bort. Det var riktigt skönt.

Men nu när semstertiderna drar sig mot sitt slut och skolan snart börjar igen är det åter dags att dra sig tillbaka till vardagsrutiner. Även för våra hemmabarn är det dags att återgå till våra terminsscheman.

Visserligen så slutar aldrig lärandet och upptäckandet för våra barn så det har man sysslat med hela tiden under ledigheten, men jag har valt att inte dokumentera det hela ;-)

Nu drar vi igång dokumentation i vardagen och översätter dessa till pedagogiska termer igen. Jag tänkte börja med färg och form.

Det här är enkelt men kräver att man själv har någon sorts ritvana. Barnen blir oftast nöjda med att man engagerar sig så perfekt behöver det inte bli.

Istället för att köpa eller skriva ut målarbilder så kan man göra egna med hjälp av olika former. Barnen sitter med och hör vilka former man ritar och ser sedan vad det blir för figur som de kan färglägga själva.

Färgläggning av målarbilderna vi gjort tillsammans.

En clown gjord av olika former.

En clown.

Vilka former består den utav ?

En cirkel till ansikte, en cirkel till näsa, två cirklar till ögon.

En trekant till hatt.En avlång korv till mun. 

Flugan består av en kvadrat i mitten med två rektanglar som går ut på var sida.

Kroppen är en trekant och armarna är rektanglar.

Pösiga byxor och stora avlånga skor.

Då har vi gått igenom lite hur former kan se ut och barnen kan se att det blev en clown. 

Vilka detaljer tycker de behövs läggas till? Händer? Hår?

Höna/tupp

Hönan eller tuppen kan vara svårare att beskriva med hjälp utav former. Men har man gjort clownen så har barnen börjat se att de behöver sätta in olika detaljer för att få fram figuren.

Men vi körde på lite i början.

En halv cirkel till huvud med en trekant till näbb.

Ryggen bildas av en böj som går till bakdelen. Där har vi lite olika spetsar som är fjädrarna bak på tuppen/hönan. 

Magen blir av en parallell böj nedanför ryggen som går upp till halvcirekeln som är huvudet.

Två rektanglar med streck under blir ben.

Prick till öga.

Sedan kommer det detaljer som vinge och kanske mönster på vårt fjäderfä.

Så började vi det hela. Det har utvecklats till att jag ska rita monster som de beskriver på samma sätt. Kvadratiska och rektangulära monster med många ögon, händer, ben och svansar. Med farliga munnar som har vassa tänder och med snälla munnar som ler.

Det är bara fantasin som sätter stopp för hur man kan utnyttja former i ritandet.

Vi valde att göra figurerna på stora papper.

10 saker att göra en regning sommardag med barnen

Det är grått och trist ute. Det kanske regnar eller bara är allmänt tråkigt väder. Det är sommar och man vet inte vad man ska göra. Alla blir irriterade och smått nedstämda. Så här ska inte sommaren vara. Det ska vara sol och varmt med bad.

Så vad ska man hitta på?

Här har jag samlat tio saker som jag brukar göra med barnen dessa tråkiga dagar.

1. 

Förbered inför utflykt som ska ske en varmare dag. 

Det här är mina tre universalkakor jag tar till eftersom de är enkla att göra. Saft är också inget som behöver vara komplicerat. Och det bästa av allt är att barnen kan vara med och göra fikat.

Kolakakor

150 g smör

4 dl socker

1 msk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1 dl sirap

ca 5 dl mjöl

Smällt smöret och rör i socker.

Blanda i de övriga ingredienserna.

Blir det för fuktigt ha i mer mjöl och blir det för torrt ha i en skvätt vatten.

Rulla ut i längder på en plåt och platta ut.

Låt stå i 175 grader i ca 15 minuter i ugnen. Skär upp dem när de precis kommit ur ugnen.

