Att aktivera en ettåring

Att aktivera en ettåring. Åh, det var så länge sedan jag hade så små barn hemma att jag glömt bort hur det var. Men ändå har det bara gått på rutin.

Tänkte här beskriva lite vad lilla Wilma aktiveras med på dagarna. 

För det första så är hon ett år. Det går egentligen inte aktivera en ettåring. De är så fyllda av upptäckarlust och viljan att lära och att få utvecklas sig så de aktiverar helt enkelt sig själva. 

Frågan kanske är hur jag som vuxen ska kunna hantera en ettårings upptäckarresa.

För de upptäcker och lär sig mycket. De flesta går eller börjar gå i den åldern. Då börjar de även klättra. 

Motoriken utvecklas snabbt och då börjar de flytta runt på saker och provar på att kasta.

De är fulla med energi.

Mitt råd. Lås in det som är farligt och luta dig tillbaka och iaktta. Sedan kommer ettåringen visa dig vad den vill ha med dig i. För de vill så gärna få kommunicera samtidigt på sin resa.

Min lilla minsting älskar att få vara ute. Senaste veckan har vi undersökt vattenpölar. Att plaska i dem.  Lägger saker i dem.  Tar bort sakerna igen. Plaskar löst och plaskar hårt så det skvätter överallt.

Här kan jag som vuxen välja. Är det okej att få blöta ner sig och bli smutsig i leken som ettåring eller inte. För mig är det okej så hon får fortsätta.

Min ettåring älskar att bara få vara med mig. Brukar säga att hon är min lilla ankunge då hon kommer efter och hjälper till.

Hon hjälper till med tvätten .

Plockar ut smutsigt medans jag försöker fylla maskin.

Placerar ut sånt som hängs på tork på udda ställen men oftast till ett försök att hänga upp de blöta plaggen. 

Hon hjälper även till att vika tvätt. Vi viker och sorterar i olika påsar sedan när kläderna ska in i garderober  (sex olika då vi är sex personer i hushållet ) så är det inte ofta det ser ut som man tänkt i respektive påse. 

Hon hjälper även till när vi städar genom att plaska i skurhinken. 

Ta egen trasa att torka med.

Ösa ut lådorna vi precis plockat ihop.

Sortera om i lådorna i köket.  Kastruller och dylikt kan hon ha hittat andra platser till som hon anser är bättre.

Märker att denna text handlar ungefär ingenting om hur man som vuxen kan aktivera en ettåring. Och det beror på att de aktiverar sig själva väldigt bra.

Texten handlar om hur hon är delaktig i vardagen och att vi svarar mot henne i det vi gör.

För det vi kan stimulera henne i är språket.  Genom att prata med henne om vad vi gör . Genom att svara henne när hon verkar undrande över något. Genom att sätta ord på det hon upplever. 

Genom att gå upptäcksfärder utomhus och tala om vad det är för något runt om oss. Genom att bekräfta att hon blir blöt i vattenpölar tex. 

Så ni med aktiva ettåringar.  Slappna av och kommunicera med era barn om det ni gör och vad som händer.  Finns för dem och svara på dem. 

Och hemmet blir till ett kaos under småbarnsåren. Särkilt hos oss som väljer tiden med barnen eftersom man då vistas just i det egna hemmet.

Framför allt. Njut av den lilla solstråle som ettåringar är. För de är så glada i sina lekar när de upptäcker och utvecklas. Och tiden går snabbt.  För snabbt.

Ett av syskonen sa här om dagen:

" Nästaår blir Wilma två år. Sedan 3-4-5-6-7-8 (räknade väldigt snabbt) år"

Och precis så snabbt som det räknades. Precis lika snabbt växer barnen upp.

Olika och unika

Tänk så olika alla barn är.
En del är väldigt pyssliga,  andra är sociala, en del älskar att vara ute och andra föredrar att vara inne.
Tänk att barn är precis som oss vuxna.  Har olika intressen, behov och personligheter.

När sonen var liten så var vi mycket hemma och pysslade.  Vi hade vårat schema med pyssel som skulle göras varje vecka.
Den började han i skolan och har inte den orken längre.  Lite synd att skolan tar så mycket på krafterna att intressen utanför skolan ställs in tycker jag. Men det får jag gnälla om någon annan gång.
Näst yngsta är väldigt social av sig. Hon kan sitta och rita men det vill hon göra själv. Pyssla ihop är hon inte så intresserad av. Men öppna förskolan tycker hon är kul. Till hösten börjar hon kyrkans barntimmar.  Det ser hon fram emot.
Minsta är bara ett år. Hon lullar bara med och är så nöjd med att bara vara intill.
Hon plockar med och undersöker allt.
Hon hjälper till att städa (läs: vi städar,  Hon går efter och plockar ut allt igen). Hon gillar att bara vara med.
Det gjorde hennes bror också.  Än trivdes bra med att få vara med oss. Få hjälpa till med det vi gjorde. Han ville också alltid vara nära.

