Translate

tisdag 30 maj 2017

Olika och unika

Tänk så olika alla barn är.
En del är väldigt pyssliga,  andra är sociala, en del älskar att vara ute och andra föredrar att vara inne.
Tänk att barn är precis som oss vuxna.  Har olika intressen, behov och personligheter.

När sonen var liten så var vi mycket hemma och pysslade.  Vi hade vårat schema med pyssel som skulle göras varje vecka.
Den började han i skolan och har inte den orken längre.  Lite synd att skolan tar så mycket på krafterna att intressen utanför skolan ställs in tycker jag. Men det får jag gnälla om någon annan gång.
Näst yngsta är väldigt social av sig. Hon kan sitta och rita men det vill hon göra själv. Pyssla ihop är hon inte så intresserad av. Men öppna förskolan tycker hon är kul. Till hösten börjar hon kyrkans barntimmar.  Det ser hon fram emot.
Minsta är bara ett år. Hon lullar bara med och är så nöjd med att bara vara intill.
Hon plockar med och undersöker allt.
Hon hjälper till att städa (läs: vi städar,  Hon går efter och plockar ut allt igen). Hon gillar att bara vara med.
Det gjorde hennes bror också.  Än trivdes bra med att få vara med oss. Få hjälpa till med det vi gjorde. Han ville också alltid vara nära.

Och dessa olika personligheter. Kan vi inte låta dem få utvecklas och växa upp till egna nöjda individer? För vi är alla olika och väljer olika vägar i livet för att må bra.
Får man inte välja sin egna väg tror inte jag att man kommer må så bra heller.
Vi borde hylla olikheter och se det positiva i det istället för att försöka pressa in alla i en form. För om alla skulle vara och tänka lika skulle utvecklingen avstanna och inga nya upptäckter göras.

En liten tanke från mig så här på kvällskvisten...

torsdag 25 maj 2017

Sy sina egna tygblöjor


Jag har tidigare skrivit om ullbyxan WILMA .
I detta inlägg tänkte jag dela med mig av hur jag syr formsydda.
Jag är fruktansvärt dålig på att följa mönster. Mäter alltid själv och ritar direkt på tyget. Storlekarna blir i alla fall så de passar just nu.

Hur gör jag då en formsydda.
Fram med måttband och penna.

FORMSYDD
Formsydda blöjor finns det gott om gratismönster på bara man googlar lite.
Jag vill ha nättare och inga krav på att kunna samla flera dl kiss i dem.

Jag tar helt enkelt fram måttbandet när jag gör mina.
Sedan mäter jag
-midja
-längden på blöjan. Antingen direkt på barnet eller efter en blöja jag har som passar bra.
-grenbredd. Kolla på befintliga blöjor eller utgå från samma bredd som i stickmönstret.



Tyger jag använder till yttre delen :
-gamla mjuka t-shirtar
-resttyger i bomull
-lakan

Brukar ta något mönstrat eller fin färg som ska vara utsida.
Lakan till insida.
Och dubbla lager bomull som kan se ut hur som helst på insidan.
Dessa klipps ut till hela formsydda.

Uppsugande del:
-bambufrote
-bomullsfrote
- gammal handduk
- annat tyg man vet drar åt sig vätska lätt

Jag brukar ha 2-3 lager av detta beroende på hur tjockt det kan bli. Jag vill ha det nätt men ändå så att det kan fånga upp en kissning.
Vill du ha mer uppsugande förmåga tar du bara fler lager av till det inre uppsugande delen.




Uppsugandedel ska se ut ungefär som på bilden.  Se till att det blir drygt 2 cm till sidorna om grenen.

-sicksacka ihop den uppsugande delen.
Jag brukar sedan fästa den två gånger i blöjan. Placering enligt bild.
1) syr fast den med raksöm på de två inre lagrena.
2) placerar tyget som ska vara mot huden ovanpå och att en oval på den uppsugande delen

Sedan lägger jag det yttre tyget , det som kommer synas med fel sida mot det innersta lagret och sicksackar ihop hela blöjan.
Lämnar öppet baktill (den långa delen)

Jag vänder hela blöjan nu och sicksackar kanterna från det hållet med.

Sedan fäster jag en benresår (det röda på min ritning.
Syr en raksöm 1 cm från benkanten.
-dra igenom en resår och fäst längst in med en raksöm.
-dra ihop resåren så pass mycket som känns bra och fäst baktill med raksöm.

Sicksacka ihop baktill och sy dit kardborre eller fäst knappar.
Mjuk kardborre fram på magen (den korta delen och den hårda delen på flärparna baktill. Tänk på att sätta mjuka delen på utsidan och de hårda på insidan av flärparna bak.



Lycka till :-)

fredag 19 maj 2017

Nära föräldraskap och konsten att säga ifrån

En bild på en rabarberpaj dränkt i vaniljsås. Detta är ett resultat av lyhördet.

För mig är nära föräldraskap (attachment parenting ) just lyhördhet.
Lyhördhet, förståelse och respekt. Och det är vi vuxna som lär barnen genom våra handlingar.
Att vara en nära och lyhörd förälder innebär inte att det är så kallad "fri fostran". Det innebär inte att barnen bestämmer allt och får göra som de vill. Tvärtom så känner jag att då har man missat just biten lyhördhet.
Alla är vi olika. Alla barn är olika. Det finns så kallade "lätta" barn som är lugna av sig och "svåra" barn som är precis överallt och inte hör något. 
Jag har båda varianterna hos mig. 

Jag respekterar deras känslor och upplevelser. För lär de sig inte vad de själva känner tror inte jag att de kommer kunna ha så lätt för att förstå hur andra känner. 
Jag sätter mina personliga gränser. För jag inte det så ser de inte att man har rätt att säga ifrån.
Jag lyssnar av och läser in humöroch sinnestillstånd.  Missar jag det finns risken att det utvecklas "trots" .