Chokladkakor

150 g smör

4 dl socker

1 msk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1/2 dl sirap

ca 5 dl mjöl

1 uppvispat ägg

pärlsocker

Smällt smöret och rör i sockret . Blanda i vaniljsocker, bakpulver, sirap och mjöl. Blir det för fuktigt ha i mer mjöl och blir det för torrt ha i en skvätt vatten. Rulla ut i längder och platta till dem. Pensla längderna med ägg och strö pärlsocker över.

Låt stå i ugnen 175 grader i ca 15 minuter. Skär upp dem när de kommit ut ur ugnen

Syltkakor

100 g smör

2 dl socker

1 dl potatismjöl

1 msk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

ca 4 dl mjöl

sylt av valfri sort

Smällt smöret och rör i sockret. Blanda i resten av ingredienserna utom sylten. Blir det för fuktigt ha i mer mjöl och blir det för torrt ha i en skvätt vatten.

Rulla små bollar som placeras i små formar eller rakt på bakplåtspapper. Tryck ett hål i varje boll och klicka i sylt.

Låt stå i ugnen på 175 grader i ca 15 minuter.

Saft

Brukar ha frysta bär i frysen. Oftast för att jag inte hinner ta reda på det vi plockar av hemma. Men då kan man göra enkel saft efter behov istället.

Ha i bär i en kastrull och täck med vatten.

Låt koka ca 10 minuter.

Sila av med hjälp av en handduk. Jag brukar lägga handduken i ett durkslag och mosa runt. Till sist vrider jag ur bären genom handduken.

Mät avkoket du fått och ta hälften så mycket socker. Koka upp och häll upp på flaska.

2.

Lera

Att jobba med lera brukar barn i alla åldrar gilla. Jag har tidigare skrivit inlägg hur man gör några olika lersorter.

Silkeslera

Månsand

Trolldeg

3.

Läs lite böcker.

Bädda ner er under en filt och läs lite böcker . Mysigt för er alla och en lugnare aktivitet en trött och tråkig dag.

4.

 

Måla.

Jag brukar använda mig av två sidor som man kan skriva ut bilder ifrån som barnen sedan kan färglägga.

http://www.malarbok.nu/

 http://www.midisegni.it/

Att den senare sidan är på ett språk jag inte kan bryr jag mig inte i. Bilderna går att ta till vara på åt barnen ändå.

Vattenfärg är också kul för barnen. Gör spegelvända målningar eller sockermålningar.

Sockermålning:

Koka sockerlag, lika delar vatten och socker som kokas ihop.

Pensla ut sockerlagen och måla med vattenfärg på. Droppa, stänk eller måla. Det flyter ut och bildar fantastiska mönster.

Mönstertryck med silkespapper är också en kul sak att göra. Vi gjorde det nu i påsk i form av ägg som vi hängde upp i fönstret. Men det går självklart göra enkla tavlor också.

5.

Pärlpyssel

Pyssla med pärlor är enkelt att ta fram och göra.

Man kan göra pärlskålar , armband , våningsfat , halsband eller bara vanliga pärlplattor.

6.

 

Spela spel

Anpassa spel efter barnets ålder.

Men ibland har man barn i olika åldrar som jag där ålderspannet är rätt så stort. Från 2-11 år.

Fia utan knuff brukar fungera bra. Då har man möjlighet att kunna hjälpa de små samtidigt som man själv spelar. 

Ett utmärkt tillfälle att få lära sig att vänta på sin tur och hur man räknar.

7.

Filmmys

Bädda ner er framför en film. Bryt vardagliga rutiner och poppa popcorn till och ha en egen biodag hemma.

 

8. 

Lägg pussel

9.

Modevisning

Låt barnen ha modevisning med sina eller dina kläder. Ni kanske har kläder de får leka med. Är det mindre barn så hjälper man dem. Hos oss har vi en äldre syster som hjälper sina småsyskon.

10.

Ha tråkigt!

Låt barnen ha tråkigt. Det är stimulerande för deras egna kreativitet. Stäng av TV och surfplattor och låt dem ha tråkigt. De kommer att finna sina leksaker och börja leka. Har man fler barn så brukar de börja leka med varandra.