Och dessa olika personligheter. Kan vi inte låta dem få utvecklas och växa upp till egna nöjda individer? För vi är alla olika och väljer olika vägar i livet för att må bra.
Får man inte välja sin egna väg tror inte jag att man kommer må så bra heller.
Vi borde hylla olikheter och se det positiva i det istället för att försöka pressa in alla i en form. För om alla skulle vara och tänka lika skulle utvecklingen avstanna och inga nya upptäckter göras.

En liten tanke från mig så här på kvällskvisten...

Sy sina egna tygblöjor

Jag har tidigare skrivit om ullbyxan WILMA .
I detta inlägg tänkte jag dela med mig av hur jag syr formsydda.
Jag är fruktansvärt dålig på att följa mönster. Mäter alltid själv och ritar direkt på tyget. Storlekarna blir i alla fall så de passar just nu.

Hur gör jag då en formsydda.
Fram med måttband och penna.

FORMSYDD
Formsydda blöjor finns det gott om gratismönster på bara man googlar lite.
Jag vill ha nättare och inga krav på att kunna samla flera dl kiss i dem.

Jag tar helt enkelt fram måttbandet när jag gör mina.
Sedan mäter jag
-midja
-längden på blöjan. Antingen direkt på barnet eller efter en blöja jag har som passar bra.
-grenbredd. Kolla på befintliga blöjor eller utgå från samma bredd som i stickmönstret.

Tyger jag använder till yttre delen :
-gamla mjuka t-shirtar
-resttyger i bomull
-lakan

Brukar ta något mönstrat eller fin färg som ska vara utsida.
Lakan till insida.
Och dubbla lager bomull som kan se ut hur som helst på insidan.
Dessa klipps ut till hela formsydda.

Uppsugande del:
-bambufrote
-bomullsfrote
- gammal handduk
- annat tyg man vet drar åt sig vätska lätt

Jag brukar ha 2-3 lager av detta beroende på hur tjockt det kan bli. Jag vill ha det nätt men ändå så att det kan fånga upp en kissning.
Vill du ha mer uppsugande förmåga tar du bara fler lager av till det inre uppsugande delen.

Uppsugandedel ska se ut ungefär som på bilden.  Se till att det blir drygt 2 cm till sidorna om grenen.

-sicksacka ihop den uppsugande delen.
Jag brukar sedan fästa den två gånger i blöjan. Placering enligt bild.
1) syr fast den med raksöm på de två inre lagrena.
2) placerar tyget som ska vara mot huden ovanpå och att en oval på den uppsugande delen

Sedan lägger jag det yttre tyget , det som kommer synas med fel sida mot det innersta lagret och sicksackar ihop hela blöjan.
Lämnar öppet baktill (den långa delen)

Jag vänder hela blöjan nu och sicksackar kanterna från det hållet med.

Sedan fäster jag en benresår (det röda på min ritning.
Syr en raksöm 1 cm från benkanten.
-dra igenom en resår och fäst längst in med en raksöm.
-dra ihop resåren så pass mycket som känns bra och fäst baktill med raksöm.

Sicksacka ihop baktill och sy dit kardborre eller fäst knappar.
Mjuk kardborre fram på magen (den korta delen och den hårda delen på flärparna baktill. Tänk på att sätta mjuka delen på utsidan och de hårda på insidan av flärparna bak.



Lycka till :-)

Nära föräldraskap och konsten att säga ifrån

En bild på en rabarberpaj dränkt i vaniljsås. Detta är ett resultat av lyhördet.

För mig är nära föräldraskap (attachment parenting ) just lyhördhet.

Lyhördhet, förståelse och respekt. Och det är vi vuxna som lär barnen genom våra handlingar.

Att vara en nära och lyhörd förälder innebär inte att det är så kallad "fri fostran". Det innebär inte att barnen bestämmer allt och får göra som de vill. Tvärtom så känner jag att då har man missat just biten lyhördhet.

