Translate

tisdag 30 maj 2017

Olika och unika

Tänk så olika alla barn är.
En del är väldigt pyssliga,  andra är sociala, en del älskar att vara ute och andra föredrar att vara inne.
Tänk att barn är precis som oss vuxna.  Har olika intressen, behov och personligheter.

När sonen var liten så var vi mycket hemma och pysslade.  Vi hade vårat schema med pyssel som skulle göras varje vecka.
Den började han i skolan och har inte den orken längre.  Lite synd att skolan tar så mycket på krafterna att intressen utanför skolan ställs in tycker jag. Men det får jag gnälla om någon annan gång.
Näst yngsta är väldigt social av sig. Hon kan sitta och rita men det vill hon göra själv. Pyssla ihop är hon inte så intresserad av. Men öppna förskolan tycker hon är kul. Till hösten börjar hon kyrkans barntimmar.  Det ser hon fram emot.
Minsta är bara ett år. Hon lullar bara med och är så nöjd med att bara vara intill.
Hon plockar med och undersöker allt.
Hon hjälper till att städa (läs: vi städar,  Hon går efter och plockar ut allt igen). Hon gillar att bara vara med.
Det gjorde hennes bror också.  Än trivdes bra med att få vara med oss. Få hjälpa till med det vi gjorde. Han ville också alltid vara nära.

Och dessa olika personligheter. Kan vi inte låta dem få utvecklas och växa upp till egna nöjda individer? För vi är alla olika och väljer olika vägar i livet för att må bra.
Får man inte välja sin egna väg tror inte jag att man kommer må så bra heller.
Vi borde hylla olikheter och se det positiva i det istället för att försöka pressa in alla i en form. För om alla skulle vara och tänka lika skulle utvecklingen avstanna och inga nya upptäckter göras.

En liten tanke från mig så här på kvällskvisten...