Läs mer om nyttan med att ha tråkigt här. 

Det var 10 tips från mig.

Förhoppningsvis inspirerar jag er tråkiga, gråa och regniga dag och jag hoppas att ni kommer på fler ideér själva utifrån detta :-) 

 

Kaffekopp som blomkruka -återbrukspyssel som barn kan göra

Ett pysseltips såhär på sommaren. Låt barnen hjälpa till med dekorationsdetaljer till trädgård, på altan eller  balkongen. 

Att göra en kaffekoppsblomkruka är inte svårt.

Det du behöver :

något runt och platt till fat (vi använde en parabol

Något som är kopp (vi hade en gammal kruka som låg )

Något till hantag, enklast med en gammal slang

borr och två bultar med tillhörande muttrar 

Min femårige son ville göra en kaffekopp att ha som blomkruka i köksträdgården som vi håller på att bygga upp.  Jag tänkte här visa hur vi gjorde.

Vi tog en gammal parabol som fat.

En större kruka som fanns liggande och en bit vattenslang. 

För att få till formen på örat stack vi in en pinne nerifrån som går upp till där örat ska böjas.  Det går givetvis att ta något annat hårt också.

Sedan delade vi slangen i två delar enligt bilden.

Vi borrade hål i krukan och fästa slangen med bult och mutter. 

Sedan är det bara att måla.

Vi spraymålade parabol och "kopp" först. Sedan målade vi dit det mönster vi ville ha.

 Innan vi gick ut läste vi barnens pappas gamla bok "Pluss och formerna" som inspirerade barnen till detta mönster.

Lycka till ☺

Tvångskvotering och förtryck -begränsa kvinnan mer så uppnår vi jämställdhet?

Min åsikt angående tvångskvotering i föräldraförsäkringen som vissa driver på.

Kvotering fungerar bara för vissa familjer. De som drabbas negativt är:
- familjer där ena jobbar dag och den andre skift
-bönder då de är bundna till årstider med skörd mm.
- ensamstående som blivit övertalade till gemensam vårdnad men pappan inte vill ta sitt ansvar och vara närvarande.
- redan ojämställda familjer där kvinnan får ta allt ansvar för pappan inte vill.
Två av situationerna handlar om att kunna fördela och lägga upp dagar så barnen får en faktiskt tillgång till sina föräldrar. Tvång där leder till att ena föräldern kommer tvingas bli frånvarande alternativt utan inkomst.
De andra två sätter utsatta kvinnor rejält i skiten . Där finns ingen tvångskvotering i denna värld som kommer gynna barnet eller kvinnans situation.  Tidigare dagis och kortare tid hemma.
Eftersom dessa fyra situationer finns i vårt samhälle så anser jag att det inte handlar om jämställdhet utan att tvinga in folk i små boxar för att alla ska vara lika. Är vi inte det ska vi straffas.

Eller, det handlar kanske inte om jämställdhet och barnens bästa. För om det nu gjorde det så skulle inte folket omyndighetsförklaras och barnen skulle slippa att betala priset.
Jämställdhet anser jag inte handlar om exakt lika för alla eftersom det då skulle innebära att vi skulle vara kloner av varandra. Se likadana ut , ha samma smak och intressen, bo likadant etc. Så ser inte samhället ut. Vi är alla olika personer med olika behov , förutsättningar och intressen.

Just nu handlar mycket i samhället om att få alla lika. Alla ska in i storstäderna.  Landsbygden ska holkas  ur. Föräldrar ska inte få lägga upp tid med barnen som det passar dem. Är du dessutom kvinna så har du inte rätt att välja din egna väg.
Den biten märker jag nog mest av. Egen företagande kvinna på landsbygden som vill finnas för mina barn. Jag gör fyra fel enligt nuvarande jämställdhet, landsbygd och företagspolitik.  (Vara kvinna, egen företagare, bo på landsbygden och finnas för mina barn)

Men jag är en av dem som kommer fortsätta kämpa för min rätt att få välja mitt liv. Jag bryter normer. Jag är den som sticker ut från mängden. Jag är den som blir ifrågasatt över mina egna val. Så har det alltid varit.