Alla är vi olika. Alla barn är olika. Det finns så kallade "lätta" barn som är lugna av sig och "svåra" barn som är precis överallt och inte hör något. 

Jag har båda varianterna hos mig. 

Jag respekterar deras känslor och upplevelser. För lär de sig inte vad de själva känner tror inte jag att de kommer kunna ha så lätt för att förstå hur andra känner. 

Jag sätter mina personliga gränser. För jag inte det så ser de inte att man har rätt att säga ifrån.

Jag lyssnar av och läser in humöroch sinnestillstånd.  Missar jag det finns risken att det utvecklas "trots" .

Jag tänkte skriva om mina tankar kring de svåra barnen. De som är överallt,  Har svårt att varva ner och inte hör vad man säger. De som lätt går överstyr så det blir kaos. De som behöver tydliga rutiner och struktur kring sig för att det ska fungera.

De som oftast är lite extra känsliga.  De som lätt blir överstimulerade.

Hos oss finns det svåra barn som kombineras med nära föräldraskap. De barnen har alltid varit nära även rent bokstavligt. De behöver tryggheten och den fysiska och mentala kontakten för att orka med dina känslor och intryckstolkningar.

Hur gör jag då?

Jag ligger steget före. Vet jag med mig att det varit mycket och barnen är trötta så är det upplagt för kiv och bråk. Då behöver strukturen bli tydligare, gränserna tydligare och extra ögon från mig konstant.  

Idag var en sådan dag hos oss. Kunde ha blivit total kaos om jag inte varit och kollat läget varje sekund. Avbrutit och styrt aktiviteter åt rätt håll. Fånga upp innan de går in i affekt.

De mellersta ville gå ut och leka framåt kvällen.  Jag vet att när de är trötta kan leken urarta. Under en timmes tid satt jag på pass för att styra bort från "röj" som vi säger. Tillät helt enkelt inte att de gick in i för vilda lekar. 

Någonstans där under tidens gång började de reflektera. Och det tycker jag är viktigt, att de börjar tänka och reflektera över vad de egentligen vill och behöver.  De kom på att istället för att härja runt och skrika kunde de hämta rabarber med hjälp av en skrinda vi har.  De kommer och säger att det skulle vara gott med en rabarberpaj. Under en timme håller de på att samla rabarber och rensa dem. 

Och vi är en paj.

Oj, vad lätt det låter. Det är det inte. För jag som vuxen måste fokusera och lägga engagemang i detta.

Dagen var inte slut efter rabarberpajen. Men pajen hade fått den vildaste att samla ihop sig lite mer tröttheten till trots. Men han behövde fortfarande min hjälp för att orka hålla sig lugn. 

En påminnelse genom att jag lägger handen på hans axel för att samla ihop sig igen.

Nu som sett mig och barnen på riktigt. Jag tror inte ni tänkt på det men jag lägger alltid handen på mina barns axlar när jag ser att de börjar få svårt att hantera intryck och situationer.  En liten påminnelse om att jag finns där och hjälper dem så de kan slappna av och samla ihop sig.

Det är inte bara vid situationer när de blir uppspelta. Det kan vara situationer som blir olustiga,  eller där jag ser på barnen att de upplever det som olustigt.  Ett diskret sätt att tanka på trygghet och påminna dem om att jag finns där för att vägleda och stötta. 

Vägledning och stöttning är för mig att visa att jag förstår dem och att jag hjälper dem med gränssättning.

Och här vill jag nu gå in på en myt. En myt om att barn är anpassningsbara. Visst är de anpassningsbara för oftast har de inget val. Men när det blir för många olika regler med för många som ska vara förebilder kan det bli jobbigt för dem att hålla isär på allt.  Det skapar en stress då ansvaret för de vuxnas regler ligger på barnen. Situationen blir otrygg och barnet försöker hantera känslorna kring det på egen hand. 

Jag ser aldrig "problembarn". Jag ser bara barn som försöker axla de vuxnas ansvar då de vuxna blir för otydliga. 

Att vara tydlig betyder inte att man är onära. Att man sätter gränser betyder inte heller det. Det är mer nära att vara lyhörd för vilka barn som behöver det och våga stå upp för sina egna gränser. 

Och det går respektera barn fast man säger ifrån. 

Det ena utesluter inte det andra. Det handlar om att hitta den balans som fungerar för just de individer det berör. 

♡

Ullbyxan WILMA till tygblöjor

Att ha hemmabarn är inte så märkvärdigt längre  här.  Allt man gör blir egentligen en upprepning från tidigare år med pyssel och dylikt. 