Jag tänkte skriva om mina tankar kring de svåra barnen. De som är överallt,  Har svårt att varva ner och inte hör vad man säger. De som lätt går överstyr så det blir kaos. De som behöver tydliga rutiner och struktur kring sig för att det ska fungera.
De som oftast är lite extra känsliga.  De som lätt blir överstimulerade.

Hos oss finns det svåra barn som kombineras med nära föräldraskap. De barnen har alltid varit nära även rent bokstavligt. De behöver tryggheten och den fysiska och mentala kontakten för att orka med dina känslor och intryckstolkningar.

Hur gör jag då?
Jag ligger steget före. Vet jag med mig att det varit mycket och barnen är trötta så är det upplagt för kiv och bråk. Då behöver strukturen bli tydligare, gränserna tydligare och extra ögon från mig konstant.  

Idag var en sådan dag hos oss. Kunde ha blivit total kaos om jag inte varit och kollat läget varje sekund. Avbrutit och styrt aktiviteter åt rätt håll. Fånga upp innan de går in i affekt.

De mellersta ville gå ut och leka framåt kvällen.  Jag vet att när de är trötta kan leken urarta. Under en timmes tid satt jag på pass för att styra bort från "röj" som vi säger. Tillät helt enkelt inte att de gick in i för vilda lekar. 
Någonstans där under tidens gång började de reflektera. Och det tycker jag är viktigt, att de börjar tänka och reflektera över vad de egentligen vill och behöver.  De kom på att istället för att härja runt och skrika kunde de hämta rabarber med hjälp av en skrinda vi har.  De kommer och säger att det skulle vara gott med en rabarberpaj. Under en timme håller de på att samla rabarber och rensa dem. 
Och vi är en paj.

Oj, vad lätt det låter. Det är det inte. För jag som vuxen måste fokusera och lägga engagemang i detta.
Dagen var inte slut efter rabarberpajen. Men pajen hade fått den vildaste att samla ihop sig lite mer tröttheten till trots. Men han behövde fortfarande min hjälp för att orka hålla sig lugn. 
En påminnelse genom att jag lägger handen på hans axel för att samla ihop sig igen.

Nu som sett mig och barnen på riktigt. Jag tror inte ni tänkt på det men jag lägger alltid handen på mina barns axlar när jag ser att de börjar få svårt att hantera intryck och situationer.  En liten påminnelse om att jag finns där och hjälper dem så de kan slappna av och samla ihop sig.
Det är inte bara vid situationer när de blir uppspelta. Det kan vara situationer som blir olustiga,  eller där jag ser på barnen att de upplever det som olustigt.  Ett diskret sätt att tanka på trygghet och påminna dem om att jag finns där för att vägleda och stötta. 
Vägledning och stöttning är för mig att visa att jag förstår dem och att jag hjälper dem med gränssättning.

Och här vill jag nu gå in på en myt. En myt om att barn är anpassningsbara. Visst är de anpassningsbara för oftast har de inget val. Men när det blir för många olika regler med för många som ska vara förebilder kan det bli jobbigt för dem att hålla isär på allt.  Det skapar en stress då ansvaret för de vuxnas regler ligger på barnen. Situationen blir otrygg och barnet försöker hantera känslorna kring det på egen hand. 
Jag ser aldrig "problembarn". Jag ser bara barn som försöker axla de vuxnas ansvar då de vuxna blir för otydliga. 

Att vara tydlig betyder inte att man är onära. Att man sätter gränser betyder inte heller det. Det är mer nära att vara lyhörd för vilka barn som behöver det och våga stå upp för sina egna gränser. 
Och det går respektera barn fast man säger ifrån. 
Det ena utesluter inte det andra. Det handlar om att hitta den balans som fungerar för just de individer det berör. 




måndag 15 maj 2017

Ullbyxan WILMA till tygblöjor

Att ha hemmabarn är inte så märkvärdigt längre  här.  Allt man gör blir egentligen en upprepning från tidigare år med pyssel och dylikt. 

Min fokus har nu istället legat på att dokumentera sådant jag tillverkar till minstingen.
Vi använder tygblöjor och de kan man sy och sticka själv.
Med tre flera år äldre barn och en liten så är det inte lika intensivt längre vilket ger mer tid över till sådant man själv vill pyssla med.


Jag älskar ullbyxor till natten. Men jag saknade det nätta, söta och gulliga. Vill ha så där lagom gulligt och utan midja som går upp till armhålan.
Snörning vill jag också slippa då dessa oftast dras bort av små barn.
Själv tycker jag att stickad resår inte alltid håller måttet.

Jag letade och letade efter något mönster som uppfyllde mina krav på ullbyxa. Men hittade inget. Så det blev till att skapa eget. Det har jag nu gjort och även fått mönstret korrekturläst. 

Resultatet är denna ullbyxa. Nätt ullbyxa med resår och stilrent gulligull.


Nu kommer nästa fråga. 
Jag har lagt ner mycket arbete på detta. Dels genom att först försöka hitta mönster som inte verkar finnas till att sedan skapa själv och skriva ner hur man gör.
Vad jag har förstått så är detta mönster upphovsskyddat eftersom jag själv gjort det. Unikt? Jag vet inte men med tanke på att jag inte kunde hitta något mönster eller ullbyxa under några månaders sökande så anser jag att den är unik.

I mönstret ingår tre storlekar : 
56-62
68
74/80

Mönstret finner du HÄR


Här ligger minsta och sover i sina ullbyxor.

Formsydda finns det gratismönster till om man googlar.
Men jag kommer lägga till hur jag mäter och tänker när jag syr mina i mönstret till stickbeskrivningen.