Jämställdhet uppnås inte genom att begränsa kvinnan och hennes val i livet. Jämställdhet uppnås först när acceptansen för att alla är olika infinner sig och att människors olika livsval respekteras.

Att få välja sin egna väg som passar ens egna förutsättningar och mående borde vara en rättighet.  Ändå ska vi förpassas in på samma väg och vara lika.
Är det inte fint och bra med olika?

Prylhets eller empati? Vad väljer man?

Min mellersta fyller fem år nästa vecka. Han har alltid varit svår med presenter.  Han anser att han har allt han behöver. Och i år blev det ännu tydligare. När jag frågade honom vad han önskar sig mest av allt så svarade han "att pappa är ledig hela dagen och hemma med mig".
Pappa jobbar kväll så de har hela dagarna tillsammans.  Vilgoth får vara med sina föräldrar mycket mer än vad många andra barn får.  Ändå blir hans största önskan att pappa ska vara ledig.

Jag tänkte att min man måste få veta detta . Skickar iväg ett sms och efter ett par minuter ringer han upp. Vilgoth som inte kunnat somna är vaken och får besked via telefon. Pappa kommer vara ledig på hans födelsedag ☺
Pappas chef hade inte kunnat neka eftersom det var en blivande femårings största önskan.

Det värmer mig inombords att det fortfarande finns människor som vill lyssna på barnens behov och önskningar. 
Det ger hopp inför framtiden.
Och det är skönt att det finns sådana människor.  För just en sådan här händelse visar barnen en väg mot att ta hänsyn till andra människors behov och önskningar. Något som är viktigt om barnen ska kunna växa upp och bli empatiska vuxna.
Så inte nog med att pappas chef bara var snäll han såg till att Vilgoth fick en utav de viktigaste presenterna och även lärdom om empati och hänsyn till andras behov.

Ett barns behov är dess anknytningspersoner, oftast föräldrarna.  Det är de som ska vägleda och stötta in i vuxenvärlden. Det är dessa som genom att visa hur man beter sig lär barnen hur de ska göra.

Barnen gör inte som du säger.  Barn gör som du gör. "

Och det citatet arbetar vi bla mot. Och på något sätt känns det som man lyckats.
Vår son sätter umgänget med nära och kära över saker på sin önskelista. Att finnas för varandra är viktigare än att jämföra sig med vilka leksaker andra barn har.
Nu är inte vi statussökande i prylarnas värld. Men jag kan tänka mig att om vuxna runt om anser att saker är viktigare än tid med familjen så kommer barnen också ta efter det. Och det är något som sker året runt , varje dag. Hur vi själva beter oss och vad barnen lär sig.

Jag har hellre tid med hela familjen och får barn som tar efter det än att leva i en statushets som sätter empatin mot medmänniskan i andra hand.

Barnen lär sig om naturen och dess nytta.

Vilgoth plockar och äter granskott. 

I veckan har vi tillbringat tid ute i skogen. Vi samlar granskott och björklöv. Vilgoth tycker det är kul och frågar mycket. Han vill lära sig allt. Matilda däremot är inte lika road. Det är intressant att se hur olika intressen de har. Vilgoth är mer för naturen och även lite av en enstöring.  Matilda gillar ett mer socialt liv och att få hälsa på folk. Vi försöker tillgodose bådas behov.

Jag tar gärna till vara på det som växer vilt i vår natur, på vår gård och vår mark.  Det är min affärsidé. 

Gransirap är giord nu och barnen har fått göra eget schampo av björklöven. Den biten gillade Matilda också. 

Det blir mer aktiviteter ute nu under vår och sommar då mycket ska göras på gården. Barnen får vara delaktiga och hänga på. Det tror jag i alla fall är lärorikt för dem.

Björklövschampo