Min fokus har nu istället legat på att dokumentera sådant jag tillverkar till minstingen.

Vi använder tygblöjor och de kan man sy och sticka själv.

Med tre flera år äldre barn och en liten så är det inte lika intensivt längre vilket ger mer tid över till sådant man själv vill pyssla med.

Jag älskar ullbyxor till natten. Men jag saknade det nätta, söta och gulliga. Vill ha så där lagom gulligt och utan midja som går upp till armhålan.

Snörning vill jag också slippa då dessa oftast dras bort av små barn.

Själv tycker jag att stickad resår inte alltid håller måttet.

Jag letade och letade efter något mönster som uppfyllde mina krav på ullbyxa. Men hittade inget. Så det blev till att skapa eget. Det har jag nu gjort och även fått mönstret korrekturläst. 

Resultatet är denna ullbyxa. Nätt ullbyxa med resår och stilrent gulligull.

Nu kommer nästa fråga. 

Jag har lagt ner mycket arbete på detta. Dels genom att först försöka hitta mönster som inte verkar finnas till att sedan skapa själv och skriva ner hur man gör.

Vad jag har förstått så är detta mönster upphovsskyddat eftersom jag själv gjort det. Unikt? Jag vet inte men med tanke på att jag inte kunde hitta något mönster eller ullbyxa under några månaders sökande så anser jag att den är unik.

I mönstret ingår tre storlekar : 

56-62

68

74/80

Mönstret finner du HÄR

Här ligger minsta och sover i sina ullbyxor.

Formsydda finns det gratismönster till om man googlar.
Men jag kommer lägga till hur jag mäter och tänker när jag syr mina i mönstret till stickbeskrivningen.

Saltmålning

Innan påsk gjorde vi Sockermålningar

Idag har vi gjort saltmålningar.

Salt ger en frostig, glittrig känsla i målningen. 

Det är inte så svårt.  Måla bara rikligt med vattenfärg och strö över salt medans det fortfarande är vått.  Saltet kommer suga upp vattenfärgen på pappret och frostiga,  isiga, glittriga målningar kommer att uppstå.

Även lilla Wilma har börjat kunna hantera penslar nu så hon var med och målade med de äldre syskonen.

Årets påskris

Påsken närmar sig och påskrivet är intaget. 

I år blev det ett videris och ett äppleris. 

Lite ull och filt pyssel blev det innan påsk. Blivit lite smått förälskad i ull nu med minsta men tar det en annan gång. 

Och Pyntet från förra året tycker jag är så fint så det fick bli ett litet videris också.

Utmatttningen gör sig tyvärr påmind om att ta det väldigt lugnt med påskförberedelserna och barnen äe väldigt duktiga på att fixa och förbereda de med.

Skriver jag inget mer innan påsk här så önskar jag er en Glad Påsk nu. För nu gäller det lite vila så jag orkar lördag.

Påskfigurer i filt och av toarullar

Nu är det påsklov och vi har påskpysslat lite. Mest i filt idag.

I slutet av denna text har jag en länksamling till tidigare pyssel vi gjort genom åren ifall ni behöver inspiration. 

Ugglor blev det också eftersom vi fått en beskrivning av barnens mormor som samlar på ugglor.  De ska sedan skickas till henne nu i veckan tänkte vi som en liten påsköverraskning.

Kommer här nedan ge två korta beskrivningar på vad man kan göra dels av filt och dels av en toarulle till påsk.

1) filtfigurer.

Har ni inga färdiga mönster är det lätt att rita själv. Det gjorde jag.

Rita figuren du vill ha på ett tjockare papper. En kyckling, påskhare eller ägg till exempel.

Klipp ut i filt. Två delar till kroppen som ni syr eller klistrar ihop. Limpistol fungerar utmärkt till det.

Full figuren med någon sorts stoppning och klistra dit ögon, öron, äggskalshalva och dekorera.

Fäst ett snöre upptill om ni vill kunna hänga upp figuren.

2) figur av toarulle.  Påskhare:

Måla en toarulle

Klipp ut öron och fäst på insidan av toarulle.

Sätt dit eller måla ögon och näsa.

Klistra eller knyt fast en halsduk på mitten av rullen.

Sätt en tuss av något (bomull, pompomboll, silkespapper) baktill som svans.

Och här kommer nu länkarna till de tidigare påskpysslen vi haft genom åren 

Sockergarnbollar

http://skapaochlar.blogspot.se/2016/03/sockergarnbollar-till-paskriset.html?m=1

Påskfjädrar av silkespapper

http://skapaochlar.blogspot.com/2016/03/paskfjadrar-av-silkespapper.html

Påskkycklingar

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/02/paskpyssel-1.html?m=1

Kycklingar av äggkartong

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/paskpyssel-2.html?m=1

Använd fötter och händer till att skapa en kyckling.

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/paskpyssel-3.html?m=1

Mönstertryck av silkespapper

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/paskpyssel-4.html?m=1

Pusselägg

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/paskpyssel-6.html?m=1

Hönor av händer 

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/paskpyssel-8.html?m=1

VÅRBLOMMOR I PAPPER

Tulpan

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/pappersblomma-tulpan.html?m=1

Lupin

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/pappersblomma-lupin.html?m=1

Påsklilja

http://skapaochlar.blogspot.se/2015/03/pappersblomma-pasklilja.html?m=1

Och sedan finns alla färdiga pysselset man kan köpa också.

Glad påsk och lycka till!

(Av någon anledning kan jag inte länka de tidigare inläggen så jag har lagt in adresserna till dem istället)

Sockermålning

Sockermålning. Ett kul sätt att experimentera med färger.

Det nu behöver :

Sockerlag (socker+vatten)

Penslar

Vattenfärg

 ritpapper

Börja med att koka sockerlag. 

Jag tar lika mycket socker som vatten.  Tex 1 dl av varje.

Koka upp och låt koka några minuter.

Häll över i en burk och låt svalna.  

Jag väljer att ta en burk som har lock så man kan spara det som blir över till nästa tillfälle. 

Sedan är det bara att pensla ut ett tjockt lager med sockerlag på pappret.

Ta rikligt med vattenfärg med en annan pensel och dutta ut i sockret. 

Färgerna kommer nu flyta ut i sockret.

Här hemma tycker barnen det är spännande hur de flyter ut och blandar sig. Man vet inte innan hur resultatet kommer att se ut.

Matildas sockermålning.

Lycka till !

Enkla kort med pop up-blomma

Idag har vi gjort lite enklare pop up-kort med blomma. Kan vara kul att göra några andra varianter än med kycklingar och påskägg nu till påsken. Vi gör lite våriga blommor.

Vi börjar med att ha papper i storlek ca 10x10cm.

Här nedan visar jag hur jag viker och rundar av toppen.

Klipp sedan bort EN av de vikta delarna så som jag gjort på bilden. 

Sedan kan man måla om man vill.

Klistra ihop vid den bortklippta delen genom att överlappar så det blir skålformat.

Sedan tar du tre blommor och klistrar ihop mot varandra på utsidan.

Ta sedan ett tjockare ark och vik på mitten.  Klipp och klistra bakgrund på insidan. 

Sedan tar du din blomma med tre blommor ihopklistrade och klistrar fast på var sida om den vikta linjen.

Jag brukar börja med att klistra på ena sidan och trycka ihop pop upp-blomman så den är platt. Limmar sedan den sidan som är uppåt och viker över andra halvan av pappersarket och pressar till.

Mindre barn kan klara av detta. Beror på intresse och finmotorik. 

Mina två nuvarande hemmabarn är inte så intresserade av att pyssla på detta sätt. De äldre tyckte det var kul när de var små. Men ett halvhjärtat kort blev det i vilket fall.

En somnade till och med under tiden.

Matilda drygt fyra år fick till ett kort .

Lycka till !

Påsk- men orken finns inte....

Nu är det ett tag sedan jag skrev här igen. Vi har varit sjuka i omgångar och jag har inte riktigt orken. Men idag hade jag lite kraft och barnen var mer samarbetsvilliga när de börjat bli friska hela högen.

Först bjuder jag en bild på lilla mini som precis har fyllt ett år. Här i en kundvagn inne i byn. Vi kom iväg och kunde handla lite. Och i affären hittade vi lite påskpyssel också. Smidigt med färdiga set när man själv inte orkar tänka ut något eller förbereda.

Det var mycket att sy i dessa färdiga set upptäckte vi. Som tur är kan vår son det själv. Även storasyster som inte ville pyssla hjälpte mig med att trä på tråden på nålen. Ibland behöver barnen hjälpa mamma för att det ska fungera.

Det blev små söta påskkäringar att hänga i påskriset sen. 

Sonen är så pass stor så han klarar även av limpistolen själv nu för tiden. 

Matilda försökte sig på att sy lite hon med.

Två kycklingar och sex små påskkäringar blev det av dessa påskpyssel-set köpta på affären i byn. 

Det är alltid kul med något nytt barnen gjort till påskriset tycker jag. Och även i år blir det inte som året innan.

Och även fast orken inte finns hos mig lär sig barnen. 

Socialt samspel när vi handlade. Finmotorik och att följa instruktioner i pysslet.

Och den mysiga stund vi hade ihop när vi pysslade som handlar om den känslomässiga tryggheten.

För man räcker på något sätt till för sina barn även om man inte har full ork.

Odla med barn - Det gror

Nu har sådden börjat att ta sig. Och i år var det spännande för Matilda. Hon längtar efter att få äta av det sen.

Nu i veckan har vi stötta upp gurkplantorna och gett dem högre tak. Och jag tror det kommit upp grönt ur varenda kruka vi satte.

Vårsolen som tittar in genom fönstren gör nog nytta också. Man får känslan av att våren närmar sig även om marken ute är snötäckt. 

Den viktiga syskonrelationen

Våra barn är som tidigare nämnt hemmabarn.  Det innebär för oss att barnen är hemma till skolstart. Vi tror att familjen och banden man skapar till varandra under uppväxten är väldigt viktiga. 

Och nu när sonen började i f-klass i höstas märks det hur viktigt det är med syskonen på fritiden. 

Idag tänkte jag bara visa upp en del av vår vardag.

Det här varit lovdag på skolan så Vilgoth var ledig idag. Vad vill han så göra på sin lediga dag ? Jo, få umgås med sina syskon och helst få åka på något de brukar göra när han är i skolan. 

Vi tog oss till öppna förskolan. Ett ställe som han själv vägrade åka till när han var yngre då det var för stimmigt för honom där. Men eftersom Matilda tycker det är kul vill ha göra det.

På plats började Matilda med att visa storebror lite vad hon brukar göra. Sedan lekte de som de alltid gjort. 

Det är en sådan häftig känsla att få se barnen ställa upp för varandra och vara nyfikna på vad den andre för när de är ifrån varandra.  För även om han själv aldrig gillade öppna förskolan så visade ha entusiasm mot sin lillasysters aktivitet. 

På torget stod även ett mobilt poliskontor som ska vara här i byn en gång i veckan.  Vi passade på att knacka på och få hälsa på dem lite. De berättade om sitt arbete för barnen och gav dem var sin målarbok. 

När vi kom hem satte de sig ihop och målade lite i sina nya målarböcker och diskuterade polisens arbete. 

Sedan bakade de ihop och gick även ut ett varv och åkte pulka.

Jag fick känslan av att de försökte ta igen tiden de vanligtvis är ifrån varandra nu för tiden.  Ända sedan Matilda föddes fram till Vilgoths skolstart har de suttit ihop. De är varandras bästa vänner och även varandras motsatser. Det bandet de har till varandra vill jag vårda för den är värdefull. 

Men efter en sådan intensiv dag då de verkligen gjort allt för att ta igen tiden med varandra så var de också mycket uppe i varv. Mycket minnen och även intryck behövde få lägga sig hos dem.  Så då tog vi till ett yogapass.

På bilden är det full fart innan vi börjar men fokuseringen innåt och hur de känner sig kommer efter ett par övningar. 

Dagen avslutade de med att bada ihop och bädda ner sig i soffan tillsammans en stund.

Det blir så tydligt hur viktig syskonrelationen är såna här dagar. Att de får tiden ihop. När de var mindre tänkte man inte på vilken grund vi faktiskt lagt hos dem. De lekte bra ihop och är även osams, precis som det ska vara. Men nu ser man att de vet att den andra alltid finns där om det är något. Att de fått chansen att växa upp de första åren så tight och även fått ha sina konflikter sinsemellan och även haft tiden på sig att lösa dem syns nu.

Relationer utanför familjen är uppenbart att de kan skapa ändå, utan träning som många förespråkade.  Och jag tror att det beror på att de fått lära sig genom att träna relationskommunikation just på varandra utan tidspress. 

Sedan är vi på min sida av familjen inte de mest sociala så dessa barn har nog inte det jättebehovet av stort socialt nätverk med många ytliga vänner. 

.....ELLER.....

Kanske är det så att den tryggaste platsen att lära sig relationer på är hos sin familj där man är accepterad för den man är och blir fortsatt älskad trots misstag och felsteg i det sociala samspelet?